Klassfråga att ha barn

Men då hade jag också tid med mina barn, när de var små.  De gick på förskolan 8-3 och vi hade långa fina eftermiddagar tillsammans och ingen stress.
Om jag hade varit tvungen att jobba heltid och pendla och ha barnen på förskola 8-18 hade det nog inte inneburit samma livskvalitet, misstänker jag. 

Åh, spännande att veta. Men jag diskuterar inte utifrån mina personliga preferenser här, utan mer utifrån ett samhällsperspektiv.

Många i tråden påtalar att fler barn måste födas för att vi som land ska kunna försörja våra äldre och bibehålla våra sociala system. Och då kan man ju fråga sig om det är det barnen är till för. Att födas för att bli landets arbetskraft? Och att vuxna arbetsföra då har som syfte att producera denna arbetskraft. 

En annan syn på barn är att barnens liv är deras eget och att de finns bara för sin egen skull. Och då kanske man börjar tycka att såsom världen ser ut idag så är det inte ett bra liv att erbjuda barnen. Att de ska riskera att hamna i krig, kanske svält, klimatförstörelse. Bättre att avstå barn.

Och sen ett tredje perspektiv är ju föräldern. Är jag som vuxen rustad att ta hand om barnet, ryms det i min ekonomi, ryms det i mitt liv med det jag anser att barnet ska ha av tid och resurser? Om inte så kanske man väljer bort att ha barn alls, eller väljer att ha färre än man skulle om förutsättningarna var annorlunda. 

Vad gäller de äldre så kan det ju vara så att några äldre vill leva så länge det bara går, även om det innebär att de är så skruttiga på slutet att de inte kan annat än ligga och vänta på döden. Och andra kanske känner att de hellre lämnar livet innan dess, och får maximalt med livskvalitet innan de själva bestämmer att livet får räcka. 

Spännande att höra om ditt liv. Helt irrelevant för nästan alla och tråden i sig, men intressant att du vill dela med dig. 

Vi behöver naturligtvis barn för att Sverige skall överleva.
Vi skall inte tvinga någon att skaffa barn.
Vi bör istället underlätta och ge förutsättningar så att vi får fler barn som är önskade och som får ett bra liv. 

 

Jag ville förklara att jag förstår att många unga inte vill ha barn om de tvingas jobba heltid och kanske också pendla för att försörja sig. Det ger ju knappast någon bra livskvalitet vare sig för barn eller föräldrar. Man behöver tid för att ha familj. 

 

Jag tycker vi skulle ha arbetstidsförkortning för föräldrar , sextimmars arbetsdag med full lön för föräldrar, upp till yngsta barnet är åtta år. Då kanske vi får fler barn.
Finansierat av staten.
Nu pratar man om allmän arbetstidsförkortning men det är ju onödigt dyrt. Räcker om småbarnsföräldrar får möjlighet att jobba mindre. 

Men det gör man ju inte idag. Man gör precis tvärtom och sen klagar man på att individer inte tycker att det är ett bra läge att få barn.  

Sen får man väl undra också om Sverige verkligen måste överleva. 

Om föräldrarna får allt det där, så kanske det blir ännu mindre pengar till de stackars äldre som inte får vård på äldreboendena. Eller att man får skära i skola och barnomsorg ännu mer, så att barnen får en ännu sämre utbildning. 

Finansierat av staten - det är ju intressant... Vem är staten och var får staten sina pengar ifrån?

Sverige har ju ett av de bästa systemen för barnfamiljer i världen och ändå föds det färre barn här än på andra ställen, så jag är inte säker på att just dessa åtgärder skulle förändra något.

Jag tänker t ex på Frankrike som ligger i födelsetoppen i Europa som jämförelse. Där behöver man inte springa benen av sig för att hämta och lämna på bestämda tider, barn får helt enkelt inte hämtas före 17.00 för då anses man inte vara i behov av sin förskoleplats.

Kvinnor i Frankrike lägger ca 2 timmar per dag på aktivt föräldraskap, medan kvinnor i Sverige lägger över 4 timmar per dag. Annars anses man vara en dålig mor.

www.dn.se/kultur/johanna-franden-svenskorna-ar-pa-gransen-till-mammanbrott/

Med väldigt få barn blir det ont om skattepengar i framtiden. För att betala vår åldringsvård.