Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Thu 27 Nov 2025 09:47

3399 svar

Gaza

Anonym (Antiextremist) · 2025-08-28T15:05:49+02:00

Det som sker just nu i Gaza är outhärdligt. Oskyldiga barn, kvinnor och män dödas och tvingas svälta av Israel. Bilderna vi ser Gaza är fyllda av förtvivlan och sorg, och ändå tycks världens poliyiker stå passiva. Människovärdet borde vara universellt, oavsett nationalitet eller religion. En människa är en människa trots israels ständiga försök att demonisera palestinier. När bomber faller över bostadsområden, när hela familjer utplånas, när människor mördas medan de försöker skaffa mat, när barn skjuts systematiskt kan vi inte blunda. Varför accepteras det av högerpolitiker som tiger och låter brutaliteten fortsätta? Det som behövs nu är inte fler tomma ord, utan handling. Internationella ledare måste sätta civila liv först. Tystnaden är också ett svek och varje dag av passivitet kostar oskyldiga människor livet.

Anonym (F U) skrev 2025-11-27 09:19:30 följande:

Alternativt: du säger att det bara är fel.

Det du gör är att identifiera judar med staten Israel. Att jämställa staten Israel med judendomen eller den judiska gruppen som helhet är problematiskt ur flera perspektiv. För det första är det en form av kollektiv skuldbeläggning som i praktiken blir antisemitisk. När Israels politiska beslut eller militära handlingar framställs som uttryck för "det judiska folkets vilja" utplånas skillnaden mellan en nationell stat och en religiös eller etnisk grupp. Detta leder till att judar världen över riskerar att hållas ansvariga för gärningar de varken har inflytande över eller någon del i. Israel representerar inte alla judar och kritik mot Israel är inte antisemitism.

Dessutom underminerar en sådan sammanblandning den interna mångfalden inom den judiska världen. Judar är inte en homogen grupp, det finns religiösa, sekulära, sionistiska och antisionistiska judar med vitt skilda politiska uppfattningar. Att reducera denna mångfald till ett enhetligt "Israel" gör hela gruppen sårbar för hat och misstänkliggörande.

Ur ett historiskt perspektiv har antisemitismen ofta frodats just genom att judar har utpekats som kollektiva aktörer med ansvar för enskilda individers eller staters handlingar. När Israel identifieras med hela judenheten upprepas detta mönster, och antisemitiska narrativ får ny näring i samtiden. Det är därför avgörande att hålla isär kritik av Israels politik som är legitim inom ramen för politisk debatt, och antisemitism, som riktar sig mot människor på grund av deras etnicitet eller religion.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Thu 27 Nov 2025 17:58

#2499

Dessa judar är inte antisemiter. Klippet handlar om en alternativ minnesstund på Förintelsens minnesdag, där personer med judisk bakgrund uttrycker stark solidaritet med palestinierna i Gaza och beskriver den pågående situationen där som ett folkmord. Talare i videon berättar personliga familjehistorier och kritiserar den brittiska regeringens stöd till Israel och menar att officiella minnesceremonier exkluderar att erkänna det palestinska folkmordet. Videon tar också upp att motstånd mot Israels politik ofta tystas under anklagelser om antisemitism, och den framställer en tydlig skillnad mellan antisemitism och kritik av sionism. De fördömer dessutom att israeliska militära markeringar i Gaza används som en symbolisk seger och beskriver förstörelsen som omfattande med sjukhus, skolor och hem i ruiner. Alternativceremonin vill hedra alla offer för folkmord utan att göra skillnad mellan olika folkmord, och beskriver den officiella hanteringen av minnesdagen som selektiv och moralisk dubbelmoral.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Thu 27 Nov 2025 20:14

#2501

Anonym (F U) skrev 2025-11-27 19:50:53 följande:

Men istället väljer du att argumentera emot de som visar på antisemitism.

Så fult att radera min kommentar och låtsas svara på den. Jag argumenterar mot falska anklagelser om antisemitism. Det du gör är att identifiera judar med staten Israel. Att jämställa staten Israel med judendomen eller den judiska gruppen som helhet är problematiskt ur flera perspektiv. För det första är det en form av kollektiv skuldbeläggning som i praktiken blir antisemitisk. När Israels politiska beslut eller militära handlingar framställs som uttryck för "det judiska folkets vilja" utplånas skillnaden mellan en nationell stat och en religiös eller etnisk grupp. Detta leder till att judar världen över riskerar att hållas ansvariga för gärningar de varken har inflytande över eller någon del i. Israel representerar inte alla judar och kritik mot Israel är inte antisemitism.

