som rubriken lyder, snälla hjälp mig. jag har en fru och fantastiska barn.
men något saknas, min sexlust är betydligt större än hennes. har testat allt möjligt för att kåta upp henne, göra henne sugen så att hon ska få större lust men inget händer..
mina tankar har börjat spåra in på otrohet, det ger mig en liten kick i kroppen, det låter spännande... hur ska jag gå tillväga? ligger och är otroligt kåt flera kvällar men det enda hon vill är att jag ska klia henne i håret...
sjävklart ska kvinnor också förstå? Det ena utesluter väl inte det andra.
Då kanske man ska fråga sig själv, är det så här jag vill leva! Utan sex med min partner? Och göra något åt det.. och vara öppen med det. Att ljuga håller aldrig i längden. Lite som att äta kakan och ha kakan kvar? För det är väl ändå detta handlar om.. att man vill vara kvar med sin partner men ligga med andra?
absolut inte bara mannens ansvar. Men du glömmer detaljen att kvinnan inte vet om att han är otrogen. Då är jag väldigt säker på att hon inte skulle vara lyckligare. Vill han verkligen leva med denna kvinnan? Han kanske ska lägga fram det då, att jag behöver sex, får jag ha sex utan relationer med andra kvinnor för att tillfredsställa mig ? Har kvinnan förstått att problemet är SÅ stort? Tveksamt.
Jag försöker,i alla fall.
I det inlägget jag citerade uppfattar jag att det framgår att män behöver förstå (men i inlägget är det utelämnat/uteslutet att kvinnor också behöver förstå). Så uppfattade jag det.
Jag uppfattar trådstarten som att:
Han faktiskt har frågat sig själv, att han faktiskt har försökt göra något åt det, men att han upplever att han har slut på bra lösningar eller goda alternativ.
Alla människor ljuger, och uppenbarligen håller det i längden, människor och mänskligheten överlever och fortsätter utvecklas.
Ja, jag uppfattar att han, likväl som hon och familjen och alla andra, vill att han ska leva kvar med sin partner.
Trådstarten handlar om att TS ber om hjälp i sina funderingar gällande alternativet att ligga med någon annan.
Jag har absolut inte glömt detaljen att hon inte vet, tvärtom är det mera som en grundförutsättning i TS frågeställning, och delvis i mina resonemang, att hon ska få vara lyckligt ovetande, alltså slippa veta.
I det fallet är jag säker på att det finns goda möjligheter att hon ska kunna vara lyckligare.
Återigen, jag uppfattar i trådstarten att han verkligen vill leva med denna kvinna. Jag ser inte att det tvunget måste finnas någon som helst motsättning i detta.
Jag uppfattar i trådstarten att TS har lagt fram problemet och jag tror att han har försökt sitt bästa för att få henne att förstå, men att detta inte är en framkomlig väg.
Men om du tycker och känner annorlunda än TS så både förstår och respekterar jag att det är så för dig som person.
Men du måste också förstå och acceptera att andra människor, och TS, har rätt att känna och tycka annorlunda än du.
Oavsett vad du, jag, TS, eller någon annan, tycker och känner gäller ändå att:
Sexuella upplevelser utom äktenskapet är vanliga.
Många, sannolikt de flesta, förblir okända.
Sant är att om upplevelsen förblir okänd så orsakar den inga följder för någon.
sjävklart ska kvinnor också förstå? Det ena utesluter väl inte det andra.
Då kanske man ska fråga sig själv, är det så här jag vill leva! Utan sex med min partner? Och göra något åt det.. och vara öppen med det. Att ljuga håller aldrig i längden. Lite som att äta kakan och ha kakan kvar? För det är väl ändå detta handlar om.. att man vill vara kvar med sin partner men ligga med andra?
absolut inte bara mannens ansvar. Men du glömmer detaljen att kvinnan inte vet om att han är otrogen. Då är jag väldigt säker på att hon inte skulle vara lyckligare. Vill han verkligen leva med denna kvinnan? Han kanske ska lägga fram det då, att jag behöver sex, får jag ha sex utan relationer med andra kvinnor för att tillfredsställa mig ? Har kvinnan förstått att problemet är SÅ stort? Tveksamt.
