snälla hjälp mig..

Nejdå. det där var ragg :) och de hade flera samtidigt. Vilket både ljögs om till mig och deras nuvarande. Jag var den de smög med. Jag tog inte åt mig för jag visste redan.

Blir bara förvånad och rent av skadad av vilka svin det finns , tilliten finns liksom inte längre 

Var inte otrogen. Aldrig! Det är ett svek som aldrig går att reparera 

Tycker att ni ska prova parterapi. Som andra redan har skrivot så låter det som att ni inte kommunicerar väl i ord och gärning. Få saker är så avtändande som en partner som tjatar om sex och försöker "kåta upp" en. Och ofta är ser vardagen som lommer emellan. Delar ni till exempel lika på hushållsuppgifterna? Gör ni romantiska saker tillsammans?

Funkar inte terapi är det kanske dags att tänka på refrängen. Men var INTE otrogen.

Om jag förstår trådstarten rätt så har han tagit med henne i ekvationen.
Men hon vägrar ingå i ekvationen.

Jag håller med dig i stort gällande hur man bör försöka göra.

Om det inte är möjligt att ömsesidigt nå resultat, när det är uppenbart att det inte är möjligt att lösa problemen tillsammans, så kan man så småningom hamna i situationen att man är tvingad att till slut också se till sig själv, inte enbart till relationen. 

Och man måste självfallet ta i beaktande fördelar och nackdelar och att man riskerar att det slutar med en jobbigare krasch, särskilt om man inte är noga med att minimera riskerna.
Men trots riskerna måste man till slut också se till sig själv och sitt eget liv, för ingen annan gör det åt en.

När mottagaren inte hör eller inte förstår budskapet så är den enda lösningen att avsändaren ändrar budskapet och/eller sitt sätt att förmedla budskapet.
Någon annan lösning finns inte.
Rätt eller fel spelar ingen roll, det är ändå avsändaren som måste förändra, om avsändaren önskar att mottagaren ska ta emot budskapet.

En sexuell relation med en annan som aldrig blir känd kan aldrig orsaka några känslor av svek. Det skapas ingenting som behöver repareras.
Detta är givet och självklart.

Håller med dig gällande parterapi.

Om jag förstår trådstarten rätt så vill han ha kvar relationen och familjen och ingen av de inblandade vill s a s tänka på refrängen.

I TS fall kan det självfallet vara ett alternativ att beakta att faktiskt ha en sexuell relation med en annan. Men i så fall finns alla anledningar göra det medvetet och att sköta det begåvat och med omsorg. Alltså att inte slarva.

En sexuell relation med en annan som aldrig blir känd kan aldrig orsaka några känslor av svek. Det skapas ingenting som behöver repareras.
Detta är givet och självklart.

Håller med dig gällande parterapi.

Om jag förstår trådstarten rätt så vill han ha kvar relationen och familjen och ingen av de inblandade vill s a s tänka på refrängen.

I TS fall kan det självfallet vara ett alternativ att beakta att faktiskt ha en sexuell relation med en annan. Men i så fall finns alla anledningar göra det medvetet och att sköta det begåvat och med omsorg. Alltså att inte slarva.

Alla? Uppenbarligen fler än en i så fall. Gissar att de hade sina skäl...
Gissar att du är en kvinna med normal, dvs. låg, sexlust. Hade du bara skött dina kort bättre (=släppt till litet oftare) hade du inte behövt bli så bitter.

Ja, alla människor ljuger, det är en tydligt och helt naturlig mänsklig egenskap. Det hedrar dig att du har kommit till insikt om dessa fakta och att du kan erkänna dem, för om vi går tillbaka en tid så försökte du ibland förneka dessa fakta. 

Jag vet inte riktigt hur du tänker.
Men du har kanske rätt i att ALLA drar inte det du vill kalla livslögner.
Men har du någon aning om hur många som gör det? Hur vanligt eller ovanligt är det att det sker en gång i livet, eller flera gånger, att människor avstår från att berätta en viktig sak? 

Hur många finns det som lever ett helt långt liv och aldrig någonsin har ljugit om, eller ens undanhållit hela sanningen, om en enda viktig sak?
Om det finns någon så är de givetvis extremt få, vilket jag tror att också du håller med om?

Och att inte berätta riktigt hela sanningen, är det alltid och i alla sammanhang exakt samma sak som att ljuga?

Vad är en livslögn, rent faktabaserat? Och vad är inte en livslögn? Var går gränsen?
Sant är givetvis att människor vid en viss tid kan säga vad de anser vara en livslögn.
Men vid en annan tid, när situationen, omständigheter och allt har förändrats i livet, så anser sig många människor ha anledning och ha "rätt" att komma med en lögn, eller åtminstone undanhålla en del av sanningen. Allt förändras, eller hur?

Jag förstår att du inte gillar det, att människor ljuger, att en person som står dig nära kan ljuga om en viktig sak, jag förstår att detta är svårt för dig hantera rent känslomässigt.
För detta har du min fulla förståelse.
Men tyvärr måste vi alla ändå förhålla oss till fakta och till verkligheten.

Har det någonsin slagit dig att de kanske försökte fly från dig?
En av de vanligaste bakomliggande orsakerna till otrohet brukar anges vara att den otrogne egentligen vill avsluta relationen.

Du visste att de redan var i en relation, du var medveten om att du aktivt deltog i otrohet, du visste att de medverkade till att skada en annan människa.
Men det är dom du var med som är svinen, i dina ögon...