• noorah

    Slå sitt barn på fingrarna?

    Anser ni att det är barnaga att slå sitt barn på fingrarna när barnet tex rör "förbjudna" saker upprepade gånger eller tex nyper ett annat barn?

    OBS! jag menar inte hårda slag..


    glöm igår, lev för idag och be för imorgon..
  • Svar på tråden Slå sitt barn på fingrarna?
  • Lady Dahmer
    Hela havet stormar skrev 2010-03-25 20:09:36 följande:
    Jo, men det var helkonstig liknelse för mig. Bara tanken på att ge ett barn ett knytnävsslag. Varför välja sånt som exempel. Finns inget läge där det skulle kunna förhindra en olycka. Bara dumheter.Lägen där man får rycka tag i ungen och göra illa armen kan jag tänka mig.Inga lägen där det är någon poäng med att slå på fingrarna kan jag heller tänka mig.Märker ni att ni får en reflex att slå. Sök hjälp! Den finns. Nog sagt från min sida.
    men snälla du. Det var en extremliknelse. För att visa att jag är beredd att göra vad som helst för att skydda mitt barn från skada, men att det fortfarande inte är nåt att sträva efter.

    Ett argument man ofta möter i diskussioner om aga är "jaha så du låter hellre ditt barn bli påkörd då eller?!!!" eller "så då vill du hellre att ditt barn bränner sig på spisen?" när man säger att man absolut aldrig skulle rycka i armar eller slå på fingrar. Och då påpekar jag att måste jag välja så väljer jag hellre att slå mitt barn, hårt som fan om det krävs, än att hon far riktigt illa.

    Det är samma sak i diskussioner om vegetarianism; "jaha så du skulle hellre låta ditt barn svälta ihjäl än att döda en ko då?!" - nej, jag skulle hellre slita huvudet av en flock kattungar än att låta min unge svälta, men det innebär ändå inte att jag tycker det är ok.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Lady Dahmer
    Hela havet stormar skrev 2010-03-25 20:11:02 följande:
    Nejdå, jag förstod din poäng men ditt exempel var bara dumt. Sorry, men just dig ställer jag lite högre krav på. Det är en komplimang.
    vad är det för krav du har på mig menar du? Vad är det som är dumt med min poäng?
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Lady Dahmer
    Hela havet stormar skrev 2010-03-25 20:09:36 följande:
    Jo, men det var helkonstig liknelse för mig. Bara tanken på att ge ett barn ett knytnävsslag. Varför välja sånt som exempel. Finns inget läge där det skulle kunna förhindra en olycka. Bara dumheter.Lägen där man får rycka tag i ungen och göra illa armen kan jag tänka mig.Inga lägen där det är någon poäng med att slå på fingrarna kan jag heller tänka mig.Märker ni att ni får en reflex att slå. Sök hjälp! Den finns. Nog sagt från min sida.
    jag tror inte alls du förstod liknelsen. Jag menade nämligen inte att det skulle finnas en verklig situation där det var nödvändigt.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Pormoicheia
    Hela havet stormar skrev 2010-03-25 20:09:36 följande:
    Jo, men det var helkonstig liknelse för mig. Bara tanken på att ge ett barn ett knytnävsslag. Varför välja sånt som exempel. Finns inget läge där det skulle kunna förhindra en olycka. Bara dumheter. Lägen där man får rycka tag i ungen och göra illa armen kan jag tänka mig. Inga lägen där det är någon poäng med att slå på fingrarna kan jag heller tänka mig. Märker ni att ni får en reflex att slå. Sök hjälp! Den finns. Nog sagt från min sida.
    Fast det handlade inte så mycket om att förhindra en olycka, utan snarare en reflex p.g.a. ilska och rädsla (om än en väldigt dålig sådan)

    Jag gör hellre ett misstag gentemot mina barn snarare än att de skadar sig väldigt illa.
    Misstag går oftast att reparera skadan av , det gör däremot inte alltid skador orsakade av farligare saker.