Dessutom underminerar en sådan sammanblandning den interna mångfalden inom den judiska världen. Judar är inte en homogen grupp, det finns religiösa, sekulära, sionistiska och antisionistiska judar med vitt skilda politiska uppfattningar. Att reducera denna mångfald till ett enhetligt "Israel" gör hela gruppen sårbar för hat och misstänkliggörande.

Ur ett historiskt perspektiv har antisemitismen ofta frodats just genom att judar har utpekats som kollektiva aktörer med ansvar för enskilda individers eller staters handlingar. När Israel identifieras med hela judenheten upprepas detta mönster, och antisemitiska narrativ får ny näring i samtiden. Det är därför avgörande att hålla isär kritik av Israels politik som är legitim inom ramen för politisk debatt, och antisemitism, som riktar sig mot människor på grund av deras etnicitet eller religion.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Sat 29 Nov 2025 18:11

#2502

En intervju där Gabor Maté, en överlevare från Förintelsen och känd läkare inom trauma, berättar varför han inte längre är en zionist. I samtalet med Piers Morgan berättar Maté om sin resa från att ha sett zionismen som en frälsning för det judiska folket till att inse att staten Israel grundades på fördrivning och massakrer av den palestinska befolkningen. Han betonar vikten av att förstå den historiska kontexten och att konflikten inte kan lösas om ockupationen och förtrycket av palestinierna fortsätter.

Maté förklarar också att Israel inte har rätten att ockupera folk. Han jämför med sin egen erfarenhet av Ungerns revolution och hur koloniala och fördrivande handlingar pekar på att säkerhet inte uppnås genom förtryck.

Intervjun tar även upp den bredare sociala och historiska dynamiken kring antisemitism, rädsla och hur dessa påverkar Israels politik och relation till zionismen.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Sun 30 Nov 2025 13:42

#2507

Anonym (F U) skrev 2025-11-30 12:26:50 följande:

Själv tänker att det fula är att förneka och förminska antisemitism men vi är alla olika.

Ja, det är riktigt fult att förneka och förminska antisemitism men lika fult är det att falskt anklaga andra för antisenitism. Jag förstår inte hur kan du välja att radera bort det jag skriver om du är mot antisemitsm. Jag argumenterar mot falska anklagelser om antisemitism vilket borde även du tycka är bra.

Att jämställa staten Israel med judendomen eller den judiska gruppen som helhet är problematiskt ur flera perspektiv. För det första är det en form av kollektiv skuldbeläggning som i praktiken blir antisemitisk. När Israels politiska beslut eller militära handlingar framställs som uttryck för "det judiska folkets vilja" utplånas skillnaden mellan en nationell stat och en religiös eller etnisk grupp. Detta leder till att judar världen över riskerar att hållas ansvariga för gärningar de varken har inflytande över eller någon del i. Israel representerar inte alla judar och kritik mot Israel är inte antisemitism.

Dessutom underminerar en sådan sammanblandning den interna mångfalden inom den judiska världen. Judar är inte en homogen grupp, det finns religiösa, sekulära, sionistiska och antisionistiska judar med vitt skilda politiska uppfattningar. Att reducera denna mångfald till ett enhetligt "Israel" gör hela gruppen sårbar för hat och misstänkliggörande.

Ur ett historiskt perspektiv har antisemitismen ofta frodats just genom att judar har utpekats som kollektiva aktörer med ansvar för enskilda individers eller staters handlingar. När Israel identifieras med hela judenheten upprepas detta mönster, och antisemitiska narrativ får ny näring i samtiden. Det är därför avgörande att hålla isär kritik av Israels politik som är legitim inom ramen för politisk debatt, och antisemitism, som riktar sig mot människor på grund av deras etnicitet eller religion.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Sun 30 Nov 2025 13:44

#2508

Israel utökar slakt av oskyldiga civila till andra länder.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/rrp1Rl/israeliska-soldater-skadade-i-syrien

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Sun 30 Nov 2025 13:51

#2509

Den israeliska författaren Tamar Raphael, har utsatts för en våg av våldtäkts- och dödshot efter att offentligt ha beskrivit Israels agerande i Gaza som folkmord. Efter rapportering i israeliska medier fick hon tusentals aggressiva kommentarer i sociala medier, inklusive explicita våldtäkts- och mordhot riktade mot henne.

