Har endel saker vi kan skratta gått åt nu efter förlossningen
det började i vecka 34 när vattnet går, åkte in och försökte hitta en parkeringsplats så nära ingången som möjligt, självklart fanns det ingen plats så vi fick ställa oss längre bort med ett gångavstånd på någon/några minuter, vattnet sipprar ju inte precis utan blir mer ett vattenfall för varje stag eller rörelse, Tyckte jag var smart som valt att ta på mig kläning och skippat byxorna för att slippa blöta ner de, så ja det blir en splatch rakt ner i gatan för varje steg, måste sett ganska kul ut.
När man legat inlagd i fem dygn och trott att nu börjar det på riktigt gång på gång under dagarna och nätterna börjar man tilslut tro att de inte ska börja över huvud taget. dagen dottern föds (då vet jag ju såklart inte att hon ska födas) skickar jag iväg min mamma som skulle vara med under förlossningen till en middag långt ut på landet. Min sambo hade en innebandy träning, tycker det var en utmärkt ide att låta han åka och spela och rensa tankarna lite, det skulle endå inte hända något och detsutom hade jag min syster och hennes 2 månader gammla son som höll oss sällskap. 10 minuter efter att han åkt iväg beslutar en läkare att äntligen undersöka hur öppen jag är, det har inte gjorts tidigare pga tidig vattenavgång.
Vi går in på ett undersökningsrum och läkaren börjar sin undersökning med sterila instrument och utbrister " behöver vi diskutera hårfärgen" Jag tror att hon pratar om mitt könshår och undrar varför hon kollar och kommenterar det, sedan tilläger hon att jag är fullt öppen och får börja krysta när jag vill.
Skuttar tilbaka av lycka in på förlossningsrummet där syrran väntar och jag tjoar att det är fullt öppet och snart blir det bebis:) hon uppmanar mig att börja med lustgasen för under hennes tre förlossningar har det tagit lång tid innan hon blivit vän med den. Under tiden försöker hon få tag i min sambo som svarar efter 40-50 samtal.
Straxt därefter strutsar svärmor in med godis och tidningar och säger "suprise! jag tänkte bara muntra upp dig och se hur det var med dig". Sedan kommer min svettiga sambo tillbaka, barnmorskan skickar in han i duschen och börjar koppla på värkstimulerande dropp på mig. När han kommer tillbaka ber jag han bestämt men vänligt skicka ut min syster och hans mamma för det var inte meningen att det skulle bli öppet hus på min förlossning.
Jag får vända och vrida på mig i förlossningssängen för att få arbetet att flyta på som det ska och när barnmorskan frågar om jag inte kan ställa mig upp på golvet för hon är övertygad om att det skulle sätta lite fart på det utbrister jag " Är du dum eller, jag är ingen ko som står och trycker ut ungen rakt ner i backen!" hon förklarar att när krystvärkarna kommer får jag lägga mig i sängen igen, jag kontrar med " är du säker, de e ju faktiskt ganska slemiga och hala när de kommer"
Kan tilägga att efter att ha haft en jobbig graviditet med konstanta onda sammandragningar från vecka 20, mycket foglossning och en halsbränna som fick mig att föredra att sova sittandes sa jag gång på gång att detta var första och sista gången, det blir inga fler barn. Några minuter efter dotterns ankomst sa jag " när ska vi skaffa ett syskon till henne" jag vill ha många barn så jag får vara med om det här igen, det är så fantastiskt"
Något som ni skrattar åt idag.
