Gaza

"Kollaborerar"?

Du får det att låta som om det vore någonting negativt att bekämpa Hamas.

Något jag länge funderat över är hur i hel...te kan man klandra Palestiniernas brist på demokrati, när det inte ens har en stat styra över. Demokrati är nämligen ett styrelseskick.

Kan någon förklara detta för mig

Bildandet av en ny stat sker inte genom folkomröstning eller räknande av individer i olika etniska grupper.

De 76% av Israel á la 1948 som äges och förvaltades av staten (ottomanerna, britterna) överläts till den israeliska staten. 

Ingen tidsmaskin kan ta dig tillbaka till 1947 eller 1948, utgångspunkten måste vara dagens karta och invånare. 

 

😄 Det där håller bara om man ignorerar verkligheten.

Det som hände i Palestina under 1900-talet måste förstås i sitt sammanhang: områdets arabiska majoritet stod inför en extrem växande judisk invandring, stödd av de sionistiska organisationer som hade deklarerat  att de kommer att upprätta ett "judiskt nationalhem" i Palestina som på den tiden bestod av mer än 90% av muslimer och kristna. Judiska terroristiska grupper som Haganah och senare Irgun bidrog till att förvärra misstron och våldsspiralen. Judiska terroristiska atacker mot araber bidrog starkt till misstron. Många araber uppfattade detta som ett hot mot deras existens, rätt till självbestämmande och egendom. Idag, med folkmord i Gaza och när historien har visst att Israel har fördrivit miljontals palestinier och roffat nästan hela Palestina, vet vi att araberna hade rätt.

Oroligheterna 1920 var därför inte "organiserade arabiska attacker" i någon militär eller systematisk mening, utan snarare sociala reaktioner på hänsynslös kolonial politik.

Samtidiga brittiska utredningar, som Shaw-kommissionen 1930, konstaterade att de bakomliggande orsakerna till våldet var rädsla för expropriering och politisk marginalisering, inte ett religiöst eller irrationellt hat mot judar som folk.

Kort sagt är det historiskt ohederligt att framställa det som om araberna ensidigt organiserade sig för att angripa judar. De första sammanstötningarna var snarare symptom på sionisternas terroristiska atacker och en kolonial politik.

Du förvränger medvetet det som sägs för att få det att passa din egen berättelse. Om du inte kan bemöta argument som de faktiskt uttrycks, kanske du borde låta bli att diskutera alls.

Jag skrev:
"Det som hände i Palestina under 1900-talet måste förstås i sitt sammanhang: områdets arabiska majoritet stod inför en extrem växande judisk invandring, stödd av de sionistiska organisationer som hade deklarerat  att de kommer att upprätta ett "judiskt nationalhem" i Palestina som på den tiden bestod av mer än 90% av muslimer och kristna. Judiska terroristiska grupper som Haganah och senare Irgun bidrog till att förvärra misstron och våldsspiralen. Judiska terroristiska atacker mot araber bidrog starkt till misstron. Många araber uppfattade detta som ett hot mot deras existens, rätt till självbestämmande och egendom. Idag, med folkmord i Gaza och när historien har visst att Israel har fördrivit miljontals palestinier och roffat nästan hela Palestina, vet vi att araberna hade rätt."

Så, enligt ditt resonemang är Israel som VAM?

Du far med osanning om både vad Stormuftin Amin al-Hussein sa och försöker förminska hans betydelse för det palestinska judemotståndet.

Översatt citat från mötet med Hitler den 28:e november 1941:
?Arabernas gemensamma intressen med Tyskland i kampen mot judarna.?
Hitler svarade att Tysklands mål var att ?förstöra det judiska elementet? även i arabvärlden när kriget i Europa var vunnet.
Detta finns bevarat i tyska arkiv.

Att han sagt detta vid möten i Tyskland och inte i Storbritannien saknar betydelse för frågan om vart Stormuftin stod i frågan om judar och Israel.

Det är en enkel ja eller nej-fråga.

För mig är svaret ja, Israel har rätt att existera.

Och för dig är svaret ... ?!

.Jaså? Gör det? Var då? Det blir inte mer sant bara för att ni vill att det ska vara sant.

..
Peel

Ja, många gånger och kommer mitt svar en gång till. Palestinier har rätt att existera. Judar har rätt att existera. Alla människor har rätt att leva, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel tre. Stater har dock inte någon rätt att existera. Det står inte i någon internationell deklaration eller lag. Varken Israel eller någon annan stat har därför någon rätt att existera. Särskilt inte om själva existerandet innebär brott mot mänskliga rättigheter.

En stats rätt att existera anses vanligtvis bygga på principen om respekt för mänskliga rättigheter och folkrättens grundläggande normer. Men när en stat har uppstått genom våldsam kolonisering, kontinuerlig etnisk rensning och markstöld blir det rentav avskyvärt att stödja en sådan stat.

Israel är en koloniseringsprojekt. Kolonisering innebär att en makt tar kontroll, med våld, över ett område som redan är bebott. Detta medför att de ursprungliga invånarna fråntas sitt självbestämmande och sina resurser. En stat som har sin grund i sådana koloniala strukturer fortsätter ofta att reproducera ojämlikhet och förtryck, även efter sin formella bildning. Det vi ser idag är att Israel är en apartheid regim som begår folkmord och etnisk rensning för att kunna bygga en större Israel och fler olagliga bosättningar inom palestinska områden.

När staters bildande förutsatt fördrivning eller utrotning av delar av befolkningen, bryter det mot fundamentala mänskliga rättigheter och internationell rätt. En sådan grund gör inte bara staten moraliskt illegitim, den står även i strid med FN-stadgan och Genèvekonventionens principer om skydd för civila.

Rätten till mark och hem är central i folkrätten. Om staten byggts genom att konfiskera andras mark och egendom från de ursprungliga invånarna innebär det ett pågående brott mot deras kollektiva rättigheter. Så länge dessa orättvisor inte rättas till finns ingen faktisk rättslig eller moralisk grund för statens existens i sin nuvarande form.

Att ifrågasätta en stats existens när den grundats på kolonisering, etnisk rensning eller markstöld handlar inte om att förneka en befolknings mänskliga existens. Det handlar om att kräva rättvisa, erkännande av historiska brott och upprättelse för de människor som berövats sin frihet, sitt land och sin historia.