Antikrundan snackar vidare...

Saknar er också!

B. Klein: Vi har också en tös här hemma med låg vikt som inte äter särskilt mycket, dock har inte BVC-sköterskan sagt att hon är anmärkningsvärt underviktig. Det blev ett genombrott under vår Mallorcaresa då det serverades "All inclusivbuffé" tre gånger per dag. Då märkte vi detsamma som hos er, när hon fick sitta och plocka i sig småbitar gick det riktigt bra. Nu kan vi som sagt inte erbjuda henne all inclusive här hemma, men försöker att efterlikna konceptet med små bitar av olika saker. Frukt är en storfavorit, men som hon ju inte ökar i vikt på. Det är svårt att veta vad som är "normalt" ätande, eftersom tvillingbrorsan nästan äter en vuxenportion. K har aldrig varit särskilt stor i maten här hemma, men äter jättebra på förskolan. Berätta gärna hur det går!

Bambu och Timmy: K som nu är 3,5 år är inne i en bra fas nu och får sällan ilskeutbrott, men är däremot riktigt envis och har ofta argument som överträffar oss vuxna. Låter jobbigt Bambu, men har inga bra råd att komma med. Kul att du ska börja plugga Timmy!

Under vintern/våren har min man varit föräldraledig  på heltid och jag har jobbat 75%. Det har varit ett perfekt upplägg för oss. Nu ska vi vara lediga båda två i 10 veckor och sedan skola in tvillingarna i augusti. Hur det blir sen, att lämna och hämta tre barn på förskolan orkar vi inte tänka på .

Jag vill önska er alla en jättefin sommar!

Kram AnnaGeee   

Några tips till små som inte växer har jag inte just nu... "Lillasyster" växer så det knakar! Vägde över tolv kilo som åttamånaders, men sen dess har hon lärt sig krypa och känns något smidigare. Storebror var inte alltid lätt att få att äta, men fick han plocka själv gick det bättre, så hoppas den taktiken funkar, B Klein. Pojken fick bitar rätt tidigt och satte aldrig i halsen, men det gör flickan - otäckt! - så jag är mycket försiktig. Det är en del bitar i barnmaten från åtta månader som hon sätter i halsen så det gäller att välja rätt sorter...

Lämningen av pojken har blivit jobbig... Inte varje dag, men någon gång i veckan är det gråt och någon gång emellanåt har det varit näst intill omöjligt... Han klamrar sig fast vid bilen¨och VILL INTE!!! Inte kan jag ge med mig och ta med honom hem heller så det är tålamodskrävande mornar... Är glad att jag inte har något jobb att passa för tillfället... Räknar ner - har fem mornar kvar att lämna innan vår semester. Vi har hyrt ett hus i Danmark en vecka och jag har en bild av att vi är på stranden, plockar snäckor, bygger sandslott med tinnar och torn... Smörrebröd och kall öl... Får väl ladda med inomhuspyssel också.

Tjabba tjejer!!

Såja Timmy! Vi ses ju i morgon! Och om du inte har den dåliga smaken att åka till ön hela sommaren så är det ju faktiskt snart semesterdags!
För visst är det så att jag har tagit det smått absurda steget och åter börjat jobba. Efter nästan exakt 4 år hemma kändes första dagen minst sagt skum!!
Planen var att jag skulle fortsätta vara hemma med småttingarna minst året ut, men av vad som kändes som en hyfsad slump blev jag erbjuden ett riktigt skoj jobb med bra utmaningar inom samma firma jag varit i en mindre evighet (har aldrig sagt upp mig under dessa år, utan bara hårdutnyttjat alla föräldraledighetslagar som finns...)

Små är inte så små längre, utan det är FULL RULLE som gäller! Just nu har de nån form av springa/klättra/hoppa tävling, som går ut på att man ska hoppa ner från ena soffkanten, springa runt och klättra upp och hoppa ner igen.. PUST!
Under hösten ska även de skolas in (känns hemskt!! Jag tycker de är lite för små..), men vi fortsätter pussla med föräldradagar och deltid för maken för att hålla timmarna nere för alla.

