Inga barn = ingen talan

När man blivit förälder har man upplevelsen och erfarenheten att vara förälder, den hade man inte innan. Men, det betyder sällan att man vet mer om barn _över lag_ än tidigare. Man blir med tiden ofta expert på sitt eget barn, men inte barn generellt.

Den ödmjukheten behövs hos de som ÄR föräldrar också. Men den saknas. Ofta. Ofta utgås det från att eftersom det egna barnet är si och så och reagerar si och så på ditten och datten så är det så för alla barn och de föräldrar som inte gör samma si och så gör fel. Ungefär. En utan egna barn kan ha precis lika goda och relevanta råd ang ditt eller mitt barn som den som HAR barn.

Det där är faktiskt ingen generell sanning. Mitt yngsta syskon är femton år yngre än jag, och jag kan helt säkert säga att den erfarenheten gav mig en stor insikt i föräldrarollen långt innan jag hade egna barn. Jag var ett storasyskon, men också vid behov en extra förälder.

Dessutom, har man nyligen fått sitt första barn har man ju en ganska begränsad erfarenhet av föräldraskapet och vet väl då lika lite om hur det funkar med 1,2,3-åringar som den som inte har barn alls? Har man förskolebarn vet man lika lite om äldre barn, skolbarn, som den som inte har några?  O s v. Det är ju knappast så att all kunskap och erfarenhet bara flyger i en i samma sekund som man blir förälder första gången.

Jag känner mig lite delad. Å ena sidan så kan man absolut ha massor med teoretiska kunskaper även om  man inte har barn, och även praktiska (man kan ju tex ha småsyskon o.s.v.). Jag kan absolut ta råd från personer som inte har barn. Däremot har jag varit med om andra tillfällen då det inte har känts så kul.

En gång sa jag till en bekant att det är svårt att överhuvud taget lägga ner min bebis (han var då runt 5 veckor) så att jag kan fixa med saker hemma för han började bara skrika då, varpå han svarade att "Äsch, de behöver ju härdas också så att de lär sig att de inte ska bli burna hela tiden". Då kunde jag känna att det är förbannat lätt att säga när man inte vet.

Men jag skulle aldrig uttrycka mig på det viset. Man kan ju i så fall säga ifrån på ett bättre sätt än att säga till någon att de inte har någon talan.

Ida1987, och din bekanta som uttryckte att en 5 veckors bebis behöver härdas i det fallet har inte egna barn eller? Jag hade iofs blivit irriterad oavsett. Det gör ont i mammahjärtat att ens bebis skriker och är ledsen vid 5 veckor! Och det kan de utan barn inte känna och förstå fullt ut.

.

Nej han har inga egna barn! Nej man kan ju inte det. Jag var totalt oförberedd på hur min sons skrik skulle påverka mig innan jag blev mamma... Det är ju verkligen en stark drift man har att vilja få dem nöjda igen. Sen hade det ju inte gjort någon nytta när man pratar om en 5 veckors bebis. Min son hade ju bara känt sig övergiven.

Att ha syskon, hur stor man än var när de kom kan aldrig jämföras med att ha egna barn. Det är helt olika erfarenheter.

Jag är både förälder och storasyskon. Det jag skrev, skrev jag av egen erfarenhet. Jag står för det, hur fel du än tycker att jag har.

Jag tar gärna emot tips och liknande oavsett om det är från föräldrar eller barnlösa. Men jag stör mig enorm på barnlösa som ska tala om hur de själva hade gjort och tänker gör med sina kommande barn. Då vill jag tyvärr bara säga "vänta du bara"..

Jag tycker du ska säga till din svägerska att du faktiskt tar illa upp när hon säger som hon gör. Hon kanske inte fattar att hon sårar, visst hon kanske inte vill ha råd utan bara vill gnälla av sig lite men det finns olika sätt att uttrycka sig på.

Tex som jag sa när min dotter var bebis, något i stil med "Tack för att du bryr dig men helt ärligt är jag inte så mottaglig för råd just nu. Vill nog bara gnälla av mig".

Sen att jag kanske innerst inne ibland tänkte att "lätt för dig att komma med råd men kom tillbaks när du har egna barn" är en annan femma, men jag skulle aldrig någonsin uttrycka mig så. För jag vet inte varför just den personen inte har barn, ofrivillig barnlöshet kan vara en orsak och det känns jäkligt onödigt att "gnugga in" sånt i ansiktet på någon annan.

Åh vad jag håller med dig!

Kommer att tänka på en bekant till mig som tyckte jag enbart skulle fråga henne om råd ang mitt, då, nyfödda barn. För hon har ju faktiskt tvååååå barn och då kan man aaaaallt! Jag skulle absolut inte fråga någon annan vän som "bara" har ett barn om råd, det gick inte alls för en sån person kan ju ingenting. Suck!

Det som är så fantastiskt när man har egna barn är att lär sig nya saker varje dag om sina barn. Inget barn är det andra likt och det som funkar på första kanske inte funkar på den andre men på den tredje osv.