Jag vill starta en tråd för oss som kämpat i 5 år eller mer.
Ni som känner att orken börjar tryta, och behöver lite extra stöd.
Alla åldrar är välkomna!
Ni som blivit gravida efter lång väntan,
skriv gärna några rader och berätta!
KRAM till ER ALLA!!
Hej!
Sorry.....
Jag fick en svacka för ett tag sedan, och bestämde mig för att avsluta mitt konto, och inte gå in på den här sidan på ett tag....
Men jag kunde inte hålla mig härifrån helt. Öppnade upp ett nytt konto idag under samma signatur.
Vad roligt att höra Werner! Grattis!
Min BIM är den 14:e Maj. Hoppas, hoppas!!
KRAM Tiger!
Kusin Knase: Har du testat nu? Hoppas att du kommer med roliga nyheter i tråden i dag. 
tiger78: Inte långt kvar till BIM då, så jag håller tummarna för dig oxå.
Kusin Knase: Nej, skit oxå... Men bra att du inte har gett upp hoppet än. Jag fortsätter hålla tummarna!
Hej,
Ville bara berätta min historia. Kände att den passade här, trots att vi "bara" försökt i 3 år... Först hade jag ingen ägglossning efter år av p-piller, så fick äta Pergotime. Efter ett tag en utredning, och inga fel hittades. Sen 3 makeinsemination-behandlingar på Sophiahemmet. Därefter 3 IVF-behandlingar och 2 FET-behandlingar på St Göran. IVF nr 2 avslutades med oväntat besök på SÖS gynakut. Där låg jag en vecka, medan de opererade bort ena äggledaren och mitt utomkvedeshavandeskap. Därefter led jag av järnbrist, och var mycket svag i ca 2 månader. Nu på tredje IVF har jag haft så ont och överreagerat på behandlingen (svullen mage och äggstockar på 9-10 cm). Och börjar tänka ALDRIG mer! Detta är för jobbigt!! Både fysiskt och psykiskt. Fattar inte hur de som massor med IVF-behandlingar hur de orkar! Sen testade jag plus...
Är fortfarande i chock. Är nu i sjunde veckan, och vågar inte vara glad. Tänk om allt går åt h-e igen. Men ändå! Det går ju tydligen efter alla år av kamp. Nu är det ganska exakt 3 år sen vi började kämpa. Ge inte upp ni andra!
Hejsan!
Jag är ny här men inte ny som gravid försökare. Vi har kämpat i 7 år nu utan minsta antydan till grav. 3 ivf på karolinska utan resultat. vi är oförklarligt barnlösa. Nu känner jag mig redo att starta en ny omgång ivf så det är bara pengar som saknas.(var 4 år sen senast) Tänkte bara säga att jag kommer kämpa tills jag är så gammal att det blir löjligt.
Kram på er alla som försöker och extra kram på er i denna tråd som vet vad jag pratar om när jag suckar åt "vi har försökt i 9 mån...hjälp vad vi kämpat"
Hej!
Hade försökt att få barn i nio år nu i januari. Har gjort elva hormonbehandlingar med Pergotime (både enkel dos och dubbel dos), samt tre inseminationer (två med Pergo) så totalt 13 Pergotimekurer. Har aldrig fått göra IVF eftersom kön har varit så otroligt lång här i Jämtland (ca 7 år), och nu hade jag ca 2 år kvar i kön.. Jag visste att de skulle göra om systemet med IVF här i Jämtland igen, men visste bara inte hur... Jag har aldrig blivit gravid någon gång...
Har varit både förbannad och ledsen genom åren som gått. Familj, vänner och bekanta som "känner nån som..." och att jag inte ska oroa mig, utan att även jag ska bli gravid. Att ständigt få höra historier om grannens kusin odyl som skulle till att adoptera barn och precis just då själv blev gravid. Eller som här ovan "skaffa hund"... Jag har haft katter och har hund, men inte har det hjälpt mig... Eller om hon som försökte få barn i hundra år, men när hon sen slutade tänka på det blev gravid. Varför var "hon" i berättelserna aldrig jag? För jag har ju ändå aldrig tänkt så mycket på det...
Blev väldigt deppad i november och beslöt mig för att kasta bort allt... och gjorde det! Jag kastade mammabyxor, mammaklänningar, babykläder och alla tidningar och böcker som jag köpt eller fått genom åren. och vad händer?
Jag blir gravid!
Gravid, utan hormoner eller hjälp från någon utomstående (tja, pappan var ju med då)... Men jag förstår det fortfarande inte, och nu kommer alla med olika förklaringar som att "den psykologiska spärren släppte", eller "det var för att ni köpte ett renoveringsobjekt till hus och fick annat att tänka på"... Det är så j-la löjligt så jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på sånt!!! Om de hade varit i mina skor och vetat precis vad jag har gått igenom så skulle aldrig någon säga något sånt, men okunskap kan såra...
Jag tycker inte att landstinget ska ha någon betydelse, vill man ha barn och har svårt att få till det på egen hand så ska man inte bara få ett gratis försök... Jag tycker att alla försöken ska vara gratis, för då vet man att man har gjort allt man har kunnat innan man kan gå vidare... För mig blev det att jag orkade inte med en Pergotimekur till, och hade jag vetat att jag skulle få ett brev 1½ vecka efter vårt positiva besked att vi var välkomna att göra vårt första ivf så vet jag faktiskt inte om jag hade orkat... Jag tycker inte att varken barn ett eller fyra ska behöva kosta för att få till...
Oron är jättestor nu (psykologen sa att jag kunde multiplicera en vanlig graviditets oro med nio) och jag har redan fått göra 7 ul... Jag vet att det är en liten Mattis härinne, men jag har sååå svårt att förstå att det är sant...
*Stora kramar till er alla* Meeri (med Mattis v24 i magen)
Känns som jag skulle lägga in en rad här jag oxå.. har hållt på i 5½ år utan resultat..
Tack, linlöv, för hoppfull berättelse!
Och herregud, jag har ju inte skrivit det här, ser jag... JAG TESTADE PLUS IGÅR!!!!!!!!! 
Ja lilla Kusin Knase, det är så himla underbart!!! Jag har grattat dig på en annan tråd men det förtjänar att upprepas: Grattis!