Hej!
Här är en tråd för alla som planerar barn och har BIM i Januari 2026! Hittade ing3n påbörjad tråd så jag skapar en.
Skriv gärna en liten presentation om dig själv och följ gärna med! 😊
BIM-lista i kommentarerna, kopiera och klistra in med ditt användarnamn och BIM dag.
Nu hoppas vi på många plus i årets första månad ❤️😍
Trodde jag skulle vara cool och obrydd denna cykel men icke, haha. För kontext, valde att inte testa ÄL denna månad, vi var borta runt alla dagar jag borde få ÄL och lyckades bara få till det en gång. Inte en aning när ÄL var, men min gissning är att jag är någonstans mellan 6-10 dagar efter ÄL idag.
Hade tänkt att jag inte borde bli så brydd över det här med symptom, testning osv denna månad, det är ju så små odds ändå. MEN så for jag iväg och köpte 4 test idag ändå haha, kan inte hålla mig. Fick negativt idag, testar igen imorgon. Förväntar mig mens på ons/tors/fre.
Blir så trött på att det är så svårt att stänga av dessa känslor och tankar runt det hela? Det hjälper ju inte alls. Tänk om man bara kunde vara i stunden och uppskatta att man går igenom en spännande tid med sin partner, och se fram emot framtiden ihop?? Men nää, här ska testas, optimeras, tablettas, panikas.
Det var dagens rant! Hoppas ni har en fin kväll hörrni!
Trodde jag skulle vara cool och obrydd denna cykel men icke, haha. För kontext, valde att inte testa ÄL denna månad, vi var borta runt alla dagar jag borde få ÄL och lyckades bara få till det en gång. Inte en aning när ÄL var, men min gissning är att jag är någonstans mellan 6-10 dagar efter ÄL idag.
Hade tänkt att jag inte borde bli så brydd över det här med symptom, testning osv denna månad, det är ju så små odds ändå. MEN så for jag iväg och köpte 4 test idag ändå haha, kan inte hålla mig. Fick negativt idag, testar igen imorgon. Förväntar mig mens på ons/tors/fre.
Blir så trött på att det är så svårt att stänga av dessa känslor och tankar runt det hela? Det hjälper ju inte alls. Tänk om man bara kunde vara i stunden och uppskatta att man går igenom en spännande tid med sin partner, och se fram emot framtiden ihop?? Men nää, här ska testas, optimeras, tablettas, panikas.
Det var dagens rant! Hoppas ni har en fin kväll hörrni!
Jag förstår dig precis! Man blir så trött på sig själv med allt testande, chatgptande, tablettande, panikanfall, överanalyserande! önskar precis som du säger, att man kunde ta det med ro och njuta under tiden!
Med det sagt så hoppas jag du får ett plus inom de närmsta dagarna❤️
Själv tror jag att jag tar ett test på söndag, då är jag 11 dpo!
Jag förstår dig precis! Man blir så trött på sig själv med allt testande, chatgptande, tablettande, panikanfall, överanalyserande! önskar precis som du säger, att man kunde ta det med ro och njuta under tiden!
Med det sagt så hoppas jag du får ett plus inom de närmsta dagarna❤️
Själv tror jag att jag tar ett test på söndag, då är jag 11 dpo!
Känner igen mig allt för väl F96 och Griffin. Vi hade ett bråk här hemma mitt i fertila perioden den här månaden. Blev anklagad att vara besatt vilket inte landade så väl, men när jag tänkt efter på det så kan jag inte annat än hålla med. All min tankeverksamhet är slukad av det här. Nu har jag insett att det är så illa att jag inte sover riktigt utan vaknar om nätterna varje natt och ligger vaken i timmar. Tror också att min ägglossning har uteblivit denna månad pga all stress kring det plus att jag rubbat min cykel som alltid varit pålitlig. Min hypotyreos har också blivit sämre och jag har fått öka på medicinen. Inte kul, och jag vet inte hur jag ska kunna sluta.
Tycker det var modigt av dig F96 att inte hålla så noga koll denna månad. Jag vet inte hur jag ska göra men inser att nåt måste jag nog göra för så här kan man inte ha det. Livet pågår ju under tiden och man vill ju inte att det ska ha gått en massa tid och så inser man allt man missat runt om.
