Tilles tråd

Hans ögon är helt otroliga. Magiskt blå...Så vackra så vackra...

Ni har förmodligen sett alla sidor som finns på internet om eb. Men det här var en ganska bra sida som jag hittade. (Om man orkar läsa på engelska förståss)

www.ebinfoworld.com

TILLE:
Då har ännu en dag på detta år passerat, och jag gissar att du hänger i än... Din rara mamma skrev till mig (och alla andra) att du inte verkar har så ont, det är ju jättebra. Det är så tråkigt att ha ont, men du måste försöka behålla lite vatten...Nåväl nog med förmaningar och pekpinnar...Hur gick kortspelet? Jag gissar att du fick vara med på samma lag som din mamma, jag har förstått att hon är riktigt grym på poker, så ni vann nog...

Jag blev lite full i skratt idag när min sambo Hans kom hem från jobbet, det första han frågar när han kommer hem nu för tiden är: -Hur är det med Tille idag? Det är många som bryr sig om dig...Du är aldrig ensam... Förresten fixade Hans pengar till din fond, (10.000:- inte illa va?!!!). Sedan pratade han med Mats på ICA i Sundsvall. Mats skulle säga åt andra leverantörer att också bidra till din fond. Jag hoppas att dom "hakar på" och utmanar... Tack vare dig lilla Tille kommer förhoppningsvis andra barn i framtiden slippa gå igenom det du gör nu... Det är bara synd att det inte redan fanns någon medicin till dig...*gråter*...

Jag hoppas i alla fall att du får en skön sömn med massor av härliga drömmar...Vi kanske hörs igen imorgon min vän...Kram,kram...Kramar till familjen också.../Elin m. familj

På en bädd av rosenblad,
känner dina andetag.
För varje slag som pulsen slår
närmar vi oss resans mål.
Långt bortom tid och rum i natt
färdas vi till en annan plats, där
vi kan leka, leka bland stjärnorna.
/Ur: Bortom tid och rum...

Julia och Hanna:

De finns en bild på dem under "starka bilder" i Thereses krypin...Alla pengar går till EB föreningen...

Du har gjort dig väl förtjänt av en sovmorgon! God natt och sjung en liten godnattvisa för min lilla cyber vän... Många stärkande kramar Elin...

Oj, oj,oj...Hostat blod...Jag blir så ledsen när jag hör att det inte alls är bra...Jag visste ju att det inte var bra med dig lille gosse men att det ska hinna bli såhär...*gråter* (som vanligt)...Nu blåser jag bort allt det onda för en stund *blåser* Såja, nu känns det väl lite bättre...En liten,liten puss på pannan får du av mig denna gång.../Elin

Hej Tille. Idag regnar det här, inte så roligt men, men...Ni har sol förstår jag *ler*...

Det här är första dagen på länge som jag inte varit inne på tråden på hela dagen. Vi har varit hos min syster som fyller 30 år...Vi har fikat och vi har fikat...Jag har haft dig i mina tankar hela tiden...Nä, nu skriker Max ute i vagnen. Bäst att gå ut till honom... Kramar Elin...

Tille- Vet du, jag ska åka till din stad Sundsvall...Jag brukar göra det ett par gånger per år och nu är det dax igen. På onsdag kväll kommer jag, vi (jag, Hans och Max) ska bo på hotell. Max pappa (Hans) brukar jobba i Sundsvall ibland och då brukar jag passa på att följa med och gå på IKEA...Men du som bor så nära IKEA är väl less det stället, men för mig som bor en bit därifrån är det en av årets höjdpunkter!!! Jag har nu en fråga till din mamma som inte har någonting med sjukdommar och ledsamheter att göra. Jag undrar om du vet när det "nya" IKEA´t öppnar eller om det redan har öppnat? (Håller tummarna för att det är öppet...) (Dum fråga kanske men ni som ändå bor där vet säkert) Hädanefter kommer jag ALLTID att tänka på dig Tille och din fiiina familj när jag är i Sundsvall...Hoppas du får en behaglig långfredag tillsammans med din familj...Många, långa, varma, försiktiga kramar /Elin

NelliesMama: Tack så mycket för svaret...Men NEJ!!! Då är det ju inte öppet till veckan...Nåväl en anledning att åka dit igen snart.../Elin

Jag försöker skriva ner de känslor som dyker upp i mig när jag tänker på det ni får gå igenom. Tille med sina sår och skador och den smärta som dessa medför. MammaTherese med sin ångest över att förlora sin son och se honom i plågor tyna bort framför ögonen på henne. Pappa Nicklas som även han förlorar ett barn, sakta men säkert försvinner sonen ifrån honom, maktlös står han och tittar på. Sedan har vi Liam som mister en bror lite mer för varje dag. Men jag hittar inga ord...Det är allt för många känslor som hjärnan inte kan sortera, det blir kaos.

Jag läset det jag har skrivit om och om igen. Stannar jag upp och tänker att det finns en familj därute i detta avlånga land som har detta som sin sanning, detta är deras liv, deras vardag och då kan jag inte andas längre...Inga ord kommer ur min mun. Det enda som händer är att det rinner tårar ner för mina kinder...Och jag känner ångest...Det kan inte vara sant att detta händer för någon just här och just nu...

Jag känner för er, jag känner med er...Man jag kan aldrig veta hur det känns att mista sin son, er Tille...Men en sak vet jag säkert, och det är att Tille är så stark, så fin...Ögon intensiva som den djupaste brunn. Tille är också välsignad med en sån fin och öm familj...Han valde med största nogrannhet ut den bästa familj han kunde hitta och den hittade han i sin Mamma Therese och sin pappa Nicklas...Var stolt över er son och över er själv... Många trygga och försiktiga nattkramar från Umeå.../Elin m. familj