    Bara för att jag säger att jag hellre skulle snärta mitt barn på fingrarna än att det skär av sig fingrarna eller skadar händerna så pass att de blir obrukbara så skulle jag ju inte välja att snärta barnen på fingrarna i uppfostringssyfte.
    Apprentice Moraltant *back in action*
  • Lady Dahmer
    Pormoicheia skrev 2010-03-25 20:17:43 följande:
    Fast det handlade inte så mycket om att förhindra en olycka, utan snarare en reflex p.g.a. ilska och rädsla (om än en väldigt dålig sådan)Jag gör hellre ett misstag gentemot mina barn snarare än att de skadar sig väldigt illa.Misstag går oftast att reparera skadan av , det gör däremot inte alltid skador orsakade av farligare saker.Bara för att jag säger att jag hellre skulle snärta mitt barn på fingrarna än att det skär av sig fingrarna eller skadar händerna så pass att de blir obrukbara så skulle jag ju inte välja att snärta barnen på fingrarna i uppfostringssyfte.
    precis
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Hela havet stormar
    Lady Dahmer skrev 2010-03-25 20:15:22 följande:
    vad är det för krav du har på mig menar du? Vad är det som är dumt med min poäng?
    Tänkte kryssa bort den här tråden. Nejdå jag har inga krav på dig egentligen. Skojade mest till det lite. Din poäng var dålig och du brukar skriva bra.

    Felet var att sitter det en reflex på ett knytnävsslag är det problem. Så ser jag det. Jag kan inte ens förstå den liknelsen. Den i sig tyder på problem för mig.
    Lady Dahmer skrev 2010-03-25 20:16:45 följande:
    jag tror inte alls du förstod liknelsen. Jag menade nämligen inte att det skulle finnas en verklig situation där det var nödvändigt.
    Jo, jag tror jag förstod liknelsen. Men, ok. Jag lägger ner. Tycker fortfarande att liknelsen stinker.
    Pormoicheia skrev 2010-03-25 20:17:43 följande:
    Fast det handlade inte så mycket om att förhindra en olycka, utan snarare en reflex p.g.a. ilska och rädsla (om än en väldigt dålig sådan) Jag gör hellre ett misstag gentemot mina barn snarare än att de skadar sig väldigt illa. Misstag går oftast att reparera skadan av , det gör däremot inte alltid skador orsakade av farligare saker. Bara för att jag säger att jag hellre skulle snärta mitt barn på fingrarna än att det skär av sig fingrarna eller skadar händerna så pass att de blir obrukbara så skulle jag ju inte välja att snärta barnen på fingrarna i uppfostringssyfte.
    Ok, sitter ett knytnävsslag som en reflex bör man jobba med det. Personlig utveckling på ena eller andra sättet. Då har man varit med om saker som de flesta inte varit med om.  De flesta får inte reflexen - knytnävsslag - när de bli rädda och arga. Speciellt inte mot ett barn.

    Inte heller slå på fingrarna. Då har man troligen själv blivit slagen på fingrarna som liten.

    Den sunda reflexen är det som får undan ungen från faran. Ofta att fysiskt knuffa undan, rycka tag, bära upp eller något.

    Minns själv en gång när jag hade en tvååring som var för långt ifrån mig. Barnet började springa i motsatt riktning från mig, mot en väg. Jag remmade efter. Det kommer en bil på vägen. Läget ändras till ultrarapid - bokstavligt talat. Jag inser att jag inte hinner. Så jag sätter mig ner på huk och ropar på barnet. Barnet trodde det var en lek anade jag instinktivt. Barnet vänder och kommer mot mig istället. Hade en kompis med mig som blev rejält chockad. Stod där jag stått från början och fick hjärtat i halsgropen när jag satt mig ner. Dåligt exempel här då alternativet knuffa eller rycka för hårt inte fanns, men ändå. Reflexen är jag mkt nöjd med. Såhär i efterhand.
  • aspenbäck

    Nej jag anser inte att det är barnaga eller något som barnet tar fysisk skada av.

    Däremot tycker jag inte att det är rätt därför att man tyvär lär barnet att slåss, gjorde själv det en gång i ett fullt mänskligt svagt ögonblick som jag inte är jättestolt över när jag fick nog av sonens kastande och trotsande men det hela resulterade i att han ett tag efter slog på mig när han blev arg och det är ju verkligen inget roligt beteende. Men fysisk skada-Nej! Psykisk skada - Tror jag allvarligt talat inte heller så länge det händer ngn enstaka gång och inte som kontinuerlig bestraffning. Men som sagt var jag tror definitift inte att det är en bra uppfostringsmetod.