I det inlägget jag citerade uppfattar jag att det framgår att män behöver förstå (men i inlägget är det utelämnat/uteslutet att kvinnor också behöver förstå). Så uppfattade jag det.
Jag uppfattar trådstarten som att:
Han faktiskt har frågat sig själv, att han faktiskt har försökt göra något åt det, men att han upplever att han har slut på bra lösningar eller goda alternativ.
Alla människor ljuger, och uppenbarligen håller det i längden, människor och mänskligheten överlever och fortsätter utvecklas.
Ja, jag uppfattar att han, likväl som hon och familjen och alla andra, vill att han ska leva kvar med sin partner.
Trådstarten handlar om att TS ber om hjälp i sina funderingar gällande alternativet att ligga med någon annan.
Jag har absolut inte glömt detaljen att hon inte vet, tvärtom är det mera som en grundförutsättning i TS frågeställning, och delvis i mina resonemang, att hon ska få vara lyckligt ovetande, alltså slippa veta.
I det fallet är jag säker på att det finns goda möjligheter att hon ska kunna vara lyckligare.
Återigen, jag uppfattar i trådstarten att han verkligen vill leva med denna kvinna. Jag ser inte att det tvunget måste finnas någon som helst motsättning i detta.
Jag uppfattar i trådstarten att TS har lagt fram problemet och jag tror att han har försökt sitt bästa för att få henne att förstå, men att detta inte är en framkomlig väg.
Men om du tycker och känner annorlunda än TS så både förstår och respekterar jag att det är så för dig som person.
Men du måste också förstå och acceptera att andra människor, och TS, har rätt att känna och tycka annorlunda än du.
Oavsett vad du, jag, TS, eller någon annan, tycker och känner gäller ändå att:
Sexuella upplevelser utom äktenskapet är vanliga.
Många, sannolikt de flesta, förblir okända.
Sant är att om upplevelsen förblir okänd så orsakar den inga följder för någon.
Oavsett vad du, jag, TS, eller någon annan, tycker och känner gäller ändå att:
Sexuella upplevelser utom äktenskapet är vanliga.
Många, sannolikt de flesta, förblir okända.
Sant är att om upplevelsen förblir okänd så orsakar den inga följder för någon.
Du uttrycker dig som om det vore obestridliga fakta, och inte bara något som är hur du TROR att det ligger till. Obs här försöker jag inte hävda att du med säkerhet har fel. Med tror menar jag enbart positionen att inte säkert veta.
min tolkning av det är därför att du har uppfattningen att det du skriver är fakta och inget som kan diskuteras eller visa sig vara på ett annat sätt. Utifrån min tolkning undrar jag då vad du stödjer det på när du skriver att många, till och med de flesta förblir okända? Bygger du det på faktabaserad information eller din egna uppfattning?
och att det inte orsakar följder för någon finns det också problem med men för att kunna ta en sak åt gången problematiserar jag inte det här.
Oavsett vad du, jag, TS, eller någon annan, tycker och känner gäller ändå att:
Sexuella upplevelser utom äktenskapet är vanliga.
Många, sannolikt de flesta, förblir okända.
Sant är att om upplevelsen förblir okänd så orsakar den inga följder för någon.
Du uttrycker dig som om det vore obestridliga fakta, och inte bara något som är hur du TROR att det ligger till. Obs här försöker jag inte hävda att du med säkerhet har fel. Med tror menar jag enbart positionen att inte säkert veta.
min tolkning av det är därför att du har uppfattningen att det du skriver är fakta och inget som kan diskuteras eller visa sig vara på ett annat sätt. Utifrån min tolkning undrar jag då vad du stödjer det på när du skriver att många, till och med de flesta förblir okända? Bygger du det på faktabaserad information eller din egna uppfattning?
och att det inte orsakar följder för någon finns det också problem med men för att kunna ta en sak åt gången problematiserar jag inte det här.
