Jag är näst intill alltid ensam på helgerna. Jag längtar till helgen när jag jobbar men sedan när den väl är här har jag ingen att höra av mig till :/ och ingen som hör av sig till mig.
Vart kan man träffa någon när man nästan är 40? Bor i Stockholm. Skulle ju helst vilja ha en partner men det har jag typ gett upp. Den eviga singeln...
Jag är näst intill alltid ensam på helgerna. Jag längtar till helgen när jag jobbar men sedan när den väl är här har jag ingen att höra av mig till :/ och ingen som hör av sig till mig.
Vart kan man träffa någon när man nästan är 40? Bor i Stockholm. Skulle ju helst vilja ha en partner men det har jag typ gett upp. Den eviga singeln...
Bara för du är introvert så betyder set inte att du mår bra helt utan vänner. Du skrev själv tidigare att du saknar någon och ta en öl med ibland. om du inte umgås så mycket med folk så behöver du öva dig på detta. När du klarar av och ha någon eller några långvariga relationer så kanske du kan lära dig att flörta och skapa en kärleksrelation. Men om du inte kan skapa en eller ett par olika vänskapsrelationer och bibehålla dom så blir det desto svårare med kärlek liksom.
leta efter någon att se på hockey ihop med. Gå med i ett bastugäng, brädspelsklubb, tennis eller liknande. Försök boka i något varje vecka som kan öppa upp lite mer socialt samspel. Om du inte kan tänka dig att ens försöka hitta en kompis så försöker du inte komma ur din ensamhet.
jag fattar att det känns tråkigt att inte uppnå den där kärleksrelationen, men om du inte ens försöker med vänner så kommer du inte ens halvvägs, för en kärleksrelation är också en vänskap och inte bara närhet.
Du behöver inte vara ensam!! 🚑
Jag gissar på att du har social ångest, annars skulle du ju inte vara ensam. Att bryta social ångest är möjligt. Det kräver dock hårt arbete, mycket granskning av dina Tankar som ställer till det för dig, för att ifrågasätta dem tankarna och hitta alternativa tolkningar. Om du ex tror att du kan läsa andras tankar och tror att dem inte gillar att du är nervös, vad har du för bevis på att det på att det faktiskt påverkar dem? Dem kan ha roligt fastän du är nervös. Social ångest kräver att du anstränger dig, ifrågasätter alla dina problematiska tankar, ja alla, övar otroligt mycket, undviker säkerhetsbetenden, etc. Men det är väldigt möjligt att bryta social ångest även om du haft det sen barnsben. Jag skulle rekommendera att gå i behandling för det. Men undvik SSRI då SSRI har ofantligt många farliga biverkningar. Jag fick tinnitus av det, för jag testade det själv mot social ångest.
Känner igen mig. Skilde mig för 3 år sedan och efter ett långt äktenskap så insåg jag att jag inte har några vänner kvar. Hade några nära men de flyttade från stan.
Vill inte ha ett förhållande. Har ett mansdominerat yrke så träffar ingen polare där. Vill så gärna hitta tjejkompisar.
Känner igen mig. Skilde mig för 3 år sedan och efter ett långt äktenskap så insåg jag att jag inte har några vänner kvar. Hade några nära men de flyttade från stan.
Vill inte ha ett förhållande. Har ett mansdominerat yrke så träffar ingen polare där. Vill så gärna hitta tjejkompisar.
Du behöver inte vara ensam!! 🚑
Jag gissar på att du har social ångest, annars skulle du ju inte vara ensam. Att bryta social ångest är möjligt. Det kräver dock hårt arbete, mycket granskning av dina Tankar som ställer till det för dig, för att ifrågasätta dem tankarna och hitta alternativa tolkningar.
Jag har inte heller behov av stort umgänge, men några kompisar utöver mannen jag lever med, och mina föräldrar och syskon.
Om du inte klarar att ha en kompisrelation förstår jag helt ärligt inte hur du ska fixa en kärleksrelation. Kompisrelationer är så otroligt mycket enklare. Så jag håller fast vid mitt tidigare råd om att börja där. Hitta en eller två att gå på hockey och sen ta en öl med.
På en hockeymatch träffar man väl inte nya kompisar? Det är bara en massa människor på samma ställe. Kompisar träffar man i sammanhang där man har möjlighet att göra saker tillsammans och prata lite. En kör, en brädspelsklubb, ett handbollslag, mopedmekarklubb, fågelskådarförening mm.
Är du lite rädd för såna ställen, där du tvingas prata med folk du inte känner? I så fall är det övning som gäller. Kanske med ett samtalsstöd från vården som kan stötta och peppa.
Släpp det här med att stöta på tjejer! Du behöver i första ett socialt liv med relationer till bekanta, kanske släktingar om de är vettiga och några vänner. Leta efter kompisar. Av båda könen. Se kvinnor du möter som potentiella polare, inte som potentiella flickvänner.
Ytterst få kvinnor vill vara sin mans enda sociala kontakt. Det är en skittung börda. Jag hade aldrig ställt upp på det - att vara någons sociala livboj. Och när relationen är slut är du ju ensam igen. Du behöver inte primärt en kärleksrelation - du behöver umgås med folk.
Ge dig ut på egen hand!
Antingen att du skaffar en hobby som tvingar ut dig bland folk, kan vara en sport eller exempelvis konst. Där träffar du folk och sakta men säkert lär känna dom på kursen.
Eller gå ut på krogen, välj ett mindre ställe där du kan sitta vid baren. Man behöver inte dricka alkohol om man inte vill. Dyker man upp några gånger så börjar bartendern känna igen en, har lite löst snack. Helt plötsligt lär du känna andra som går ut på samma vis!
Vet inte var du bor, men har en vän som gjorde precis så, för han tröttnade på att alltid behöva vänta på att vännerna skulle ha tid. Han gick till Rågsveds Krog, det är ett karaoke ställe. Han berättade att han fick en toppen kväll! Lärde känna andra människor på plats och har sen dess gått tillbaka och fått ett nytt "gäng" att hänga med på helgerna.
Det finns fler som känner som du! Och många går ut själva. Jag skulle inte ha några problem med att gå ut själv, ta ett glas vin i baren liksom! Super trevligt!