Kan man fâ 'fel' barn?

Utlandssvensk

Äldre 4 May 18:56
61 svar

Citera Visa endast Anmäl

Kan man fâ 'fel' barn?

Hej!

När man läser mângas inlägg här pâ trâden sâ hör man ofta(st) att alla som adopterat fick "världens bästa barn" (tydligen finns det flera upplagor av dessa barn och det är ju underbart att höra!

Men jag undrar om det ocksâ kan kännas som om man INTE fick rätt barn? En kompis till mig till exempel höll pâ att brista ut i grât av besvikelse när hon fick se första bilden pâ deras barn, för hon tyckte att hon var sâ FUL. (Fast idag är den lilla tjejen en jättesöt tös och mamman tycker uppriktigt att hon är 'världens absolut vackraste barn'!)

Blir det automatiskt sâ när man blir förälder genom adoption, att man tycker att ens eget barn är det 'bästa' barnet man kunde fâ och att man är som gjorda för varandra? Eller finns det en risk för att allt känns fel? Att man inte tar sig till barnet som man blivit tilldelat?
Ibland smyger den där lilla oron pâ mig. KAN det hända att det INTE känns rätt när man fâr barn, som om 'matchningen' blev fel? (det finns ju de som fâr baby-blues med biobarn ocksâ...)
Skulle vara intressant att höra era tankar, även om de inte alltid är rosenröda...
- «
- ‹
- Sida 6 av 6
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Kan man fâ 'fel' barn?
Cerdrica

Äldre 9 May 08:24

#51

Citera Visa endast Anmäl

Utlandssvensk skrev 2008-05-09 08:14:01 följande:
Tack. Jag tror att det var just det här jag var ute efter att fâ höra.... Att allt kan kännas 'fel' när man fâr bb, men att det faktiskt är helt ok om det skulle kännas sâ, och att jag inte behöver bli rädd om det inte känns bra frân första stund. Den negativa känslan övergâr i nästan 100% av alla fall till den där gränslösa kärleken man kan känna som förälder.
Bemma/Cerdrica - jag tänkte inte alls pâ handikapp när jag skrev om 'fel' barn!Bemma - men de där kommentarerna du fâr... om att det kan bli jobbigt i tonâren och sâ.... de gissar jag att du fâr av folk som inte själva har adopterat? Det är DET som är grejen.Vad vet de om hur det är att vara a-förälder? Inte mycket... Men a-föräldrarna själva hör man sällan prata öppet om svârigheter och gör de det sâ blir bemötandet frân andra a-föräldrar inte speciellt givande dâ fâ vâgar/vill prata om de negativa känslor som man eventuellt kan ha rörande sitt barn...
Nej, jag har förstått det nu. Eftersom jag inte fått bb på det viset de flesta får så kan jag inte riktigt svara på frågan så som du menar den. Men jag vet att reaktionerna när man träffar sitt barn första gången är väldigt blandade. Vissa känner den enorma lyckan och kärleken direkt men för många måste den växa fram. Vi kände mest oss omtumlade och...tja trötta. Beskyddarinstinkter kom direkt och vi tyckte det var fantastiskt att han äntligen var hos oss (vi hade väntat fem långa månader på resebesked) men kärleken tog tid innan den växte fram på riktigt. Om man har en jobbig resa och ett besvärligt överlämnande kan jag tänka mig att det är ännu mer känslor som kommer ivägen för just lyckokänslor och kärlek den där allra första tiden. Och då kan man nog känna att alltihopa är fel.
Utlandssvensk

Äldre 9 May 08:34

#52

Citera Visa endast Anmäl

Skönt att höra. Tror att det faktiskt kan vara lite farligt att gâ omkring och tro att mötet med barnet automatiskt kommer att bli sâ där fantastiskt som a-föräldar ofta beskriver, Dâ finns nog en risk att man blir besviken och t.o.m fâr skuldkänslor.

Sâ jag inställer mig pâ mötet kommer att bli en besvikelse... ful unge som bara skriker, jag som är trött och har huvudvärk, en sambo som jag just grälat med och inte unnar att bli pappa till mitt barn, otrevlig personal osv. osv. och sedan âterkommer jag här för att berätta, med överraskning i rösten, hur underbart fantastiskt mötet blev och att vi (ocksâ) fâtt världens bästa barn.
badanka00

Äldre 9 May 08:38

#53

Citera Visa endast Anmäl

Xinyun skrev 2008-05-08 23:33:28 följande:
Jag gör ett sista försök med trådstarten och ska försöka uttrycka mig koncist. Nu förutsätter jag att frågorna gäller vid BB.-Blir det automatiskt sâ när man blir förälder genom adoption, att man tycker att ens eget barn är det 'bästa' barnet man kunde fâ och att man är som gjorda för varandra? -Oftast men absolut inte alltid. Beviset för detta att föräldrar då och då tackar nej till barn.
Tack för att du tog dig tid att förklara vad du menade och jag tror inte att det finns många som inte håller med dig.

