som rubriken lyder, snälla hjälp mig. jag har en fru och fantastiska barn.
men något saknas, min sexlust är betydligt större än hennes. har testat allt möjligt för att kåta upp henne, göra henne sugen så att hon ska få större lust men inget händer..
mina tankar har börjat spåra in på otrohet, det ger mig en liten kick i kroppen, det låter spännande... hur ska jag gå tillväga? ligger och är otroligt kåt flera kvällar men det enda hon vill är att jag ska klia henne i håret...
Ja, jag håller med dig om det du skriver, åtminstone i stort.
Men jag kan absolut inte hålla med dig om:
"Det sårar (även att bli lämnad) men inte i närheten av så mycket som när ens partner är otrogen.
Rent faktabaserat har du självfallet fel i detta,
vilket jag tror att du håller med om (även om du känner motvilja).
Den sexuella upplevelsen i sig kan givetvis inte såra ens partner, så länge som partnern slipper få reda på det.
En sexuell upplevelse utanför äktenskapet kan givetvis endast såra ens partner om den blir känd.
Det okända kan aldrig såra någon.
Och det är därför jag skriver att om någon ska ha en sexuell upplevelse utom äktenskapet så ska man se till att inte slarva.
Man ska säkerställa att det inte kommer fram, man ska säkerställa att inte riskera att såra sin partner.
Att det sårar att bli lämnad håller jag med dig om, helt och fullt, och att detta sårar är givet.
Då kan vi ju åtminstone reflektera, rent generellt, över alternativet och vilka följder alternativet får eller inte får.
Om min (din) partner är otrogen utan att jag (du) slipper få reda på det så blir ingen sårad.
Vi vet dessutom att med största sannolikhet förekommer väldigt många sexuella relationer utom äktenskapet men som aldrig blir kända.
I alla dessa fall blir ingen partner sårad och ingen upplever några som helst negativa känslor som t ex lögner och svek.
Du skriver:
"Och för mig är det inte otroheten i sig som sårar utan det är lögnerna och sveket".
Vi är alltså överens om att det inte är otroheten i sig som sårar, och den kan självfallet inte såra alls om den förblir okänd.
Och om du vågar att öppet reflektera en sekund över det jag har skrivet så är det också fullt uppenbart att du slipper bli sårad om du är ovetande om det du kallar lögnerna och sveket.
Du och jag är överens om att alla människor ljuger. Det är en grundläggande mänsklig egenskap.
Alltså är vi också överens om att ingen kan till 100% lita på någon människa, inte heller sin partner, åtminstone så länge som ens partner är mänsklig.
Med denna vetskap, mot bakgrund av denna sanning, bestämmer vi själva, var och en av oss, hur mycket eller lite vi väljer att lita på vår partner.
Jag själv gör valet att helt och fullt lita på min partner, trots att jag vet att den är människa och därmed ljuger ibland.
Jag vet inte om du själv har tänkt på det, men det du skriver bekräftar tydligt den gamla sanningen att:
"Det man inte vet mår man inte ont av".
Ja, jag håller med dig om det du skriver, åtminstone i stort.
Men jag kan absolut inte hålla med dig om:
"Det sårar (även att bli lämnad) men inte i närheten av så mycket som när ens partner är otrogen.
Rent faktabaserat har du självfallet fel i detta,
vilket jag tror att du håller med om (även om du känner motvilja).
Den sexuella upplevelsen i sig kan givetvis inte såra ens partner, så länge som partnern slipper få reda på det.
En sexuell upplevelse utanför äktenskapet kan givetvis endast såra ens partner om den blir känd.
Det okända kan aldrig såra någon.
Och det är därför jag skriver att om någon ska ha en sexuell upplevelse utom äktenskapet så ska man se till att inte slarva.
Man ska säkerställa att det inte kommer fram, man ska säkerställa att inte riskera att såra sin partner.
Att det sårar att bli lämnad håller jag med dig om, helt och fullt, och att detta sårar är givet.
Då kan vi ju åtminstone reflektera, rent generellt, över alternativet och vilka följder alternativet får eller inte får.
Om min (din) partner är otrogen utan att jag (du) slipper få reda på det så blir ingen sårad.
Vi vet dessutom att med största sannolikhet förekommer väldigt många sexuella relationer utom äktenskapet men som aldrig blir kända.
I alla dessa fall blir ingen partner sårad och ingen upplever några som helst negativa känslor som t ex lögner och svek.
Du skriver:
"Och för mig är det inte otroheten i sig som sårar utan det är lögnerna och sveket".
Vi är alltså överens om att det inte är otroheten i sig som sårar, och den kan självfallet inte såra alls om den förblir okänd.
Och om du vågar att öppet reflektera en sekund över det jag har skrivet så är det också fullt uppenbart att du slipper bli sårad om du är ovetande om det du kallar lögnerna och sveket.
Du och jag är överens om att alla människor ljuger. Det är en grundläggande mänsklig egenskap.
Alltså är vi också överens om att ingen kan till 100% lita på någon människa, inte heller sin partner, åtminstone så länge som ens partner är mänsklig.
Med denna vetskap, mot bakgrund av denna sanning, bestämmer vi själva, var och en av oss, hur mycket eller lite vi väljer att lita på vår partner.
Jag själv gör valet att helt och fullt lita på min partner, trots att jag vet att den är människa och därmed ljuger ibland.
Jag vet inte om du själv har tänkt på det, men det du skriver bekräftar tydligt den gamla sanningen att:
"Det man inte vet mår man inte ont av".