4årstrots trots ser vi lite av, men det har aldrig varit enorma mängder.. Det mesta har vi märkt går att förebygga med rutiner, förvarningar om vad som ska hända och när, samt smyga in "egna val" (dvs val som vi redan styrt bland, så att det bara blir tex två att välja mellan osv)
Sen märker vi att sömn och mat är A & O för Elias! Perioder då det varit mycket aktiviteter, mycket dagis och lite orutin på mat så eskalerar det alltid...

JISSES Bambu vilken liten tjej ni har! N är nu (20 mån) 86 lång och väger 11,5!!. Hon har fram till nu alltid legat under på kurvorna men verkligen inget BVC sagt något om! Hon äter som en söt liten vrålhungrig ponny och förbränner som en skogshuggare så vi har liksom aldrig varit oroade. Mest fascinerade över att hon verkligen kan trycka i sig de mängder hon gör!

B Klein, här har vi valt att se mat som mat och lek som lek, vill de inte äta så händer inget annat. (Förutom att vi kanske tidigarelägger / förstärker nästa måltid/mellis) Våra har ätit själva sen de kunde greppa mat. Självklart har vi hjälpt till lite med skeden, men inte trugat. Eftersom N inte varit den tjocka typen har vi valt att servera många mål per dag, eftersom vi upplever att de äter bättre om de inte hinner bli alltför hungriga.. 
En normaldag numera:
Frukost: 2,5 dl fullkornsvälling kanske en liten smörgås eller youghurt
Mellis: 1 banan och en bit melon
Lunch: Lagad mat, storleksmässigt 5-6köttbullar och potatis/ 3-4 fiskpinnar och potatis
Mellis: Smörgås eller youghurt
Middag: Mat som lunchen och lite frukt efteråt
Innan läggning 2.,5 dl välling
lillkillen får även fortfarande 2,5 dl i sömnen vid 22-tiden för då sover han längre på morgonen
Om jag inte orkar laga på på kvällen så är plockmiddag ytterst populärt! Bröd och blandade pålägg, skålar med frukt/grönsaksbitar, oliver, mozarella, majskolv i skivor
Gillar hon avokado? det är ju fett och gott..
Något som våra barn gillar (och många besökande barn också) är "ploppgafflarna"
http://www.presenttill.se/100-kr/101-200-kr/partygafflar-set-8st.html
Vi använder dem istället för vanliga gafflar och de är perfekta för små händer och så pass vassa att allt enkelt fastnar...

  

Just ja B Klein!! KLADD ingår i våra matprocedurer Vi köpte ett sånt där skrivbordsstolsunderlägg i genomskinlig plast på IKEA och la under småttingarnas platser...

Hej! Vad roligt att höra ifrån er alla. Nu när man fått en liten resumé av era liv känner man ännu mer att man vill träffas så man kan få höra mer detaljer .

Om det inte vore för det faktum att hon hittills dalat ner till straxt ovanför -2SD kurvan från att ha legat ovarnför normalstrecket så skulle jag nog vara lite mer hård när det gäller maten och hur matintagen går till. Men nu känns det lite som att man har inget utrymmet för att testa massa saker då hon behöver få i sig maten. Äta själv låter vi henne göra med glädje men hon äter på inga vägar tillräckligt och det blir dåligt med fett den vägen eftersom det bara är bitar (även om potatisen är inoljad). Dessutom lägger hon av ganska snabbt utom när för alla typer av kött för då fingrarna som trumpinnar. Det löser sig väl så smångingom  men det är rätt jobbigt under tiden.

Vi har tagit sommarlov nu (även om jag jobbar ett par dagar nästa vecka och veckan efter). Ikväll har det varit en fantastisk kväll och jag har suttit nere vid bryggan och njutit av solen och till och med tagit mitt premiärdopp. Jag är en liten badkruka så det blir sena premiärdopp för mig och varmt var det inte.

Sånt har vi med för att skona golvet från alla hårda grejer hon slänger ner och självklart kladdas det när hon äter normalt sett eftersom hon slänger/vispar/rakar/spottar/tippar/välter ner allt hon kan från sin stol. Men med kladd så menar jag att hon kommer skicka iväg skålen med mat all världens väg långt utöver plastunderläggets yta för sån är hon. Och det är inte mycket notis hon tar över de tillsägelser vi ger henne. Maken brukar säga att man har en disktrasa ständigt i handen eftersom man måste torka golvet under stolen 5 gånger om dagen (typ).

