5 år eller mer...

Angla, ja, den e trådig

Ja då kanske det är ÄL sekret då...

jag hoppas det, så det inte är något allvarligt, det hade ju varit roligt om det hade varit en graviditet, men så länge det inte är något annat så är jag glad.

Jag lägger in en förkortad version av min historia som kanske kan ge ljus i mörkret.
Nu hör ju inte jag till dem som_inte_blir gravid alls utan är en som inte lyckas fullfölja graviditeterna och det är ju minst lika frustrerande - det är ju barnet man vill ha, inte graviditeten.
Jag slutade m p-piller -94 och fick ett plus i maj -95. Juli - 95 konstaterades att jag råkat ut för ett ma.
Sedan dröjde det till maj -99 innan nästa plus kom. Denna gång blev det tidigt mf.
3:e graviditeten kom i dec - 99. Slutade i ett ma.
4:e graviditeten kom i maj - 00. Slutade i mf.
5:e graviditeten kom i sept - 00. Slutade i mf.
6:e graviditeten kom i juli - 03. Resulterade i en son som numera är skön liten 3-åring!
7:e graviditeten kom i dec - 04. Slutade i ma.
8:e graviditeten kom i juni - 05. Slutade i mf.
9:e graviditeten kom i aug - 05. Slutade i ma.

Så, det var min långa resa till att bli en liten familj. Nästan 9 års väntan och längtan innan vi fick uppleva en graviditet som höll hela vägen.
Vi kommer inte att försöka oss på fler barn då senaste missfallet blev lite väl dramatiskt för att vi ska orka ge oss in i karusellen igen.
Jag hoppas att ni alla kommer att nå era drömmar snart - hur dessa drömmar ser ut vet bara ni själva. En del kanske väljer adoption, andra kanske väljer att leva utan barn (det var nära att bli mitt val) - men hur ni än väljer så hoppas jag att era liv blir toppen!

*kram*

Hej alla kämpare!

Linsen: Hjälp, vad du har gått igenom...

Vi "firade" att det var fem år sen vi la av med p-medel nu i påskas. Sökte inte hjälp förrän efter tre och ett halvt år, tänkte faktiskt inte så mycket på det. Genomgick ett ivf (icsi) och ett ET i höstas, sen strulade det en hel del med ivf nummer två, så det gjorde vi om tre gånger, nu senast äggplockning (ÄP) i fredags och ET (återföring) idag. Så nu ruvar jag alltså för andra gången. Äntligen.

*puffar upp*

Hur går det för er alla "långtidare"???

Själv är jag ruvare just nu.

Vad händer på ert håll?

Hej alla, det här är en tråd för mig ser jag. Inte för att det känns positivt att ha kämpat i 5 år utan resultat, men skönt att ha hittat en tråd med andra som förstår hur det känns...

Linsen: Säger som Kusin Knase, oj vad du har gått igenom mycket. Fast skönt att se att det i alla fall blev 1 barn för er.

Werner o Kusin Knase: Lycka till med era ruvningar! Hoppas det blir + nu!

Själv slutade jag med p-piller år 2000. Det tog inte lång tid innan mensen kom igång igen, ett par månader kanske. Våren/sommaren 2002 gjorde vi vår utredning, stod sedan i kö till IVF fram till årsskiftet 2003/2004. (Väntetiden var alltså 1,5 år.) Har sedan januari 2004 gjort 2 IVF och 6 st FET. På senaste försöket (ett FET) testade vi för första gången positivt och det var enäggstvillingar. Men det slutade i MA som upptäcktes i v 12+6, förra veckan.
Så efter sommaren skall vi försöka igen, och då hoppas vi att det inte krävs lika många försök för att få ett +. Skall kämpa på att få tillbaka hoppet över sommaren, för just nu känns det som att jag aldrig mer kommer få + (eftersom jag inte vet om jag orkar göra 7 försök till utan resultat).

Kusin Knase och Betty2-> När man ser det så där i skrift så är det lite skrämmande ut men fantastiskt nog så har jag i princip lyckats förtränga det helt. När jag läser om andras kamp så kommer känslorna tillbaka och jag verkligen lider med er alla, samtidigt som jag vet att det faktiskt är många av er som kommer att lyckas! Snart, hoppas jag! *håller tummarna*

Tack för söta ord. Jag har sån jäkla huvud- och ledvärk nu dock så jag har så smått givit upp hoppet... Tänker tjuvtesta imorgon bitti.