Varje natt i vargtimmen ligger jag och tänker på min svägerska som väntar barn. Vi var gravida och berättade för dom, när dom sa att dom också skulle försöka vilket jag var jätteglad över. Tänk, en sladdiskusin på varsitt håll. Sen hade vi vårt sena avbrytande och allt var ett mörker. Efter det vågade jag knappt träffa dom ifall jag skulle dela nyheten att dom väntade smått. När nyheten väl kom hade det gått 5 månader och jag hade landat lite på fötterna, men swosh så låg jag på backen igen. Nu kan jag inte ta mig upp. Tackar nej till alla gemensamma sammankomster där dom är med.
Jag tänker ofta på vad vi kvinnor genom alla tider har fått vara med om och vilken fasad vi ofta visar upp utåt. Jag klarar inte av att prata om dom här känslorna med någon annan utan är tacksam att jag har en gemenskap här med er ❤️ (Sen om det är helt nyttigt eller inte det var jag inte, men det är inte lika ensamt iaf)
Känner igen mig allt för väl F96 och Griffin. Vi hade ett bråk här hemma mitt i fertila perioden den här månaden. Blev anklagad att vara besatt vilket inte landade så väl, men när jag tänkt efter på det så kan jag inte annat än hålla med. All min tankeverksamhet är slukad av det här. Nu har jag insett att det är så illa att jag inte sover riktigt utan vaknar om nätterna varje natt och ligger vaken i timmar. Tror också att min ägglossning har uteblivit denna månad pga all stress kring det plus att jag rubbat min cykel som alltid varit pålitlig. Min hypotyreos har också blivit sämre och jag har fått öka på medicinen. Inte kul, och jag vet inte hur jag ska kunna sluta.
Tycker det var modigt av dig F96 att inte hålla så noga koll denna månad. Jag vet inte hur jag ska göra men inser att nåt måste jag nog göra för så här kan man inte ha det. Livet pågår ju under tiden och man vill ju inte att det ska ha gått en massa tid och så inser man allt man missat runt om.
Varje natt i vargtimmen ligger jag och tänker på min svägerska som väntar barn. Vi var gravida och berättade för dom, när dom sa att dom också skulle försöka vilket jag var jätteglad över. Tänk, en sladdiskusin på varsitt håll. Sen hade vi vårt sena avbrytande och allt var ett mörker. Efter det vågade jag knappt träffa dom ifall jag skulle dela nyheten att dom väntade smått. När nyheten väl kom hade det gått 5 månader och jag hade landat lite på fötterna, men swosh så låg jag på backen igen. Nu kan jag inte ta mig upp. Tackar nej till alla gemensamma sammankomster där dom är med.
Jag tänker ofta på vad vi kvinnor genom alla tider har fått vara med om och vilken fasad vi ofta visar upp utåt. Jag klarar inte av att prata om dom här känslorna med någon annan utan är tacksam att jag har en gemenskap här med er ❤️ (Sen om det är helt nyttigt eller inte det var jag inte, men det är inte lika ensamt iaf)
Usch jag förstår dig med den ångesten man får när andra väntar barn! Man känner sig så hemsk som får sånna känslor men man kan inte hjälpa det.. min lillebror berättade för ett år sedan att de skulle få sitt andra barn i september 2025. Vi blev gravida kort efter och var glada att de skulle bli bara 3 månader emellan. Sen fick vi ma i v13.. samma veva berättar svägerskan att de väntar sitt andra barn.. igår berättade min närmsta vän att hon är gravid. Vi har haft ägglossning på samma dagar nästan så vi har lite följts åt, så blev extra jobbigt när det togs sig för dem nu!
Missförstå mig inte nu, jag är jätteglad för allas skull men det gör ont i hjärtat när vi var först ut och nu är vi sist och kämpar fortfarande💔
Usch jag förstår dig med den ångesten man får när andra väntar barn! Man känner sig så hemsk som får sånna känslor men man kan inte hjälpa det.. min lillebror berättade för ett år sedan att de skulle få sitt andra barn i september 2025. Vi blev gravida kort efter och var glada att de skulle bli bara 3 månader emellan. Sen fick vi ma i v13.. samma veva berättar svägerskan att de väntar sitt andra barn.. igår berättade min närmsta vän att hon är gravid. Vi har haft ägglossning på samma dagar nästan så vi har lite följts åt, så blev extra jobbigt när det togs sig för dem nu!