  • Pormoicheia
    Hela havet stormar skrev 2010-03-25 20:47:32 följande:
    Ok, sitter ett knytnävsslag som en reflex bör man jobba med det. Personlig utveckling på ena eller andra sättet. Då har man varit med om saker som de flesta inte varit med om.  De flesta får inte reflexen - knytnävsslag - när de bli rädda och arga. Speciellt inte mot ett barn. Inte heller slå på fingrarna. Då har man troligen själv blivit slagen på fingrarna som liten. Den sunda reflexen är det som får undan ungen från faran. Ofta att fysiskt knuffa undan, rycka tag, bära upp eller något. Minns själv en gång när jag hade en tvååring som var för långt ifrån mig. Barnet började springa i motsatt riktning från mig, mot en väg. Jag remmade efter. Det kommer en bil på vägen. Läget ändras till ultrarapid - bokstavligt talat. Jag inser att jag inte hinner. Så jag sätter mig ner på huk och ropar på barnet. Barnet trodde det var en lek anade jag instinktivt. Barnet vänder och kommer mot mig istället. Hade en kompis med mig som blev rejält chockad. Stod där jag stått från början och fick hjärtat i halsgropen när jag satt mig ner. Dåligt exempel här då alternativet knuffa eller rycka för hårt inte fanns, men ändå. Reflexen är jag mkt nöjd med. Såhär i efterhand.
    Det är lätt att sitta såhär och tycka att det ska behöva gå långt för att man sak reagera reflexmässigt med något så stort som en örfil eller grövre. Men det behöver inte ligga långt borta alls under "rätt" förutsättningar och omständigheter.

    Om det händer en gång behöver man inte ha problem för det, däremot så håller jag med om att man behöver se över situarionen. Vad hände egentligen, varför reagerade jag smo jag gjorde o.s.v.

    Jag var känd som tålamodet själv innan jag fick barn, men det är stor skillnad på mitt tålamod nu.
    Dels för att jag har något som jag värderar mer än mitt eget liv och dels för att jag, sedan jag fick barn, inte får sova lika mycket, har mindre tid till typ allt, stressar, äter sämre (slänger i mig mat istället för att tugga och äta i lugn och ro alltså) och har ett hem som är i ständigt behov av storstädning...

    Jag blev chockad själv när jag insåg att jag slagit sonen på fingrarna, jag var ju tålamodet själv, en sån sak skulle ALDRIG någon med tålamod göra... Att jag dessutom plötsligt börjat klara av att höja rösten och låta auktoritär, utan att få panik, var en enorm förändring, jag som alltid varit en tyst mus.

    Ingen i tråden har ju varit knåppa-på-fingrarna förespråkare utan alla är ju överens om att det inte är att föredra och att man bör jobba med sig själv om man upptäcker tendenserna hos sig själv. Men man måste även någonstans tillåta sig själv och andra att göra misstag utan att döma dem direkt.
    Apprentice Moraltant *back in action*
  • Tygtiiger

    Att slå sitt barn på fingrarna i uppfostrande syfte är per definition barnaga, det är inte så mycket att "tycka" om, det är olagligt. Häpp.

    Dessutom är det ju ohyggligt korkat! Titta själva:

    De som slår sina barn på fingrarna (brukar fö säga att de snäpper eller daskar eller knäpper, för man vill ju inte säga att man slår, huuuga) hävdar att de gör det för att barnet ska lära sig att inte pilla på saker. Det ska alltså ha en avskräckande effekt. Samtidigt säger de att det inte gör ont. Nåmen hur kan det då vara avskräckande?

    Antingen gör det ont och då är det olagligt, eller så gör det inte ont och då kan det inte rimligen fungera avskräckande öht. Då är det väl mest till för att föräldern ska inbilla sig att de gör något uppfostrande.

    Om man vill ha ett effektivt sätt kan man istället ta bort barnets hand. Det fungerar oftast bättre. Det tar någon halvsekund längre tid, men den tiden har man oftast.

    Jag har full förståelse för att man i affekt kan slå sitt barn över fingrarna, men jag begriper inte hur man kan försvara att man gör det.

