Nu har du tagit tåget till en bättre värld, Tille... och vad skönt och lättande för dig att slippa smärtan och att plågas mer... Lek busa och var så glad du bara kan precis som ett barn ska vara!!! Det är sommar där du är och gräset kittlar såå skönt under fötterna...
Jag känner dock så med er, Therese och Nicklas... Samtidigt som det är en lättnad att er son nu har fått frid och lugn och ro så kommer det säkert att komma morgnar, dagar och kvällar där ni känner att det är så himla orättvist och verkligen ifrågasätta varför detta måste hända... precis som jag har gjort och gör med det som hände Pappa många gånger... eller andra onda saker som händer i ens liv... Ofta finns det inga svar, och inga lösningar... och det värsta med detta är att som människa klara av detta "varför?" och leva vidare ändå... utan bitterhet och utan att bli en sämre människa... Det är inte lätt men det kommer att gå... se bara till att berätta om alla dessa känslor för varandra och vänner...
Man får vara arg, riktigt förbannad rent ut sagt, man får tycka att det är orättvist och alldeles fruktansvärt... och man får gråta massor, massor och massor igen... och man får även förbanna allt möjligt... Och... sedan så står man där igen... upprätt och livet knatar sig så sakteliga vidare... hur är det möjligt?!
Sjukdomar och mycket av ondo kan vi människor inte göra något åt men det finns mycket annat som vi kan hjälpas åt med och tänka på... Att försöka att inte säga hårda till dom vi älskar eller andra, att finnas till för varandra och stötta och hjälpa, att helt enkelt vara en god medmänniska... Det kan vi alla vara, det kan alla få del av... och vad skönt det känns att veta... att det finns saker man kan styra själv här i världen...
Jag kramar om er med en vacker dikt igen... och önskar er en så god morgon som ni bara kan ha... Solen skiner ute, det är snart vår... och er son och lillebror Tille är med er vart ni än går... och det kommer han alltid att vara!
Letter From Heaven
To my dearest family, some things I'd like to say
But first of all, to let you know, that I arrived okay.
I'm writing this from heaven, here I dwell with God above.
Here there are no tears of sadness, just pure, eternal love.
Please do not be unhappy just because I'm out of sight.
Remember that I'm with you every morning, noon and night.
That day I had to leave you, when my life on earth was through,
God picked me up and hugged me and said "I welcome you.
It's good to have you back again; you were missed while you were gone.
As for your dearest family, they'll be here later on.
I needed you here badly, you're part of my plan,
There's so much that we have to do to help our mortal man".
God gave me a list of things that he wished for me to do,
And foremost on the list was to watch and care for You.
And when you retire to your bed, the days chores put to flight,
God and I are close to you? in the middle of the night.
When you think of my life on earth and all those loving years,
because you're only human, they are bound to bring you tears.
But do not be afraid to cry, it does relieve the pain,
Remember there wouldn't be flowers, unless there was some rain.
I wish that I could tell you, all that God has planned,
But if I were there to tell you, you wouldn't understand.
But one thing is for certain, though my life on earth is no more,
I'm closer to you now, than I ever was before.
There are many roads ahead of you, many hills to climb,
But together we can do it, taking one day at a time.
It was always my philosophy and I?d like it for you too,
That as you give unto the world, so the world will give to you.
If you can help somebody who's in sorrow or in pain,
Then you can say to God at night "My day was not in vain".
And now I am contented that my life was so worthwhile,
knowing as I passed along the way, I made somebody smile.
So if you meet somebody who is sad and feeling low,
Just lend a hand to pick them up, as on your way you go.
When you are walking down the road and I am on your mind,
I'm walking in your footsteps, only half a step behind.
And when it's your time to go on? from that body to be free,
Remember you're not going? you're coming here to me.
Author unknown.
Varma hårda, rejäla kramar (som vi ju nu kan ge igen!) från lille Charlie och Bella till Tille och hans familj!