Raphael har förklarat att hon ser det som en moralisk plikt att "kalla folkmordet vid sitt namn". Hon kopplar sitt ställningstagande till krav på ett slut på ockupationen och etablerandet av en palestinsk stat sida vid sida med Israel inom ramen för en tvåstatslösning.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Mon 1 Dec 2025 09:43

#2511

Israel fortsätter att slakta oskyldiga barn.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/wr6zpo/barnen-dodades-i-israelisk-attack

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Mon 1 Dec 2025 10:40

#2517

Rataxes skrev 2025-12-01 09:57:02 följande:

Den 29 november 1947 röstade FN:s generalförsamling om resolution 181, "delningsplanen" för mandatet Palestina. Den skapade inte staten Israel och den "gav" inte judarna ett land. Den gjorde något mycket mer blygsamt ? och på sätt och vis mycket viktigare: den erkände att det judiska folket hade ett legitimt anspråk på självbestämmande i sitt historiska hemland och rekommenderade en delning i en judisk och en arabisk stat.

Resolution 181 är mycket tydlig i sitt eget språk: generalförsamlingen "rekommenderar" en delning, anger förslag till gränser och uppmanar en FN-kommission att komma till landet och övervaka övergången från brittiskt styre till två oberoende stater. Det var aldrig en bindande handling av "landöverföring", eftersom generalförsamlingens resolutioner är rekommendativa till sin natur; de skapar inte stater eller suveränitet. Faktum är att Storbritannien vägrade att samarbeta med FN-kommissionen och sa öppet att de inte skulle genomdriva planen om en sida avvisade den ? vilket var precis vad som hände när det arabiska ledarskapet och arabstaterna tillkännagav att de skulle motsätta sig en delning "med alla nödvändiga medel".

Från den tidpunkten och framåt hängde framtiden inte på FN utan på det judiska folket själva. När mandatet upphörde den 14 maj 1948 förklarade Ben-Gurion självständighet trots internationell osäkerhet och det omedelbara hotet om invasion. Inom 24 timmar attackerade fem arabiska arméer från alla håll. Israel dök inte upp för att FN byggde det ? det överlevde för att judar försvarade det, organiserade en regering, öppnade hamnar, drev sjukhus, samordnade jordbruk och invandring och förverkligade suveränitet med sina egna händer.

Och avgörande är att detta inte var första gången det internationella systemet erkände judiska nationella rättigheter. Balfourdeklarationen från 1917 talade om ett judiskt nationellt hem; Nationernas Förbundsmandat bekräftade senare "det judiska folkets historiska koppling till Palestina". FN fortsatte 1947 på den linjen: inte bevilja en rättighet, utan erkänna en som redan existerade. Det är sionismens kärna - att inte vänta på att andra ska ge legitimitet, inte bygga en identitet kring klagomål, utan skapa en framtid genom ansvar, institutionsbyggande och handlingskraft.

Samma omröstning som banade väg för en judisk stat kunde ha skapat en arabisk stat bredvid den. Den vägen förkastades. I stället för att bygga en nation valde det palestinska ledarskapet att motsätta sig en. Och under årtionden flödade energi som kunde ha riktats mot en egen stat istället mot att förhindra judisk suveränitet ? genom krig, vägran och senare islamistiska rörelser som föreställer sig en enda stat utan judar som nation. Tragedin är inte att palestinierna saknade möjligheten; det är att de inte kunde acceptera en vid sidan av Israel.

29/11 är därför inte dagen då FN gav judarna ett hemland. Det är dagen då världen erkände vad judar då bevisade ? att suveränitet förtjänas, inte beviljas. Nationer byggs av människor som tar ansvar för sig själva, inte av dem som väntar på tillstånd att existera eller spelar offer.

