Måste man hitta en autist för att få en monogam partner?

Då letar du eller attraherar troligen en viss kategori av män. Beklagar om du varit med om skitmän, men det finns troligen både för- och nackdelar även med en lätt autistisk man.

Är du snygg då?

Till alla autister som läser tråden, det här är precis så illa som det känns. Och ifall du också har svårt att hitta den rätta, bli för allt i världen inte ens som sista utväg tillsammans med en person som resonerar så här.

Precis.

Har oss som reserv. 

Om jag vill kan jag hitta en flickvän på en dag

Tror inte att autistiska män skulle vara mer trogna egentligen. De kanske inte är socialt lika smidiga som vanliga män, dock så har de ju möjlighet till att betala för det.
Säkerligen har många av dem också ett porrberoende, vilket de flesta män har i olika mån. Tyvärr är det väldigt få män i världen som kan tänka sig att lägga allt sitt sexuella engagemang på sin partner endast. 

Lev som singel istället och gärna i celibat, det gör jag. Vill inte ge min kärlek eller kropp till någon man som inte förtjänar det.

Jag hoppas ingen autistisk kille som eventuellt läser denna tråd tolkar detta som om de är andrahandsalternativ.

Ts, jag hoppas du hittar äkta kärlek en dag, men att klumpa ihop alla autistiska män baserat på vad du sett på tv är ingen bra idé. Autistiska människor är unika precis som alla andra och att tro att "bara jag blir tillsammans med en viss typ av människa kommer alla mina problem lösas" leder bara till besvikelse.

En annan idé kunde ju vara att söka en konservativt kristen man, gärna en som vuxit upp med sådana värderingar. De göder inte gärna några polygama begär heller, typ som att glo på porr, och sånt som bara uppmuntrar till otrohet. 

Känner för dig, TS. Du måste ha haft väldig otur. Eller så söker du dig till en viss sorts män.

Jag tror inte att majoriteten män (eller kvinnor) är otrogna. Möjligen något enstaka snedsteg, men inte notoriskt.

Själv har jag varit obrottsligt trogen i ett 40-tal år.

Här stänker fördomarna åt alla håll och kanter, och jag vet inte vilka som är värst.

Upplevelsen av otrogna män som upprepade gånger djupt sårat en kan man förstå att leder till en uppgivenhet och jag kan ha förståelse för viljan att i en sådan uppgiven situation klaga över män som grupp, trots att det i verkligheten inte gäller alla män. Ger man sig sedan på en av grova fördomar utsatt grupp människor som man (underförstått) med stor motvilja är tvungen att söka sig till som plan ö, då finns för min del ingen förståelse kvar att ge.