  

HAHAHA, sååå bekant det låter... Jag tror att jag i snitt dammsuger köket/matrummet 3 gånger om dagen! (Tack Gekås som säljer billiga dammsugarpåsar!)
Du skulle se N:s starka kast och hennes förtjusta flin när hon lyckats med ett riktigt bra matkast.......

Vill bara önska er alla en riktigt trevlig midsommar! 
Vi har båda semester och gudars så skönt!!!

Kram från oss! 

Hej alla!

Jag undrar så hur ni har det? Det är så roligt att följa några av er och era 4-åringar på Facebook. Hoppas att ni andra också har det bra. B. Klein: Hur går det med din lilla flickas vikt? Ladycocos tvillingar? Illernos flickas ledbesvär? Katalinas A och A, har de utvecklats till två olika personligheter eller är likheten större?  Timmys studier? Alla ni andra? Jag är sällan inne på familjeliv men idag är jag hemma med tvillingpojken som har besvär med sin astma. Tänkte att det vore lite roligt om någon av er också kikar in.

Hos oss är det bra förutom att astman är besvärlig för den lilla pojken. Precis som ni säkert också har det, tycker jag att det är fullt upp med lämning och hämtning på förskolan samt lite jobb däremellan. Jag jobbar 75% och det känns lagom. Måste skriva att det är härligt med 4-åringar, eller hur? K är mest intresserad av att skriva bokstäver, pyssla, utomhuslekar och att cykla. Samtidigt är han envis och viljestark, både roligt och lite jobbigt förstås .

Häromdagen blev jag påmind om att i januari-15 är det dags att välja skola för K! Tiden går så snabt att det är svårt att hinna med. Samtidigt blir det roligare ju äldre barnen blir, tycker jag.

Må så gott allihopa!

Kram från AnnaGee

Snabbsvar - tänker så mycket på er! Hinner inte skriva mer nu...

Hej alla. tänker på er massor, speciellt ni som inte facebookar. Hoppas allt är bra med er. Jag har rätt mkt just nu, så jag återkommer när det lugnat sig. Men så länge önskar jag alla en jättefin advent!

Halloj!
Så det händer något här på tråden trots allt!

Allt är bara fint med oss. C's vikt är inte hög men hon ligger i alla fall kvar i sin kanal även om det vid 18 månaders kontrollen var i den nedre sektionen av kanalen. Men jag försöker trösta mig med att "man får förutsätta att ett friskt barn äter det den behöver" som en BVC sköterska sa i somras när det var som jobbigast. Hon är ju en glad, pigg och bestämd tjej så det verkar inte gå någon nöd på henne. Hon är dock fruktansvärt mammig. Pappa är roligt men mamma är bara bäst. Nu är hon inne i en period när hon absolut inte vill lägga sig utan att mamma sitter bredvid tills hon somnar. Om pappa tar henne så blir hon arg, skriker och säger (med kroppspråk) att nej, han får inte lägga sig bredvid utan han ska gå därifrån. Och så somnar hon fint själv. Mamma är väl för mesig helt enkelt så henne det kan man köra med. Det får vara så länge för vi åker till Thailand om tre veckor och där kommer man ju bo i samma rum så innan dess känns det inte som någon idé att ta tag i det. Hon får helt enkelt mysa och njuta av det så länge.

4-åringar är härliga. Vi har haft en väldigt harmoniska period under nästan ett halvår känns det som. Nu kan det ibland bli lite stökigt men inte alls så som det var tidigare. Man har väl vant sig också och tycker inte det är så hemskt kanske. Jag fick ett superfint halsband som K sa till sin pappa att han ville ge mig idag till present.

Jag kan få lite ångest över skolvalet faktiskt. Inte så att jag egentligen tror att det spelar så stor roll vilken skola han går i så här i början men när det senare spelar roll (typ från högstadiet) så vill de inte byta skola och kompisar så det är ju lika bra att försöka få dem dit man vill innan dess.

Visst är det ett ekorrhjul med hämta och lämna men jag tycker ändå det går bra och med mina 80% så har jag kunnat hämta dem kl 15 3 dagar i veckan och det har känts väldigt bra, roligt och lyxigt. Det är en himla tur att man har ett så flexibelt jobb och arbetsplats.