Missförstå mig inte nu, jag är jätteglad för allas skull men det gör ont i hjärtat när vi var först ut och nu är vi sist och kämpar fortfarande💔
Åh vad tungt! Det är verkligen tudelat pch jag känner så med dig! ❤️ Just nu är jag faktiskt inte ens glad för min svägerska. Bara bitter och jag skäms för att det är så men kan inte ändra känslan. Kanske när barnet väl är här? Hoppas, för det är tråkigt att relationen dött. Den var inte särskilt stark innan, men nu finns den inte alls. Jag kan inte. Det känns som att hon har ALLT och jag inget.
I gästrummet här hemma står en spjälsäng och barnvagn och väntar och jag är så arg på mig själv för det här, men jag kan inte sälja bort dom. Önskar SÅ att dom ska komma till användning här hemma. Tänk att man kunde gå från världens lyckligaste i april till världens olyckligaste i maj? Livet!
Har känt mig lugn denna gång till igår på ÄL+8, fick då höra att en bekant väntar sitt tredje barn, vi har två barn sen innan i samma årskull, så det kändes otroligt tufft. Sen dess tycker jag mig känt symptom, som att bli åksjuk snabbt i bilen när jag satt med telefonen som sen höll i sig typ hela dagen, samt att jag blev äcklad av tanken på fika, båda dessa symptom fick jag med de andra barnen men de kom senare, det är högst troligt bara inbillningar IOM vetskapen om den bekanyss graviditet..
Blir så ledsen, och när det gick så fort att bli gravid de två andra gångerna, men denna drar ut på tiden otroligt.. 😔 Denna cykel och även förra så känner jag mig nästan Depp direkt efter ägglossning, för då finns det inget mer jag kan påverka, och går bara och väntar på ytterligare ett nederlag, känner inte alls hoppet mellan ÄL o BIM som jag gjorde tidigare.
Åh vad tungt! Det är verkligen tudelat pch jag känner så med dig! ❤️ Just nu är jag faktiskt inte ens glad för min svägerska. Bara bitter och jag skäms för att det är så men kan inte ändra känslan. Kanske när barnet väl är här? Hoppas, för det är tråkigt att relationen dött. Den var inte särskilt stark innan, men nu finns den inte alls. Jag kan inte. Det känns som att hon har ALLT och jag inget.
I gästrummet här hemma står en spjälsäng och barnvagn och väntar och jag är så arg på mig själv för det här, men jag kan inte sälja bort dom. Önskar SÅ att dom ska komma till användning här hemma. Tänk att man kunde gå från världens lyckligaste i april till världens olyckligaste i maj? Livet!
Jag förstår dig❤️ tror inte det är bra att klandra sig själv att man känner som man känner! även om det är sjuuukt jobbigt att träffa alla som är gravida eller fått barn så tror jag ändå det är bra att göra det. Man bygger nog upp mer ångest av att isolera sig ifrån det, även om det känns bra i stunden. Jag har oxå gjort så och jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv, men sen när jag började umgås igen så kändes det någonstans liiite bättre i alla fall. Dock har man hela tiden med sig hjärtesorgen som självklart blir starkare när man är runt folk som är gravid💔
Åh, måste vara tungt att ha det hemma❤️ ni har inte något förråd ni kan gömma det i så du slipper kolla på det varje dag? Jag håller verkligen tummar och tår att det går bra för er snart!!
Hur länge har ni försökt? ❤️
Har känt mig lugn denna gång till igår på ÄL+8, fick då höra att en bekant väntar sitt tredje barn, vi har två barn sen innan i samma årskull, så det kändes otroligt tufft. Sen dess tycker jag mig känt symptom, som att bli åksjuk snabbt i bilen när jag satt med telefonen som sen höll i sig typ hela dagen, samt att jag blev äcklad av tanken på fika, båda dessa symptom fick jag med de andra barnen men de kom senare, det är högst troligt bara inbillningar IOM vetskapen om den bekanyss graviditet..
Blir så ledsen, och när det gick så fort att bli gravid de två andra gångerna, men denna drar ut på tiden otroligt.. 😔 Denna cykel och även förra så känner jag mig nästan Depp direkt efter ägglossning, för då finns det inget mer jag kan påverka, och går bara och väntar på ytterligare ett nederlag, känner inte alls hoppet mellan ÄL o BIM som jag gjorde tidigare.