Vet inte så mycket om hur andra har det men jag känner igen mig i frågeställningen.
Min erfarenhet är som följande. Var 45+ och samlivet med min hustru var minst sagt sporadiskt och oengagerat. Allt oftare började jag tänka på hur det skulle vara att ha sex med en annan kvinna, skulle jag klara av det? hur skulle det kännas?. En dag tog jag chansen. Kvinnan var yngre och utstrålade en sexuell energi jag inte kunde motstå. Jag gjorde på en gång klart för henne att det var enbart sex jag var ute efter och hon sa att det var detsamma för henne.
Det var en underbar upplevelse och det blev flera. Jag levde upp både fysiskt och psykiskt. Hemma med familjen fungerade allt bättre än på många år. Men vad jag inte var beredd på var att känslorna för den nya kvinnan blev allt djupare och våra möten kom att innehålla mer än sex. Tillslut kom jag på mig själv med att vara mera rädd att mista henne än min familj. Efter någon veckas funderande bestämde jag mig för att avsluta förhållandet. Men det var inte lätt, led alla helvetets kval.
Idag har jag kommit över det hela men tänker fortfarande på henne. Jag har ingen som helst tanke på andra kvinnor. Jag har haft mitt äventyr och är tacksam över det. Jag blev en lyckligare människa och vårt äktenskap blev bättre.
Vad ville jag ha sagt med allt detta?
Jo, risken med att inleda förhållande på sidan om, är att du kommer att värdesätta detta högre än din familj.
Jag försöker,i alla fall.
Det här är ett klassiskt manligt dilemma. Mannen är egoistiskt och lat.
Lat:
Han kan arbeta på sitt förhållande för att få till ett sexliv. För oftast är det att lusten inte finns bär det är övriga problem i förhållandet som inte rättas till.
Men det orkar han inte, han vill att sexlivet magiskt ska fixas utan att fixa förhållandet.
Egoistisk.
Istället att ha självrespekt/omtanke för sin partner och sig själv och inse att han inte vill eller kan fixa och lämnar förhållandet. Men han väljer ändå inte att lämna utan istället ser till att ha kakan och äta den istället. Han kan ha kvar tryggheten med en fru utan att anstränga sig att fixa det. Och samtigt skaffa en älskarinna där han får sina behov mötte.
Det här är ett klassiskt manligt dilemma. Mannen är egoistiskt och lat.
Lat:
Han kan arbeta på sitt förhållande för att få till ett sexliv. För oftast är det att lusten inte finns bär det är övriga problem i förhållandet som inte rättas till.
Men det orkar han inte, han vill att sexlivet magiskt ska fixas utan att fixa förhållandet.
Egoistisk.
Istället att ha självrespekt/omtanke för sin partner och sig själv och inse att han inte vill eller kan fixa och lämnar förhållandet. Men han väljer ändå inte att lämna utan istället ser till att ha kakan och äta den istället. Han kan ha kvar tryggheten med en fru utan att anstränga sig att fixa det. Och samtigt skaffa en älskarinna där han får sina behov mötte.
Det mest klassiska är att många kvinnor rent generellt väljer att skylla allt och alla problem på mannen,
och ofta på män generellt och i största allmänhet.
Kan detta i så fall, om man på motsvarande sätt följer ditt resonemang, i ännu högre utsträckning och ännu tydligare visa att "kvinnan är egoistisk och lat"?
Eller kan man förmoda att en sådan generalisering om kvinnor är fel.
Och i så fall att din generalisering gällande män på motsvarande sätt är fel?
Men jag förstår att du förmodligen vidhåller att den ena generaliseringen är rätt medan den andra är fel...
Ditt resonemang följer samma mönster som vi ofta läser i i trådar på detta forum, och i liknande forum, att:
Om en man är otrogen så är han en fähund, oftast en både lat och egoistisk fähund.
Om en kvinna är otrogen så är det inte mer än rätt. Det är självfallet förståeligt och rätt eftersom hennes man, liksom alla män generellt, är en lat och egoistisk fähund...