Blir ingen dotter för mig

Jag har bara söner och har aldrig saknat en dotter . Jag vet hur jag själv var som dotter och vad jag varit med om och det önskar jag inte att nån annan ska behöva växa upp med.   En fin och kärleksfull familj har jag haft men det är ingen garanti ... 

Jag var definitivt inte flickig som barn utan pappas flicka och klättrade helst i träd och sparkade boll med gårdens pojkar.  Jag var plugghäst och nördig och oerhört retad som barn i skolan. Jag passade inte in som flicka. Kortklippt med glasögon och smal som en sticka. 

Jag var först i klassen i puberteten och fick bröst och blev kurvig i princip över natten... gissa om jag blev ännu mer retad samt antastad...

Inte förrän som myndig blev jag kvinnlig och hade vuxit i mina kurvor .. men jag var fortfarande nördig och pappas flicka.  

Jag hade en äldre bror och som lillasyster stod vi varandra nära. 

Jag gifte mig och fick tre söner i rad och jag har aldrig känt nån begränsning i vad man kan göra med sina barn. Dom har hängt med på museer, målat sina naglar, följt med och shoppat, flätat mitt långa hår, lekt med mina klänningar, lärt sig laga mat (jag är kock) , jag har övningskört med dom, åkt allt som finns på nöjesfält med dom, lekt kurragömma och pratat om mens, kondomer och sexualitet och alla söner står mig oerhört nära. 
En har jommit ut som gay och den äldsta är gift och jag har en fantastiskt svärdotter.  

Kort sagt. Gör ditt jobb som mamma och lägg klyschor och fördomar åt sidan och se till att dom blir schyssta män som behandlar kvinnor väl och är lika bra på menscykler som att stryka skjortor. 
 
Som snart 50-åring står jag numera båda mina föräldrar nära och jag kan till pappas glädje rycka in och borra upp en taklampa likväl som jag hjälper mamma att sy om en klänning . 

Förstår dig verkligen, grattis till din nummer två! Jag har blivit gravid lätt båda gångerna så jag kan inte sätta mig in i hur det varit för dig/er. Men jag kan tänka mig att man får perspektiv på saker och ting när det inte varit självklart om man ens kan få barn. 

Tack snälla! Nu när det lagt sig lite här på kvällen så känner jag mig inte så tung längre faktiskt, känns i grunden roligt att ge min son en bror och låta honom uppleva det. Jag är glad att jag snart förhoppningsvis har två friska barn och det betyder allt för mig. 

Jag har en av varje, och är glad över det. Oklart varför. Är väldigt nära min son och vi delar samma intressen. Dottern är så liten än så jag vet inte än. Vet bara att hon är mer aktiv än pojken, fast också mer kramig och vill bära runt på dockor och gosedjur. Men tror att det som skiljer barnen mest åt är personligheten och inte kön. Är dock roligare att köpa kläder till dottern. Pojkkläder är skittråkiga.

Så det hela är någon slags "kompensation". Du kan inte gå efter en drömbild för att kompensera något, det blir inte schysst mot barnet. 

Vad fint att du gjorde så och hjälpte tjejen. En av mina bästa vänner har varit lite ?fairy godmother? till en av mina döttrar (fast hon är gudmor på riktigt till min son). Inte för att min dotter har haft det svårt som hon du hjälpte direkt men de har sång och dans som gemensamt intresse. Min dotter har sjungit tillsammans med henne, fått privata danslektioner och fått hennes gamla danskläder. Nu har min kompis precis fått en egen dotter, hennes första barn, ungefär samtidigt som jag fick mitt fjärde.

Så att ha en sån relation med någon flicka i ens närhet låter ju inte som en dålig idé. Min dotter älskar verkligen min kompis. 

Sen ville jag säga till TS att för mig var det lite ?tvärtom?, jag kan erkänna att jag blev jätteglad när jag fick veta att jag väntade en son efter två döttrar. Sen blev det en dotter till efter honom som jag såklart är jätteglad för också ..
men ja , jag är glad att jag har en pojke också. Det är såklart många som längtar efter döttrar men många som längtar efter söner också. Mina kusiner är 5 tjejer, det var väl allra mest pappan som ville ha en son men har fått höra att anledningen att de skaffade så många barn var att de fortsatte försöka få en son tills de gav upp till slut. Många vill väl helst ha båda men det blir ju inte alltid så. 

Och även om det ligger långt fram i tiden så kan du ju få ett barnbarn som är flicka sen. Mina två yngsta barns pappa har två bröder , mamman fick bara pojkar.. Sen fick hon till slut en flicka nu för snart 6 månader sen, min dotter och blev väldigt glad (och såklart glad för sonen innan också).

 Kan erkänna att jag har noll koll på NUB-teorin trots att ja har 4 barn men den är väl inte 100%?

 

Att gå igenom processen att försöka få ett till barn har till stor del varit att ge min son ett syskon. Jag hoppas de kommer få en fin relation och vara en trygghet och ett stöd för varandra genom livet och att de kommer ha många roliga stunder ihop som barn. Att barnen är friska och mår bra är det viktigaste! ❤️

Jag förstår dig! Men min andra var en flicka! vi har mycket gemensamt och genom henne får jag uppleva allt igen så visst är det jätteroligt att få en flicka. Inget konstigt känna så! Min tredje var en pojke och han är min lilla gullegris. Min store pojke är väldigt omhändertagande. Pojkarna är lättare på nåt vis. Flickan är nu som 9 åring mer motstridig. Och man vet ju själv hur man var som tonårig. Det jag försöker säga är att de alla har olika saker som är bäst med dom. Pojkar är väldigt förtjusta i sin mamma och kan komma att stå väldigt nära medan tjejer vill klara sig mer själva. pojkar låter mamman bestämma tills de träffar sin tjej?
Men flickor kanske hör av sig mer när de väl flyttat.
Dock vill man ju gärna vara mormor också och inte bara farmor. känns som flickan bestämmer mer i familjen och att man oftast stor närmare mormorn än farmorn. Men det är säkert olika! Lovar dig du kommer älska lillebror!! 

"Bara farmor"?

Jag är en farmor som har superkontakt med mina barnbarn. 
Varför tror du att det är sämre att vara farmor än mormor?

Du lever genom din dotter, försöker återuppleva en svunnen tid. Stackars unge.

Jag undrar bara en sak, var tittar du på barnkläder?

Samma här.
Jag har endometrios och det är inte roligt på något sätt.
Därför önskade jag mig pojkar.

Tycker inte att det är det minsta konstigt.

Utöver det så är det min uppfattning att pojkar generellt är lättare att ha med att göra.

Ytterst tacksam för mina underbara, numera vuxna, söner.