* Roliga händelser under förlossningen *

Har endast haft lustgas på mina förlossningar, men använt den "bra" och inte sagt något jättekul..
Två lite roliga grejer har jag i alla fall..  
 
Med sonen 2009:
BM kliver in efter att ha varit borta ca 30 minuter. Jag hade då hon gick frågat hur det var det här med epidural, varpå hon sa att vi skulle prata om det när hon kom tillbaka. Så hon kommer in, undersöker och jag frågar igen hur det var med epiduralen.
Hon säger då "nej men Tove, det hinner vi faktiskt inte med, nu ska du föda barn" varpå jag utbrister "NEJ" väldigt bestämt. Då säger hon igen "joo, nu kommer din lilla bebis" och jag svarar "Nej, du sa att det skulle ta fyra timmar!"
(Hon sa vid första undersökningen att en förstföderska i snitt öppnar sig 1cm/timme och jag hade då 4cm kvar, så när det två timmar senare var dags tyckte jag att jag hade två timmar kvar...)

Med dottern 2012:
Efter att ha varit inne på förlossningen i 15 minuter hade jag lustgas och mellan två värkar tar jag bort munstycket, vänder mig mot min man och blänger på honom samtidigt som jag fräser "Du pratade om en trea, det blir ingen trea!".  Undersköterskan stod på andra sidan sängen och asgarvade..
30 minuter senare låg dottern på bröstet och jag vände mig med glittrande ögon mot maken och säger "men du, vi kanske ska ha en trea i alla fall..."

Lustgasen var nog det absolut bästa med förlossningen... smärtan försvann men jag blev helt hög på det också.. skrek till alla i rummet gång på gång att det var helt ok för dem att de såg mitt f*tthår, att jag älskade dem, fick världens skrattattacker och jag fick för mig att min man hade tagit över alltihop, att barnmorskan lämnat rummet. Sen blev jag förtvivlad mitt i allt och bad om ursäkt, grät som en tok för att jag kanske skulle bajsa ner alla. Dessutom sa jag att vi hade tänkt döpa barnet till "skitunge"..  

Knäcker mig! Så jäkla kul!!

20 minuter innan Nellie föddes kom det in en läkarstudent i salen, han skulle fram o presentera sig såklart. Jag slet tag i hans arm o drog ner honom i sängen brevid mig o sa att jag inte släpper förrän han lovar att gå ner i källaren i hämtar de stora tuberna med morfin.. "Det här är ett sjukhus, jag vet att det finns!!"
 

Kanske ingen rolig historia så...

Vår förlossning drog ut nått väldigt på tiden, vilket var väldigt jobbigt för både mig och sambon. När vi höll på med krystvärkarna som värst och jag va genomtrött såg jag hur blek min sambo var. Så jag sa till bm att han ser risig ut och borde nog sätta sig ett tag för jag börjar bli orolig för att svimmar. "nu har hon allt börjat piggna till igen" säger då bm till min sambo..

Det slutade i akutsnitt och när jag ligger där på operationsbordet så säger ja "nämen titta du har fått färg i ansiktet igen" och sen vänder jag mig till narkosläkaren och säger att han såg ut som han skulle svimma innan.

Detta gör min dag! Hysteriskt roligt :D

När dottern var född och låg på mitt bröst, så återstod att förlösa moderkakan, men den kärvade och ville inte lossna. Jag fick nån spruta och blev tillsagd att krysta. Inget hände.
Tillslut hade jag en sköterska som hängde över min mage för att försöka trycka ut moderkakan, medan BM satt på huk mellan mina ben och drog i navelsträngen.
Och då! Floff, så formligen FLÖG moderkakan ur mig, missade med nån centimeter BM eftersom hon hann ducka, träffade väggen mittemot och landade med ett plask på golvet.
Min reaktion: Jag tittade ned mellan mina ben på BM som låg på golvet och fnissade och sa "Oj... Ursäkta. Det var inte meningen att sikta på dig..."