Det är förbluffande hur naiv och förvrängande du skriver om resolution 181 är, som om historien vore en barnbok där judarna bara behövde "bevisa" sin suveränitet och där allt motstånd från arabiska sidan är en enkel vägran utan konsekvenser. Fakta talar ett helt annat språk: resolutionen var ingenting mer än ett halvmesyriskt rekommendationsdokument utan kraft, som ignorerade den demografiska verkligheten, palestinierna utgjorde majoriteten av befolkningen, men offrades för sionistiska ambitioner. Att påstå att FN "erkände" någon legitim rättighet för judarna är rena sagor; FN agerade under stark press från stormakter och efter Förintelsen för att rättfärdiga en politisk lösning som gick över huvudet på de lokala invånarna, palestinier.

Dessutom målar du upp som om palestinierna var ondskefulla antagonistiska överlöpare som valde konflikt framför fred. Verkligheten är att palestiniernas motstånd var förankrat i rättvisa och existentiell rädsla för kolonialism och etnisk rensning, medan det sionistiska projektet lämnade döda och fördrivna i sitt kölvatten. Att Israel byggde sin stat i en heroisk ensamkamp och därmed förtjänade sin suveränitet är rent propagandistiskt nonsens: staten byggdes på olaglugt våld mot, och systematisk fördrivning av palestinier och orättvisor som FN inte kunde och inte ville hålla i schack.

Det är också löjeväckande att undvika att nämna FN:s senare resolutioner som fördömde den olagliga ockupation och olagliga bosättningar, och att låtsas som att palestiniernas strävan efter statlighet är en illusion eller en vägran att acceptera verkligheten. Sanningen är att staten Israel och dess politiska ledare gång på gång saboterat alla möjligheter till fred, medan palestinierna kämpat för sina grundläggande mänskliga och nationella rättigheter under internationell rätt.

Så, denna kommentar är inget annat än en förskönande och förlöjligande sionistisk propaganda som tjänar på att ignorera palestiniernas lidande och historia, vrider på fakta och förnekar att legitimitet och rättvisa inte bevisas av vapenmakt utan erkänns genom rättvisa, fred och ömsesidig respekt. Token av självförvaltning och nationellt självbestämmande kan aldrig reduceras till en ren triumfskrönika för en part medan man avhumaniserar den andra.

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Tue 2 Dec 2025 09:23

#2520

Anonym (F U) skrev 2025-12-02 07:17:15 följande:

Och ändå argumenterar du hårt för att förneka och förminska antisemitiska uttryck när de sprids. Du fördömer inte utan säger att det är "falska anklagelser".

Nej, det gör jag inte alls. Om du slutar med att klippa bort 90% av mina kommentarer, kommer du att få en bättre helhetsbild av vad jag menar. Men jag tror inte att det spelar någon roll för dig eftersom du verjar vara ute efter att smutkasta alla som kommer med legitim kritik mot Israel.

Jag förstår inte hur kan du välja att radera bort det jag skriver om du är mot antisemitsm. Jag argumenterar mot falska anklagelser om antisemitism vilket borde även du tycka är bra.

Att jämställa staten Israel med judendomen eller den judiska gruppen som helhet är problematiskt ur flera perspektiv. För det första är det en form av kollektiv skuldbeläggning som i praktiken blir antisemitisk. När Israels politiska beslut eller militära handlingar framställs som uttryck för "det judiska folkets vilja" utplånas skillnaden mellan en nationell stat och en religiös eller etnisk grupp. Detta leder till att judar världen över riskerar att hållas ansvariga för gärningar de varken har inflytande över eller någon del i. Israel representerar inte alla judar och kritik mot Israel är inte antisemitism.

Dessutom underminerar en sådan sammanblandning den interna mångfalden inom den judiska världen. Judar är inte en homogen grupp, det finns religiösa, sekulära, sionistiska och antisionistiska judar med vitt skilda politiska uppfattningar. Att reducera denna mångfald till ett enhetligt "Israel" gör hela gruppen sårbar för hat och misstänkliggörande.

Ur ett historiskt perspektiv har antisemitismen ofta frodats just genom att judar har utpekats som kollektiva aktörer med ansvar för enskilda individers eller staters handlingar. När Israel identifieras med hela judenheten upprepas detta mönster, och antisemitiska narrativ får ny näring i samtiden. Det är därför avgörande att hålla isär kritik av Israels politik som är legitim inom ramen för politisk debatt, och antisemitism, som riktar sig mot människor på grund av deras etnicitet eller religion.

Gaza

INNEHÅLL