Jag vill starta en tråd för oss som kämpat i 5 år eller mer.
Ni som känner att orken börjar tryta, och behöver lite extra stöd.
Alla åldrar är välkomna!
Ni som blivit gravida efter lång väntan,
skriv gärna några rader och berätta!
KRAM till ER ALLA!!
Hejsan!!
Har aktivt försökt få ett syskon till min dotter i drygt 5 år nu.Redan när jag väntade henne sa vi att vi ville ha ett syskon.O efter ha blivit gravid trots väldigt noggrann kontroll på mina p-piller så trodde ja aldrig det skulle bli några problem.
När min dotter fötts började bebisverskan mer eller mindre direkt utan att nått hände.Läkaren konstaterade att efter ja fått min dotter försvann min ÄL o trots stimulationer med pergotime o enkel dubbel trippelkurer o Gonal-F o sen kombination så har jag ännu inte blivit gravid.Väntar nu på min första insemination som ska göras i Juni som det ser ut.
Hoppas slippa den imä jag väntade min mens i tisdags o den fortfarande inte har kommit.
Man vill inte hoppas för mkt..inte första gången den e sen utan det inte vari nått.Medicinerna gör att den kan bli sen så vi vill inte hoppas för mkt...
Ska göra ett gravtest närta vecka om den fortfarande inte kommit.
Visst vill man hoppas o önska,mn det e svårt.
Jag vet två i familjen som går som på nålar o hoppas att det e nått denna gången.
Min dotter på 5 år har tjatat om ett syskon länge nu, t.o.m valt ut namn helt själv va bebisen/bebisarna ska heta när det väl blir-))
Så här har det kämpats i 5 år nu i Maj när min dotter fyller 5 år.
Kram Jennie
Hej! Trevlig valborg på er allihopa!
Akk76: Har ni ingen möjlighet att få prova med Ivf behandling?
Csillag: Jag håller tummarna och hoppas på ett + !!
Kram på er/ Tiger
koje:
Det är lungt, bara det att man blir så trött på de kommentarerna...
Tiger78, vi har säkert möjligheten att prova Ivf, jag vet faktiskt inte, vi har inte kontaktat läkare än, så det borde ju kanske bli dags för det. Min sambo var tidigare ihop med en tjej som inte kunde få barn och då provade de Ivf, så jag vet inte om han får göra det igen. Vi får hoppas på det.
Men nu de senaste dagarna så har jag haft flytningar, som jag aldrig haft tidigare, de har varit olikfärgade. Jag vet ju att man får flytningar i början av en graviditet, men jag vet inte hur de ser ut. Jag hade en normal mens sist och ska ha den igen om ett par veckor, så det är för tidigt för de vanliga flytningarna.
Jag har också ont i magen, så jag vet inte vad det kan vara.
Någon som kanske kan svara på det?
Åh vilken bra tråd. Vi passerade sexårsstrecket för ett par månader sedan. Jag har pcos och för kort lutealfas och..ja jag vet egentligen inte om nåt egentligen är som det ska. Jo, jag har passage i äggledarna. Maken är ok även om jag tror att hans spermier kunde vara lite fler och snabbare.
Har provat 2 ivf och 2 inseminationer. 1:a inseminationen blev jag gravid men fick ma som kom ut i v 11. Avbrutit 3 inseminationsförsök, de två första pga att ägglossningen kom tidigare än läkarna trott och den senaste för att äggblåsan såg mysko ut.
Jag är glad för den här tråden av ett fullständigt egoistiskt och trångsynt skäl: jag är ganska less på att läsa om de som har försökt bli gravida i ett år, tror sig vara infertila och sen kommer med en solskenshistoria för att pigga upp oss andra subfertila/infertila: "Äntligen gravid, och tjejer, ge ALDRIG upp, kan JAG så kan NI..." Visst, jag har också varit där så jag vet hur mycket man hoppas och längtar redan från början i bebisverkstan. Men det ger mig mer hopp när jag får veta att de som försökt lika länge som jag blir gravida. Och att det finns andra i min situation gör att jag inte känner mig så ensam. Det finns andra som förstår hur jag tänker och känner.
Min ork börjar tryta, så tack Tiger för att du startat den här tråden!
Akk76:
Låter ju som ÄL-sekret... Trådigt?
Angla: 
Åh äntligen ngn som inte verkar fira valborg.....
Nja, jag skulle ha gjort det men jag drabbades av magont, stress och lite av vart. Så maken fick åka iväg själv på festen och jag har suttit med dåligt samvete i soffan för att jag inte följde med. Tänkte lägga mig i sängen med mitt dåliga samvete och stirra på dumburken.
Jag vet inte, det är inte en bra dag idag. Har ingen lust att stirra på en fånig eld med en massa lyckliga barnfamiljer runt omkring. Lika bra att jag håller mig för mig själv med mitt dåliga humör och stora missunnsamhet.
Själv då?
Tufft och modigt att våga lita till ditt hjärta! Nä Maken jobbade igår och vi båda imorgon så för oss är det en vanlig helg. Dessutom har vi nyss flyttat och hittar inte ens till elden. Vi har deklarerat och huggit ved istället.