Blir ingen dotter för mig

Tack för förståelse! Som det känns i nu stannar vi vid två, men man ska aldrig säga aldrig. 

Kan ju flika in här att jag också färgas av att männen nära mig har en väldigt god relation med sina mammor. Min pappa ringde sin mamma ofta, vi hälsade på en gång i veckan och han pratar ofta om henne än idag när han är äldre. Min bror har en väldigt nära relation till min mamma där de förvisso inte alltid är överrens om saker men där han alltid direkt funnits vid hennes sida när hon behövt. Min sambo ringer ofta sina föräldrar och är noga med att barnen får prata med farmor. 

Så jag ser ju en fin bild med av den här relationen liksom.

Om man säger att jag behöver terapi för detta så är man inte seriös, nej. Du skulle bli så förfärad att du inte tror dina ögon om du genom en enkel googling fick reda på att det här faktiskt verkar vara ganska vanligt. 

Ja du kan önska mig lycka till med din bittra underton, jag knycklar ihop det och slänger det! Min pojke behöver du inte oroa dig för ett dugg. 

Jag såg din sura kommentar längre upp också. Du kanske själv skulle bli lite gladare av terapi, vem vet 

JAg har inte sagt att du behöver terapi. Håll reda på vem du besvarar.
Själv önskade jag söner, vilket jag också fick.

Du får gärna slänga detta också om du vill. 

Jag vet vem jag besvarar, det var du som frågade om min man visste om dessa tankar precis som att jag sagt något olagligt. 

Du talar emot dig själv faktiskt, om du nu önskade söner så hade könet ändå betydelse för dig. Det är allt jag behöver veta från dig. 

God kväll. 

Vad fint med sådana relationer. Man önskar ju innerst inne att man blir som din farmor, har en son som vill umgås och spendera tid med en. Eller som din sambos mamma. Kul att höra! 

Jag har nog ingen förebild direkt, jag själv har nog haft en ganska knepig relation till båda mina föräldrar, min man är inte jättenära sin mamma, visserligen har blivit bättre på att ringa henne, delvis pga att jag tjatar om att han måste göra det. Hon bor tyvärr i en annan stad. 

Man kan ju alltid hoppas att ens barn ska vilja umgås med en resten av livet, men det får man ju göra sig förtjänt av. 

För att jag har en sjukdom som bara ärvs av döttrar.
Så var ligger motsägelsen?

Jag har fortfarande inte sagt något om att du behöver terapi.

Sov gott.

Nä dina efterhandskonstruktioner köper jag inte. 

Jag är fortfarande medveten om att det inte var du som skrev det. 

 

Gör som du vill.
Mig kvittar det.

Godnatt och sov gott. Det ska jag iaf göra nu.

Jag har en pojke och väntar nu ett syskon! Jag hoppas att det blir en tjej för det vore fint att ha en av varje, men har en känsla av att det blir en till kille. Jag blir nog inte superbesviken om det är en till pojke eftersom att jag är så tacksam att jag är gravid. Har blivit det genom assisterad befruktning. Och troligen kommer det inte bli fler barn/ chanser till barn. 

Med det menar jag inte att du inte ska få känna besvikelse eller sorg över att du inte får en flicka. Det är nog vanligt att ha förhoppningar om det ena eller andra. 

Hoppas du får må bra eller åtminstone hyfsat resten av graviditeten!