Det är ju en konstig situation som faktiskt är unik för a-föräldrar att man kan tacka nej till sitt barn. Visst satt också vi och tittade på bilderna och läste rapporterna och undrade vad det här var för barn. Det fanns dessutom vissa komplikationer i vårt barns bakgrund som faktiskt gjorde att jag inte direkt kände att ja, det barnet ska vi ha. Det var aldrig aktuellt att tacka nej, men bara det faktum att möjligheten fanns gjorde att jag tänkte till en extra gång.

Och det kan ju också vara så att jag i framtiden i någon akut besvärlig situation kommer önska att vi tackade nej precis som bioföräldrar säker kan önska att deras barn aldrig blivit födda. Men jag är övertygad om att det aldrig kommer bli en permanent känsla, även om jag rent intellektuellt förstår att risken finns.
mammatillvictor

Äldre 9 May 08:47

#54

Citera Visa endast Anmäl

Cerdrica skrev 2008-05-09 08:24:04 följande:
Nej, jag har förstått det nu. Eftersom jag inte fått bb på det viset de flesta får så kan jag inte riktigt svara på frågan så som du menar den. Men jag vet att reaktionerna när man träffar sitt barn första gången är väldigt blandade. Vissa känner den enorma lyckan och kärleken direkt men för många måste den växa fram. Vi kände mest oss omtumlade och...tja trötta. Beskyddarinstinkter kom direkt och vi tyckte det var fantastiskt att han äntligen var hos oss (vi hade väntat fem långa månader på resebesked) men kärleken tog tid innan den växte fram på riktigt. Om man har en jobbig resa och ett besvärligt överlämnande kan jag tänka mig att det är ännu mer känslor som kommer ivägen för just lyckokänslor och kärlek den där allra första tiden. Och då kan man nog känna att alltihopa är fel.
Skriver under detta också.Så kände vi det med. Trötthet och OJ liksom, vad stort det är att bli föräldrar och omställningen var stor. Beskyddarinstinkten kom omedelbart och en känsla av ÄNTLIGEN tillsammans! Men kärleken växte fram sakta men säkert ju mer tid vi fick med varandra. Väntade ett halvår på att få rb så det var omtumlande när vi väl var tillsammans, den känslan tog nog över lite när vi var i Vietnam men när vi väl var hemma började kärleken knocka en totalt. Trodde aldrig man kunde älska en annan människa så mycket! Det var också väldigt tröttande att inse
Cerdrica

Äldre 9 May 09:19

#55

Citera Visa endast Anmäl

Utlandssvensk skrev 2008-05-09 08:34:41 följande:
Skönt att höra. Tror att det faktiskt kan vara lite farligt att gâ omkring och tro att mötet med barnet automatiskt kommer att bli sâ där fantastiskt som a-föräldar ofta beskriver, Dâ finns nog en risk att man blir besviken och t.o.m fâr skuldkänslor.Sâ jag inställer mig pâ mötet kommer att bli en besvikelse... ful unge som bara skriker, jag som är trött och har huvudvärk, en sambo som jag just grälat med och inte unnar att bli pappa till mitt barn, otrevlig personal osv. osv. och sedan âterkommer jag här för att berätta, med överraskning i rösten, hur underbart fantastiskt mötet blev och att vi (ocksâ) fâtt världens bästa barn.
Hahaha, jag tror faktiskt det är en rätt bra grundinställning inför första mötet. Grejen är at det är två extrema ytterligheter som möts; Föräldrarna som längtat, väntat och drömt och som tror (vill) att detta ska bli den mest underbara dagen i deras liv. Och så barnet som många gånger är chockat, livrädd och inte förstår vad som händer. Ekvationen går sällan ihop till något rosenrött...

Visst är dagen då vi fick vår son speciell för oss, det kommer den alltid att vara. Men om jag tänker så den mest fantastiska dagen var nog första morgonen hemma, då vi åt frukost som en riktig familj, i den riktiga världen och sedan klädde på oss, gick ut och sonen fick springa i skogen för första gången i sitt, liv, springa, klättra, plocka kottar och njuta. DET var rosenröd lycka för oss alla tre.
Bemma