Det finns så mycket jag skulle vilja prata om med er. Jag saknar er alla jättemycket och det vore skoj att ses. Jag har inte gett upp tanken på det.

Gott Nytt År och kramar till er alla!

Hej allihop!

 

Det var väldigt länge sen jag skrev här i tråden, men nu gör jag come-back. Så kul att läsa hur ni har det. Vilka stora familjer det har blivit!

Här har vi lagt ner syskonambitionerna (tveksamt om det någonsin fanns några). Juni trivs med livet och är just nu rätt samarbetsvillig och harmonisk. Hon känns överlag som en trygg och självständig tjej som är utåtriktad och modig. 

Däremot tror både jag och A att hon kommer att ha en del inlärningsproblem i skolan. Vi får väl se om det stämmer, somligt kan ju ha med mognad att göra bara.

Hon har varit lite sen med talet och nu ska vi börja gå till logoped eftersom hon har svårt att säga k,v, r och sch. Och kanske även nåt annat ljud. Det går absolut att förstå henne men hon pratar rätt otydligt.

Jag tror att det dessutom finns andra svårigheter, logopeden säger att hon kan ha svårt med "ordmobiliseringen". Hon glömmer ofta vad saker heter. Det är som om verbal information är svårt för henne. Hon lär sig inte låttexter (mer än någon rad i refrängen), hon kan inte namnet på alla dagiskompisarna, (de är förvisso rätt många...) hon behöver höra saker MÅNGA gånger innan det fastnar. 

Däremot har hon ett överjävligt bildminne. Kommer alltid i håg var vi har lagt saker. Visste t ex att A:s skidhjälm var i en viss flyttkartong trots att den inte har varit framme på ett år.

Vi blev helt stumma i julas när vi skulle spela ett julklappsspel som heter Pippi-lotto. Det är som memory fast man har var sin bricka med sex bilder på varje. Sen ska man hitta maken till sina bilder bland memory-korten. Juni ville ha fyra brickor, trots att jag försökte säga att det blir svårt att hålla reda på så många bilder. Sen tittade hon på sina kort en gång. Därefter visste hon direkt (utan att titta efter) om det kort som vändes upp var hennes eller inte. Inte en enda gång hade hon fel. Hon memorerade alltså 24 bilder i ett enda ögonkast. Vi fick värsta Rainman-vibbarna. 

Den där sortens bildminne förknippar man ju med autism, men det har jag svårt att tänka mig att hon har. Däremot har jag en känsla av att man kan behöva jobba med hennes inlärning på ett skräddarsytt sätt. Det ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Det är som om hennes hjärna fungerar på ett lite ovanligt sätt. Fast jag har ju inget annat barn att jämföra med på nära håll. 

Vi har i alla fall tjuvkopplat ångesten kring skolvalet genom att Junis förskola också är skola upp till och med högstadiet. Hon går i Stockholms internationella montessoriskola (Stims.se). Jag tror att det blir bra. Hon trivs otroligt bra i förskolan i alla fall. Hon går till 16 eller 16.30. 

Vardagslogistiken funkar ganska bra, men så har vi ju bara ett barn. Jag jobbar 100% och A frilansar och har lite mer flexibilitet. Han hämtar två dagar i veckan, jag hämtar en dag i veckan, morfar hämtar en dag i veckan. Och en dag i veckan hämtar Alice, 14 år. Lämningarna tar jag och A varannan. Det systemet håller ihop bra ända tills Juni blir sjuk och det blir hon rätt ofta. 

Vi är på landet nästan varje helg, och där går Juni på gymnastik på söndagar i den lokala gympasalen. Vi har också hittat ett litet stall där hon ska få rida på lördagar. En kvinna som är ridlärare sen 30 år och dessutom förskollärare, har ponnyridning i små grupper om fyra barn. Juni är mycket peppad, vi får väl se om intresset består. Det hela handlar ändå mest om att göra i ordning hästen innan ridning och ta hand om den efteråt. Mer hästumgänge och hästvett än ridning, om man säger så. Jag är ju hästvän själv och vill gärna ge henne möjligheten. Men jag tänker inte insistera om intresset inte kommer av sig självt. 

Vardagarna håller vi fritt från aktiviteter. 

