Tille, jag är mos. Löprundor långa, långa och många, sliter på mig ont. 
Jag är mos, just nu. Du, ett litet äventyr finns inplanerat för dig och mig litet senare. Jag ska diska färdigt och ta en dusch först. En liten varning: Det kan hända att jag somnar. Mosiga Magnus är lite sliten.. eller.. äsch.. här kommer det ändå.
Det är lugnt och stilla kring ute på ängen. Solen står högt på himlen och det är varmt. Rådjursfamiljen ligger tillsammans under ladans skuggiga tak och fåglarna sitter stilla i träden. Allt står liksom stilla.
- Här, säger jag och räcker den lille gossen en tallrik. Den droppar vatten på bänken.
Gossen tar tallriken och torkar den försiktigt. Sedan sätter han den i det fina diskstället som står på bänken.
- Vad gott det var med potatismos och falukorv Magnus, säger han och tittar längtansfullt ner i grytan som står på spisen. Det finns fortfarande lite mosrester kvar i botten och gossen ser på mig med en frågande blick.
- Ta du det sista också, säger jag och ler.
Jag rufsar om gossens blonda och pojkaktigt toviga hår. Han måste ha ätit lika mycket som jag och det är ganska mycket det.
- Nu diskar vi klart tycker jag, säger gossen. Jag vill ut och leka lite sen.
Jag doppar ner den nu så tomma mosgrytan i diskbaljan.
- Okej, vi skyndar oss lite, säger jag. Fast du, lille vän, jag behöver nog vila lte efter all mat. Vad säger du om en liten middagslur ute i hängmattan?
Gossen ser fundersamt ut genom köksfönstret.
- Ja, jag vill nog också vila. Vilken tur att det finns en liten hängmatta till mig och en stor till dig Magnus.
Gossen kramar om mig och fortsätter att torka disken.
Jag tömmer ut vattnet ur diskbaljan och hänger upp förklädet på en krok bredvid spisen. Vi har diskat färdigt och det är dags för middagsluren.
- Du, säger jag till gossen.
- Ja Magnus, vad är det? svarar han och ler.
Jag kliar mig i håret och ser lite fundersam ut.
- Kan du simma? frågar jag medan vi lägger oss i våra hängmattor.
Det är tyst en liten stund.
- Näe Magnus, det kan jag inte. Jag vet inte ens vad det är.
Jag lägger mig tillrätta i hängmattan och knäpper händerna bak huvudet.
- Va, kan du inte simma? säger jag. Det ska alla pojkar kunna! Vet du vad. Jag har ett nytt äventyr åt dig! Vi ska lära dig att simma!
Gossen studsar upp ur sin lilla hängmatta och springer fram till mig.
- Nu Magnus! Jag vill så gärna lära mig! Kan du lära mig?
Hans stora och himmelsblå ögon ser bedjande på mig.
- Ja, jag kan lära dig att simma. Det kan du hoppa upp och sätta dig på!
Gossen skrattar och börjar se sig om efter sina shorts.
- Fast du, lille vän, vi måste vänta en stund innan vi kan gå ner till vattnet.
Gossen stannar upp och vänder sig mot mig. Hans ögon lyser av iver.
- Varför då Magnus? Varför måste vi vänta?
Gossen vill inte missa en sekund av dagen och jag förstår honom.
- Om vi hoppar i vattnet med magarna fulla av mat kan vi sjunka och det vill vi inte. Vi måste vänta en timme innan vi badar. Så är det alltid.
Jag ser på gossen, han är lite fräkning nu. Solen har varit varm och gossen har varit ute mycket. Då får man fräknar vet du väl?!
- Vill du sova middag bredvid mig? frågar jag.
Det brukar han få göra ibland. Jag tror han tycker det är mysigt.
Gossen nickar och jag lyfter upp den lille killen i den stora hängmattan. Med sitt lilla blonda huvud på min arm ligger gossen och spanar upp på molnen som far förbi på himlen. De är små och ser nästan ut som bomull.
- Det är du och jag Magnus, säger gossen. Visst är det du och jag?
- Mm, det är det, svarar jag och ler. Det är du och jag, lille vän.
Det dröjer inte länge förrän gossens andetag blir tunga. Han sover. Jag blundar, antagligen sover jag snart också.
När middagsluren är avklarad blir det lite simlektioner. Spännande va, Tille?!
Snusningar från din Internet-kompis Magnus