Äldre 9 May 09:25

#56

Citera Visa endast Anmäl

Utlandssvensk skrev 2008-05-09 08:14:01 följande:
Tack. Jag tror att det var just det här jag var ute efter att fâ höra.... Att allt kan kännas 'fel' när man fâr bb, men att det faktiskt är helt ok om det skulle kännas sâ, och att jag inte behöver bli rädd om det inte känns bra frân första stund. Den negativa känslan övergâr i nästan 100% av alla fall till den där gränslösa kärleken man kan känna som förälder. Bemma/Cerdrica - jag tänkte inte alls pâ handikapp när jag skrev om 'fel' barn!Bemma - men de där kommentarerna du fâr... om att det kan bli jobbigt i tonâren och sâ.... de gissar jag att du fâr av folk som inte själva har adopterat? Det är DET som är grejen.Vad vet de om hur det är att vara a-förälder? Inte mycket... Men a-föräldrarna själva hör man sällan prata öppet om svârigheter och gör de det sâ blir bemötandet frân andra a-föräldrar inte speciellt givande dâ fâ vâgar/vill prata om de negativa känslor som man eventuellt kan ha rörande sitt barn...
Det var verkligen inte jag som började referera till handikappade barn, det var ju bara det jag reagerade mot. Det verkar dock inte som att det jag menade gick fram..,..i vanliga familjeliv-anda.
Trodde inte det var vad du menade heller.. ....Men jag tyckte vi kom in på det ämnet ...typ att man önskar ett annat barn för att barnet är handikappat. Men vid BB tror jag det kan kännas allt annat än rätt!
Nej..jag pratade om hur det pratas om adoptionen i adoptionssammanhang....alltså på kursen pratas det mycket om problem kring adoption eller som kan uppstå runt adopterade. Jag har aldrig fått känslan att det bara varit "rosenrött" prat men det kan ju skilja sig från kurs till kurs...!
Dock har jag inter hört "problemet runt anknytning" diskuteras så mycket bland föräldrar. Det tycker jag behöver diskuteras helt öppet så att inte föräldrar till a-barn ska behöva känna skuld för det!!
Cerdrica

Äldre 9 May 09:27

#57

Citera Visa endast Anmäl

Det var jag som började prata om handikapp och andra svårigheter, jag hade missuppfattat TS.
mammatillvictor

Äldre 9 May 12:42

#58

Citera Visa endast Anmäl

Bemma skrev 2008-05-09 09:25:25 följande:
Det var verkligen inte jag som började referera till handikappade barn, det var ju bara det jag reagerade mot. Det verkar dock inte som att det jag menade gick fram..,..i vanliga familjeliv-anda. Trodde inte det var vad du menade heller......Men jag tyckte vi kom in på det ämnet ...typ att man önskar ett annat barn för att barnet är handikappat. Men vid BB tror jag det kan kännas allt annat än rätt! Nej..jag pratade om hur det pratas om adoptionen i adoptionssammanhang....alltså på kursen pratas det mycket om problem kring adoption eller som kan uppstå runt adopterade. Jag har aldrig fått känslan att det bara varit "rosenrött" prat men det kan ju skilja sig från kurs till kurs...!Dock har jag inter hört "problemet runt anknytning" diskuteras så mycket bland föräldrar. Det tycker jag behöver diskuteras helt öppet så att inte föräldrar till a-barn ska behöva känna skuld för det!!
Jag förstod dig
Xinyun

Äldre 9 May 14:36

#59

Citera Visa endast Anmäl

Utlandssvensk skrev 2008-05-09 08:34:41 följande:
ful unge som bara skriker, jag som är trött och har huvudvärk, en sambo som jag just grälat med och inte unnar att bli pappa till mitt barn, otrevlig personal
Ha ha, härlig inställning! Lägg sedan till att din man har 40 graders feber och kräks i badrummet, personalen på hotellet påstår att ni tömt minibaren på hotellrummet och ska betala hela innehållet fast ni inte rört den och blöjorna är slut i hela stan så blir det än mer realistiskt. Och jag skämtar faktiskt inte!

Lycka till, adoption är ett fantastiskt sätt att få barn! Och jag skämtar inte nu heller!
Namaste72

Äldre 9 May 15:45

#60

Citera Visa endast Anmäl

Får kanske tänka om när det gäller adoptionsplanerna
Xinyun skrev 2008-05-09 14:36:56 följande:
Ha ha, härlig inställning! Lägg sedan till att din man har 40 graders feber och kräks i badrummet, personalen på hotellet påstår att ni tömt minibaren på hotellrummet och ska betala hela innehållet fast ni inte rört den och blöjorna är slut i hela stan så blir det än mer realistiskt. Och jag skämtar faktiskt inte!
{} Allt har en mening {}
Bemma

Äldre 9 May 16:58

#61

Citera Visa endast Anmäl

mammatillvictor skrev 2008-05-09 12:42:17 följande:
Jag förstod dig
Thank You!!

«
‹
Sida 6 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Kan man fâ 'fel' barn?

Kan man fâ 'fel' barn?

INNEHÅLL