Åh jag förstår stressen som kommer när alla andra börjar få plus och man själv kämpar! det låter ju ändå som lite lovande symtom! när tänker du att du ska testa?😊
Jag har likadant, med mitt som blev jag gravid på första försöket, med andra graviditeten som sluta i ma blev jag oxå gravid på första försöket. Naiv som man är trodde jag någonstans att det skulle gå snabbt igen.. men icke! Är inne på 6:e cykeln varav jag bara fått ägglossning🤦🏼?♀️
Förstår att man tappar hoppet! Men håll ut, det kommer bli bra till slut!❤️
Jag förstår dig❤️ tror inte det är bra att klandra sig själv att man känner som man känner! även om det är sjuuukt jobbigt att träffa alla som är gravida eller fått barn så tror jag ändå det är bra att göra det. Man bygger nog upp mer ångest av att isolera sig ifrån det, även om det känns bra i stunden. Jag har oxå gjort så och jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv, men sen när jag började umgås igen så kändes det någonstans liiite bättre i alla fall. Dock har man hela tiden med sig hjärtesorgen som självklart blir starkare när man är runt folk som är gravid💔
Åh, måste vara tungt att ha det hemma❤️ ni har inte något förråd ni kan gömma det i så du slipper kolla på det varje dag? Jag håller verkligen tummar och tår att det går bra för er snart!!
Hur länge har ni försökt? ❤️
Du har säkert rätt men jag får panik över att ens tänka på att umgås. Har tittat mot hennes mage hela sommaren och undrat om hon ska bli gravid snart. Sjukligt. Jag ska försöka ta dina råd till mig och våga träffas, men jag är orolig över min reaktion. Jag klarade ju av att anordna julen men det var tufft att mötas.
Sängen som var ny med madrass fick vi köpa från min syster då hennes flicka inte ville sova i den. Kändes dumt att inte slå till då det var så bra deal och vi trodde att vi snart ändå skulle köpa en. Vagnen som är i jättefint skick köpte vi välutrustad av en bekant veckan före rul. Sen kom ju de dåliga nyheterna. Ett tag efter aborten var jag in i rummet nån gång om dagen och klappade på grejerna. Tänkte sen be om hjälp att sälja dom men har inte kommit dit. Jag lever som sagt på hoppet att dom ska komma till användning ❤️ Har tyvärr bara garage att förvara i och där tror jag att dom skulle bli förstörda.
Vi har bara försökt på allvar i 3 månader och dessutom inte haft världsbäst timing, så det är inte särskilt länge. Det är sorgen att ha varit i vecka 22 och avslutat som ätit upp mig mest. Det tog mig 5 månader efter avbrytandet att känna att jag ens kunde tänka mig att testa på nytt. Tänk om det blir samma fel igen!? Överlever vi det? Samtidigt så vill jag inte ha det som det är nu utan all risk är värd att ta om det kan resultera i en älskling. Vi har två äldre barn sedan innan så jag vet att det har fungerat förut.
Hur länge har ni försökt?
Åh jag förstår stressen som kommer när alla andra börjar få plus och man själv kämpar! det låter ju ändå som lite lovande symtom! när tänker du att du ska testa?😊
Jag har likadant, med mitt som blev jag gravid på första försöket, med andra graviditeten som sluta i ma blev jag oxå gravid på första försöket. Naiv som man är trodde jag någonstans att det skulle gå snabbt igen.. men icke! Är inne på 6:e cykeln varav jag bara fått ägglossning🤦🏼?♀️
Förstår att man tappar hoppet! Men håll ut, det kommer bli bra till slut!❤️
Min tanke är att vänta ut och se om tempen dippar vid BIM (enligt FF på söndag och NC på
måndag) så till helgen borde tempen antyda hur det blir. är så inställd på negativt att jag knappt har lust att testa. Två dagar innan mens brukar tempen dippa.
Har tidigare cyklar också haft mycket diffust illamående utan att det blivit något, så känns som att mina hormoner är på högvarv och lurar mig.
Samma här, första försöket blev vi gravida med dock ett utomkvedshavandeskap så opererade bort ena äggledaren. blev gravid sen igen på första försöket med sonen, och sen första försöket med dottern också. Är inne på försök 5 nu.
Gud vad jag låter Depp (vilket jag dock är 😬) men tack, snart kommer det bli våran tur🍀
Hur ligger du till i cykeln Nu? hur går dina tankar? ❤️