Det har varit väldigt skönt med jullov. Nästan 2 1/2 vecka ledigt har vi haft. Nu väntar mina värsta månader: januari och februari. Mars är också skit men då är det i alla fall ljusare ute. Och i mitten av mars ska jag jobba i Kalifornien en vecka, då tänkte jag ta med A och J. Så det finns något att se fram emot!

Hoppas att ni har det bra allihop! Tänker på er ofta!

Anna

Vad roligt med lite uppdatering Anna. :) 

Våra barn är olika och utvecklas olika så att jämföra känns bara orättvist. 

Mina två är rätt så olika, de har olika färdigheter. Tuva är den konstnärliga och Max är tänkaren. Hon ritar så jag häpnar, han är logisk och väldigt verbal. Så olika men ändå lika. :)

Vi bytte förskola när Max skulle skolas in. Inget lätt beslut då vi egentligen älskade Tuvas gamla, men saker som inte gick att påverka (miljö, regler, andra barn) gjorde att vi tillslut ändå bytte. Så Max skolades in från början på nya stället. Det är ett föräldrakoperativ med musikpedagogik vilket innebär att vi arbetar där någon ggn/mån. Arbetet är både roligt och jobbigt, det jobbiga är nog mest att det måste planeras in i almanackan, det roliga är att vi känner barnen rätt bra och alla föräldrar. Riktigt kul. På det gamla dagiset så hälsade folk knappt. 

Jag är ju heltidsstudent med väldigt lite schemalagd tid, så barnen går vanligen 9-15. Vi har ju tyvärr ingen som kan hjälpa oss, och det är ibland tufft med sjuka barn och två föräldrar som nästan bråkar om vems arbete som är viktigast. :/ .

När man själv blir sjuk blir det sårbart och det är rätt tungt att aldrig ha "ledigt" från föräldrarollen. Visserligen har vi själva valt att bo här, men jag tror inte mina föräldrar skulle orka så mkt ändå. Barnen har en bra relation med mormor och morfar, och vi försöker ses så ofta vi kan. Jag har funderat på att anlita barnvakt, men det känns svårt att få till när Max är så liten. 

Hoppas ni alla har en bra början på året.

Hej igen! Vad roligt att få läsa ett så långt inlägg om hur du har det med J och familjen Aledal. Imponerande det där med memospelet. K och jag spelade ett liknande spel i jul som han fick. Han var inte på samma nivå kan jag säga . Jag fick lägga band på mig för att inte vinna stort men de är väldigt duktiga nu när de är 4. I vanligt memo så får jag faktiskt anstränga mig lite och många gånger kommer jag inte ihåg alls var bilderna låg men det gör K utan problem. 

De enda vi har haft i "närheten" har ju varit farmor och farfar. De bodde ändå 5 mil bort men det var 5 mil motorväg på rätt sida av stan så det gick ändå ganska fort. Nu har de flyttat och bor 11 mil bort på fel sida av stan och sämre väg så det tar 1½ timme dit utan trafik. Jag är glad att det inte är dags för nr 2 nu med det avståndet till barnvakten. Än så länge har jag dock tyckt att det har gått ganska bra. Det klart det vore skönt att ha hjälp att hämta från dagis någon dag i veckan men jag har tyckt att det ändå har gått ganska bra och vabbandet har vi för det mesta löst genom att jobba halvdagar. Nu har ju min man och jag ett väldigt snarlikt jobb och vi tjänar lika mycket så vi vet hur varandras jobb funkar och det blir samma ekonomiska smäll oavsett vem som är hemma.

Skriv gärna igen. Kramar till er alla!

Hej!

Vad roligt att få en rapport från er. Aledal: Vilken dotter du har. Jag blir djupt imponerad av hennes minne.

Jag har kontakt med Ladycocos kring ett tema och undrar om ni har tankar om det. K har nämligen blivit ganska känslig på sista tiden. Det kom under senare delen av hösten efter att han varit hemma från förskolan och sjuk i streptokocker. När han blev frisk ville han inte gå tillbaka, utan det var gråt och separationsångest varje morgon. Den här veckan verkar det ha vänt och K är mycket gladare. Samtidigt märker jag att han inte bara är "här och nu" som tidigare, utan kan tänka i dåtid och framtid t ex vad händer när man dör? Kommer mamma och pappa att dö? K vaknar ofta upp med mardrömmar och från att alltid ha sovit tryggt i sitt eget rum, kommer han och kryper ned i min säng om nätterna. Känner ni igen det här och i så fall, hur tacklar ni det? Vid sidan av detta är K en social kille och gillar att prova på olika nya saker, så jag antar att det kan handla om en utvecklingsfas.

