Mannen hade tinder

Jag vill verkligen inte uppmana dig att gå tillbaka om det inte känns rätt att göra det! Om du inte tror på det.

Men har man haft några fina år i förhållandet, utan någon otrogenhet från någon sida, och har fått barn tillsammans, så är de åren inte bortkastade, även om man skulle skilja sig senare. De är bara en innehållsrik period i ens liv, som var fin fram till dess att svårigheterna i relationen blev stora. Som förmodligen också lärde en en del om sig själv och andra. Man utvecklades.

Sedan, att han inte ville prata med dig kan bero på att han stod så till att det inte passade att ta ett allvarligt samtal där och då. Men han borde ha textat något om att han skulle ringa upp. Man kan ju undra varför han inte gjorde det.

Han ringde tillbaka och vi pratade i 1 timme.
Lät som han grät men försökte hålla masken. Märkte på andningen och snorig. 
Han sa han var dum och ångrar sig. Det var fel gjort och han är inte ens värd mig.
Jag frågade om vad han vill göra? Ska du gottgöra och bättra dig? Är du värd det tycker du? Eller ska vi samlas i helgen och berätta för familjerna om detta och gå varsitt håll.
Då sa han, kanske det är bättre vi går varsitt håll. Jag är inte värd dig och har sårat dig. Du förtjänar mer.
Jag sa okej, ja men då gör vi det. 
Sen sa han att han har alltid älskat mig och gör det fortfarande. Att han vill gifta sig och ha barn men att han sårat mig nu och känner att han inte är värd mig.
Så jag sa igen okej men vad gör vi då?!
Då sa han kan vi snälla ses fredag och prata ut?

Jag grät inte. Var så lugn och kall.  Han sa inte så mycket heller
Men kändes märkligt... typ inget bönade om ny chans..?
Ni vet det där "Snälla jag ber dig, ge mig en till chans. Jag dör för dig. Du är mitt allt. Älskar dig så mycket. Förlåt för allt" bla bla bla

Han sa också "bättre gå skilda vägar nu, för vill inte det ska hända sen när vi har barn".
Jag sa då vad ska hända? Samma igen? Vill du inte gottgöra och vara bra?
Då sa han, jag älskar dig och vill gifta mig med dig

Frågade om han varit otrogen. Han var tyst och sa nej. Så sa jag svara ärligt. Har du? I så fall när och vem?
Då sa han, spelar det för roll när och vem? Jag har inte. Då sa jag, jag vet du har. Säg nu ärligt hur många gånger.
Då sa han 2.
Så sa jag okej... vem?
Så skrattade han lite lätt och sa de heter Anna och Fluff ( hans smeknamn för mig (obs fiktiva namn) 

Herregud blev så förvirrad och tankarna bara snurrar  

Ha låter ärligt talat som en trettonåring. Hur gammal är han egentligen.

Älskar man verkligen någon är man ju rädd för att förlora den personen och vill inte förstöra relationen. Han verkar inte det. Tom erkänner att han kommer fortsätta om ni gifter er och får barn

Kan inte ens sova... fast ögonen och huvudet intr orkar.
Samtalet spelas om och om igen i huvudet. Kollar igenom gamla bilder. Usch....
Tack alla för ert stöd här inne! Det hjälper mycket. 
Ska försöka lägga telefonen nu och sova