  • Dr Mupp
    Hela havet stormar skrev 2010-03-25 20:47:32 följande:
    Ok, sitter ett knytnävsslag som en reflex bör man jobba med det. Personlig utveckling på ena eller andra sättet. Då har man varit med om saker som de flesta inte varit med om.  De flesta får inte reflexen - knytnävsslag - när de bli rädda och arga. Speciellt inte mot ett barn. Inte heller slå på fingrarna. Då har man troligen själv blivit slagen på fingrarna som liten. Den sunda reflexen är det som får undan ungen från faran. Ofta att fysiskt knuffa undan, rycka tag, bära upp eller något. Minns själv en gång när jag hade en tvååring som var för långt ifrån mig. Barnet började springa i motsatt riktning från mig, mot en väg. Jag remmade efter. Det kommer en bil på vägen. Läget ändras till ultrarapid - bokstavligt talat. Jag inser att jag inte hinner. Så jag sätter mig ner på huk och ropar på barnet. Barnet trodde det var en lek anade jag instinktivt. Barnet vänder och kommer mot mig istället. Hade en kompis med mig som blev rejält chockad. Stod där jag stått från början och fick hjärtat i halsgropen när jag satt mig ner. Dåligt exempel här då alternativet knuffa eller rycka för hårt inte fanns, men ändå. Reflexen är jag mkt nöjd med. Såhär i efterhand.
    Där handlar det om att verkligen känna barnet. Komemr dt till mina barn hade det aldrig fungerat att göra så, tyvärr. Där hade jag fått springa ännu snabbare och helt enkelt rycka barnet vad jag nu fick tag i. Som tur har det inte behövts än
  • Cailyn

    Jag har inte läst tråden...
    Jag tycker inte det är okej att slå sitt barn under några omständigheter, även om det inte är särskilt hårt...

  • ysla
    Pormoicheia skrev 2010-03-25 20:17:43 följande:
    Fast det handlade inte så mycket om att förhindra en olycka, utan snarare en reflex p.g.a. ilska och rädsla (om än en väldigt dålig sådan)Jag gör hellre ett misstag gentemot mina barn snarare än att de skadar sig väldigt illa.Misstag går oftast att reparera skadan av , det gör däremot inte alltid skador orsakade av farligare saker.Bara för att jag säger att jag hellre skulle snärta mitt barn på fingrarna än att det skär av sig fingrarna eller skadar händerna så pass att de blir obrukbara så skulle jag ju inte välja att snärta barnen på fingrarna i uppfostringssyfte.
    Jag kan förstå att man kan ta lite onödigt hårt i ett barn som håller på att skada sig för at man blir rädd, men det där med att snärta/slå på fingrarna kan jag barainte fatta. Om ett barn håller på att skära sig, då måste det ju vara mycket effektivare att ta ifrån barnet kniven. Slår du på fingrarna borde ju risken för skada snarare öka?
  • Pormoicheia
    ysla skrev 2010-03-26 08:21:43 följande:
    Jag kan förstå att man kan ta lite onödigt hårt i ett barn som håller på att skada sig för at man blir rädd, men det där med att snärta/slå på fingrarna kan jag barainte fatta. Om ett barn håller på att skära sig, då måste det ju vara mycket effektivare att ta ifrån barnet kniven. Slår du på fingrarna borde ju risken för skada snarare öka?
    Man tänker inte alltid klart när man ser att sitt barn är bara sekunder ifrån att skada sig.

    Och det kan ju lika gärna handla om ett agerande i ren frustration och rädsla.

    Och jag står för vad jag skriver.

    Jag gör heller ett onödigt misstag, än att barnet faktiskt skadar sig och riskerar större skador än en stunds sveda.
    Men med det sagt är jag inte ute efter att rättfärdiga mina misstag.

    Men det går, som jag skrivit tidigare, inte att se det som svart eller vitt. Det finns oändlingt många grå nyanser, hade det inte funnits det hade man ju inte heller kunnat försvara ett hårt armledsurdragande ryck med att man skulle rädda sitt barn ifrån att bli överkört. Då hade det enligt ren logik kunnat förkastas lika mycket som en knäpp på fingrarna.
    Apprentice Moraltant *back in action*
Svar på tråden Slå sitt barn på fingrarna?