snälla hjälp mig..

Men som vitt jag förstår så vill han inte göra slut. Och hon och barnen vill inte att han ska göra slut. Alla vill behålla familjen.

Jag uppfattar att han mera lever efter sina känslor, och tar hänsyn till alls känslor, genom att inte göra slut.

Varför tycker du att han ska orsaka smärta och besvär, tvärtemot allas vilja?

Ja, jag förstår och är enig med dig att det är så för dig.

Men jag hoppas också att vi är överens om att dessa gränsdragningar skiljer högst väsentligt mellan olika människor,
och framförallt att gränsdragningar och uppfattningar kan förändras över tid, beroende på yttre omständigheter, ändrade förhållanden och beroende på mycket annat.
Om jag minns rätt har du själv upplevt att livet förändras dramatiskt i olika situationer och jag är säker på att gränser och uppfattningar förändras hos de allra flesta individer under sådana omständigheter och i samband med livsavgörande förändringar.

Du sade själv att vi alla låter våra partners leva i en lögn, så också du, eftersom vi är överens om att alla människor ljuger någon gång.

Jag vet inte om just du är det exceptionella undantaget eller om du är en någorlunda vanligt och normal människa, som i så fall någon gång under livets gång väljer att undanhålla hela sanningen, kanske också om någon relativt viktig sak?
Jag erkänner i vart fall att jag tillhör den absoluta majoriteten som vid något tillfälle har valt att inte berättat hela sanningen, vilket alltså är vanligt och ett fullt normalt och grundläggande mänskligt beteende.

Sedan att du känslomässigt inte gillar otrohet, och inte gillar det som är livslögner i dina ögon, det är ju ändå en helt annan sak än det jag har skrivit om.
Men jag har absolut inte sagt emot dig om något i detta.

Jag håller med dig.

Men trots att du och jag tycker detta så gäller ändå sanningen att:
"En av de vanligaste bakomliggande orsakerna till otrohet brukar anges vara att den otrogne egentligen vill avsluta relationen."

Ja; "OM"

Gör för i helvete slut med henne förrän isåfall istället för att låta henne dubbel lida. Finns inget värre en otrohet ush fyfan.

Ja; "OM"

Att döda någon, skada fysikt....är värre än att vara otrogen.

Menar du då här att man har ett ansvar att utföra sexuella handlingar som man inte samtycker till just då?

Var börjar och slutar i så fall det ansvaret? Har inte den sexuellt frustrerade ett MINST lika stort ansvar i så fall att göra vad hen kan för att partnern ska känna åtrå och sexuell lust?

Under vilka omständigheter är det okej att säga nej/inte okej att säga nej i så fall?

Ja, det får man väl ändå säga!
Jag kan för mitt liv inte begripa varför det skall behöva vara så mycket drama kring sex och s.k. otrohet. Det rör sig ju bara om ett simpelt kroppsbehov. Buhu, man måste göra sluuut! Och detta eviga tjat om parterapi, alla kvinnors universallösning på mellanmänskliga problem.

Som jag skrivit tidigare skulle jag ge fullständigt f-n i om min fru skulle få för sig att vänstra, så länge hon bara fortsätter att ha sex med mig. (Jag vore förstås tacksam om jag slapp se en främmande mansperson i mitt hem.)