B. Klein, Aledal, Timmy och ni andra som har era föräldrar på avstånd: När ni berättar om hur ni klarar er utan avlastning förstår jag vilken förmån det är att ha mina föräldrar på samma ort. Samtidigt är det inte möjligt för dem att frakta hem barnen från förskolan med tvillingvagnen med tre barn i eller per bil med tre bilbarnstolar. Vi har heller inte haft någon annan som lagt barnen om natten. Det är samtidigt värt jättemycket att få hjälp ibland av en av mina föräldrar vid hämtning (tar en evinnerlig tid att klä på alla tre vinterkläderna). När min man är bortrest med jobbet, har det hänt att min mamma bor hos mig och barnen. Det har varit jätteskönt.

Önskar er, Timmy och Aledal trevliga resor nu i vinter! Må så gott alla ni andra också.

Kram Anna

AnnaGee, det låter som att det är en utvecklingsfas, speciellt som du märkt av hans nyfunna intresse för dåtid och framtid. Det går säkert över.

Apropå VAB och sjukdomar så måste jag bara berätta om veckan som gått. Natten till söndag får C någon typ av magsjuka och kräks 8-9 gånger under natten. Trots att hon idag blir ynka 20 månader så kunde hon peka mot hinken när det blev dags att kräkas redan efter första gången så vi räddade sängen de flesta utav gångerna. På morgonen mådde hon "bra" men istället så kräktes K det första han gjorde innan frukost och låg sen däckad i hög feber hela dagen i soffan. Dag två hade K lite mindre feber. Natten till tisdag är det så dags för mig att bli magsjuk. Jag tänker då att jag får väl en skön onsdag när man bör hålla sig hemma från jobbet, barnen är på dagis (för på tisdagen var båda krya) och man känner sig frisk. Men icke, natten till onsdag så börjar det med att C kräks igen i sängen (jag hinner rädda lakanet) och sen är det K's tur att få magsjukan och han kräks och bajsar i sängen flera gånger. Samtidigt kan inte C somna om. Jag gick och la mig kl 22 men somnade inte förrän 02:30 pga allt ståhej. Hela familjen var vaken. Maken blev också dålig i magen samma natt. Kl 06 var det dags igen för nytt byte i sängen och alla vakna och sen sov vi 06:30-08:30 därefter tyckte C att det var dags att gå upp. Onsdag mår jag bra och C mår hyfsat men pojkarna är rätt slitna. Torsdag är Kasper rätt bra men då får C hög feber och börjar bli förkyld och idag har hon fortsatt med hög feber och rinnande näsa och hosta.

Ni vet alla hur det kan vara. Man kan ju inte annat än skratta åt eländet. Som tur var så var det inte vinterkräksjukan för den brukar vara mycket häftigare. Nu har man ändå mått ganska bra så fort som man fått ut allt.

Jag lyckades igår "lura" farmor till att ta barnen söndag-onsdag så vi slipper ha dem på dagis mer innan vi ska åka men nu är C så sjuk så jag har inte lust att lämna bort henne så vi får se hur det blir. Vore skönt att kunna jobba ordentligt nästa veckas tre arbetsdagar för den här veckan har det inte blivit mycket av den varan.

Det slår dock aldrig fel, varje gång som vi har haft en långresa framför oss så ska barnen bli sjuka så man måste gå och oroa sig. Inte bara för att de ska vara för sjuka för att resa utan också för att vi vet att när vi väl kommer fram så kommer inte aptiten vara på topp pga värme och jetlag och att utgå från ett redan dåligt läge gör inte saken bättre. Första långresan sprack trumhinnan på K dagen innan vi skulle åka. Andra resan hade C (och jag) feber i 12 dagar och hon gick ner massor i vikt innan vi åkte och nu är båda barnen rätt tärda och har ingen större aptit och C har hög feber och är genomförkyld.