Jag vill starta en tråd för oss som kämpat i 5 år eller mer.
Ni som känner att orken börjar tryta, och behöver lite extra stöd.
Alla åldrar är välkomna!
Ni som blivit gravida efter lång väntan,
skriv gärna några rader och berätta!
KRAM till ER ALLA!!
Har i dag en son på 7 år, de tog oss 5 år innan vi lyckades få till han. Har försökt att få till ett syskon till han nu i 5 år men de vill sej inte. På tis ( 25/4) ska jag till min dr så vi får väll se vad som sägs där. Helt klart så börjar krafterna tryta, men de som skrämmer mej mest de är att jag känner mej så bekväm, de är klart att jag vill ha ett syskon till min son, men när jag ser ex på min systers familj där de finns fyra barn i åldrarna 6,8,15 & 19 då är de så att jag faktiskt funderar om jag verkligen ska ha fler barn, vi har de ju så bra vi tre, Jag vet inte om de är ett försvar man har när man tänker så?? Jag önskar så att jag skulle lyckas bli med barn utan en massa hormoner och ingrepp.
Men men jag vill tacka dej som startade denna tråd den behövs helt klart, vi måste få prata av oss ibland. Kram alla där ute.
Ville bara berätta att ett par i vår föräldragrupp försökte i 6 år innan första barnet blev till (på "naturlig väg"). Sen blev de gravida med barn nummer två redan på första försöket och nu har de två små solstrålar. Ingenting är omöjligt! Kram och lycka till.
Hej!
Jag är inne på 6e året nu.
2 utomkvedshavandeskap
1 ivf
4 FEt
Hej
Jag och min man försökte skaffa barn i flera års tid, så efter 5 1/2 år blev jag gravid och förra veckan fyllde vår underbara son 1 år. Vi hade provat allt och ingenting fungerade vi hade tom varit i kontakt med en adoptionsfirma och skulle srälla oss på kö att hämta en lite flicka från Kina.
Vi hade nästan gett upp hoppet men bestämde oss för att under hösten 2004 göra vårt 5 IVF försök. Vi han aldrig börja med det för i augusti blev jag gravid helt på egen kraft...
GE INTE UPP !
Kramisar
Hej , vi har faktiskt försökt i NIO år nu..känner att kraften o ekonomin oxo börjar ta stryk av detta. Har en dotter på 11år som efter 5 månader med hormoner o två lapraskopi kom till på naturlig väg.... så nu efter sex försök med ivf..börjar man ju fundera..varför äggen inte fäster (har endometrios)
Jaa så visst hoppas man på under..det verkar bara som det inte kommer att ske nått sådannt i vår familj...
kram sanne
Vet inte om jag är till nån hjälp här, men vi kämpade i 6 år med hormonbehandlingar, inseminationer och 6 st IVF innan vi slutligen fick vår älskade dotter. Hon fanns aldrig i min mage men alltid i mitt hjärta. Och nu när jag ser denna fantastiska tjej springa omkring här hemma så förstår jag varför det tog så lång tid att få till henne. Det går ju inte i en handvändning att få till nåt så underbart!
Varmaste lyckönskningar till er alla som kämpar! Adoption blev lyckan för oss, men jag skulle inte vilja ha de 6 jobbiga åren ogjorda, de behövdes för att beslutet om adoption skulle få växa fram i sin egen takt hos mig och min man. Det är hur som helst ett alldeles fantastiskt sätt att bilda familj på!
Är inne på sjätte året nu. Har gjort 6 ICSI + 4 FET. Ska strax starta vår 7:e ICSI och antagligen sista. Har även ett MF med i bagaget.
Vi är inne på vårt sjunde år och hoppet börjar minst sagt sina. Kort om vår långa historia...
7 inseminationer
3 IVF
(+ 3 avbrutna IVF)
2 FET
Vi har aldrig sett skymten av något plus under alla dessa år. Vi gör vårt 4:e (7:e inkl. de avbrutna) IVF i maj och om det inte lyckas kommer vi göra ett sista försök till hösten. Hur det blri därefter vet vi ännu inte. Adoption är ett självklart alternativ för mig, men sambon är inte säker på vad han känner där ännu och vi är ju två om detta.
Kram på er alla!!!
Här är en till!
Vi är inne på vårt sjätte år nu (inte klokt vad tiden går 
)
Vi har gjort 2 ET samt 2 FET.
Vårt senaste ET resulterade i ett plus - som snabbt blev minus.
Just nu äter jag progynon inför stimulerat FET i maj.
Vi är oförklarligt barnlösa.
Vi har sagt att vi ska göra de gratisförsök vi har inom landstinget - sen får det vara nog. Här i örebro får man tre färskförsök. Fast jag börjar tröttna nu... Tänker mer o mer på adoption (läser allt jag kommer över) och det känns som att vi kommer hamna där. Som tur är är både jag och maken positivt inställda till adoption.
Och här kommer en till , vi har försökt få till syskon i drygt 6år nu har gjort 1 IVF + 2 st ostimulerade FET (innan ätit flera kurer med pergo)som inte lyckats , nu i Maj ska vi göra nytt FET försök. VI är oförklarigt barnlösa (om man nu kan kalla det för det jag har ju barn ett tidgare förhållande) hittar inga fel på någon av oss .