Klassfråga att ha barn

Du upprepar bara summan, den är irrelevant om det man använder pengarna till är fel saker.

Om du läser mitt inlägg så skriver jag där vad som brister i skolan. 

Barnen blir stökiga för att skolan brister. 

Skolan brister i styrning både vad gäller klasstorlek och innehåll i läroplanen. Skolan brister i att lärare har en låg utbildning och låga krav för att få utbilda sig till lärare.
Skolan brister i att man inte lär ut läsning på ett effektivt och korrekt sätt, så att barn går ut lågstadiet utan att kunna läsa och skriva.
Skolan brister i att man inte undervisar om fakta, men sen kräver att barnen ska kunna analysera när de inte är mogna för det, samt inte har någon fakta att analysera.
Skolan brister i att man fokuserar på att testa av kunskaper genom prov, istället för at fokusera på att undervisa och se till att barnen tillägnar sig kunskaperna. 
Skolan brister i att man ersatt böcker, papper och pennor med digitala lösningar.

På 90-talet, strax efter kommunaliseringen av skolan så var det populärt att sätta barn med extra behov i särskola. Man gav dem lättvindligt en IF-diagnos så att man skulle bli av med barnen istället för att lägga mer resurser på att lära dem läsa och räkna. Nu är det istället NPF-diagnoser man ger ungarna för att få lösa problemen i klassrummen. Man sjukförklarar barnen istället för att se att det är systemet det är fel på. 

Man kan också fråga sig om varje barn verkligen ska ha samma skolpeng. Vissa barn kanske har större behov och behöver en större skolpeng? Eller vissa skolor, som har ett mer krävande elevunderlag ska kanske ha mer pengar än en annan skola med mindre krävande elever. 

Det pågår mycket diskussion om detta, även fast vi i Sverige helt svalt synsättet att det är biologiskt betingat och ett spektrum där allt jobbiga kan förklaras och medicineras som NPF. 

Det är viktigt att alla elever får stöd och lugn och ro. Då kommer alla att klara skolan bättre, och man slipper medicinera enskilda barn för att samhället inte  tar itu med bristerna inom skolan.

Ingen ifrågasätter att miljön påverkar hur mycket syntom en person med npf visar. Medicin är inte enda behandlingen som finns utan även hjälp med struktur, rutiner och ordning och reda. Med en skola som erbjuder sånt så kommer fler elever att lyckas. Jag tycker att vi ska sätta elever med svåra problem i en egen klass där vi kan tala tillföra ordentliga resurser. 

Absolut ska barnen med svåra problem ha särskilda resurser. men med bättre struktur och lugn i skolan för alla så kommer färre att ha så svåra problem. Idag får upp till 15% av alla pojkar en NPF-diagnos, det är inte rimligt att tänka att alla dessa har NPF, utan det är andra faktorer (som skolan) som påverkar både beteendet och hur man klarar att ta hand om beteendet. 

Vi har provat att sätta dessa personer i vanliga klasser och det leder till stök och att symtomen förvärras = ännu mer stök. Det vore bättre för alla elever, även de med svår npf, att dela upp i olika klasser. I obs-klassen kan man ha en liten grupp och det går det att lägga till mer fysisk aktivitet och annat som kan motverka hyperaktivitet, som normala elever inte har samma behov av.

Om de normala klasserna var mindre så skulle färre ha behov av att gå i specialgrupper. 

Tror inte att det räcker vid svår npf utan grupperna behöver vara riktigt små. Det skulle också bli onödigt dyrt att hitta behöriga lärare till en massa småklasser av elever. 

Jag pratar om de som inte har svår NPF, eller kanske inte NPF alls. Om de normala klasserna var små och rimliga så skulle färre ha symtom som liknar NPF.

Att det är dyrt med rimligt små klasser och behöriga lärare med gedigen utbildning är ju själva grunden till hur det ser ut i skolan idag, men det man spar in på ett håll får man betala på ett annat håll.

Spar man in på skolan så får man betala till BUP istället, för att inte tala om vad det individuella barnet betalar i from av lidande och att tvingas ta mediciner för att orka med en ohållbar skola.

Enligt mig är grunden att man försöker bota (svår) npf genom blandade klasser ihop med lågaffektivt bemötande och lärarnas bristande auktoritet. Delar man upp får färre symtom eftersom stöket i huvudklassen minskar. Tror alltså inte att man behöver jättesmå klasser för alla för att uppnå det, det är en onödigt dyr väg.

Jag håller med dig om det här!