Provocerade

Håller helt med dig!

Hoppas inte att det finns många som känner så.

Läser man i trådarna här på FamiljeLiv, så verkar det vara mer regel än undantag att känna så.

Jag har själv skrivit sådana trådar under alla år som bonusmamma.

Frustrerad i mellan åt som bara den har jag varit.

Ena stunden har jag bara viljat packa och dra andra stunden känns saker bra.

Nu har det bara känts bra i flera år. Är glad att jag inte packade.

Det ska gudarna veta vilket jävla helvete man kan ha som styvfamilj. Oftast i det tysta så att barnen inte ska märka (vilket dom säkert gör ändå tyvärr)

Jag är inte oskyldig men kan säga till 100 procent med familjerättens stöd i ryggen att hade biomamman varit annorlunda så hade vårar liv varit mycket lättare. Med en man som är konflikträdd som bara vill ha ett lugnt liv för barnet o för oss andras skull så blev livet stundtals för jäkligt.

Man sitter i mellan två stolar och förväntas leva efter andras önskemål.

Gör man inte (så är man dum i huvudet och ska packa)

Gör man (så är man dum i huvudet och ska packa)

Vår räddning blev att biomamman fick ta över rodret själv.

Vi missade tid med bonusbarn men fick lugn och ro.

Nu får vi igen tid med bonusbarn då de väljer att vara här jämt.

Vad jag vill ha sagt är att mina trådar lät säkert riktigt illa då och kanske nu med i vissas ögon men det är något som inte kan ha svetsat sig fast i något av barnen då vi lever som en bra familj just nu.

Vi respekterar varandra och syskonen är super tighta. Jag är inte biologisk mamma men gör ingen skillnad på bonus o bio. Mina regler gäller även bonusbarn.

Kan dom inte ta det och leva som vi andra så får dom bosätta sig hos biomamman istället.

De problemen kommer vi dock inte få som det känns nu för jag tror att barnen gillar att vara som en familj där alla lever efter samma förutsättningar!

Vad skönt att höra att det kan lösa sig bra!
Vi kämpar på än så länge med liknande problem.
Hur lång tid tog det för er att få ordning på det och kunna leva som en bra familj? Hade ni annan hjälp än familjerätten?

Det har blivit bättre i takt med att bonus blivit äldre. Min man släppte allt för ca 4 år sedan.

Då blev det vh hos oss. Biomamman fick sköta allt. Skola och aktivitet. Vi skötte allt hemma hos oss.

Ingen överhuvudtaget samarbete med biomamman. I takt att hon fick igenom vh och att hon fick styra så lät hon oss "vara". Hon blev nöjd verkar det som. All info har gått till henne. Min man ses nog som en dålig förälder ibland vissa? Men det har det varit värt. Info från skolan har vi ej fått på tre år. Där har skolan brustit då min man gång på gång varit på mentorn.

Mentorn sa till min man att utvecklingssamtal är det ok om du kommer ena året o mamman får det per tfn? Nästa år gör vi tvärtom. Mamman tycker att set är ok. Min man sa ja och har inte hört något ifrån mentorn sedan dess. Skolan svarar inte ens på mail.

Hade vi viljat skulle vi bråka o stå på oss men det har varit nog med sådant. Orkar inte!

Får biomamman som hon vill, styra och ensamrätt till info o beslut så mår hon bra o låter oss vara.

Nu är bonus så stor. Är här jämt. Fungerar hur bra som helst.

Behöver inte ha något med mamman att göra.

Börjar hon igen så får vi väll be bonus att visa att det räcker. Får hoppas att hon kan lyssna på sitt barn. Det blir ju bonus dennes pappa o syskon som blir drabbade av hennes maktspel.

Lycka till med erat. Jag vet hur ni har det. Hemskt!! Därför tycker jag att krönikor, tidningar o tv ska berätta att det är vissa av biomammorna /papporna som förstör för sina barn.

Tack! Vi är också lite inne på att "släppa taget" men biomamman verkar inte vilja det heller (kanske eftersom det inte var hennes idé??). Jag känner lite som så att hon vill ha barnvakt varannan vecka, att barnen ska bo hos oss då, men att vi ska göra allt på hennes sätt.

Tur att barnen är så stora (tonåringar) att vi gradvis kan släppa taget ändå och låta dem avgöra mer själva.

Oj låter precis som här. Barnvakt är rätta ordet.

När bonus var liten o biomamman sms min man om saker så skrev hon hälsningar Jessika "bellas mamma"

Vi känner igen dennes mammas tfn och det ska gudarna veta att vi vet vems mamma det är .

Sen har eller skulle allt vara på hennes vilkor.

Ena året kunde vi höra att vi var knäppa som åkte på så mycket med bonus.

Året därpå gjorde hon lika åkte på mycket.

Vi sa nej till aktiviteter när hon anmält bonus till tredje grejen på en vecka utan att fråga oss. Vi kallades för idrotts hatare.

När det blev vh så slutade bonus med alla aktiviteter utom en. Alltså var aktiviteter för mammans skull då hon dök upp på träningar även på våra veckor.

Hon har en förmåga att få sin röst hörd samt att människor runt omkring tycker synd om.

Hon dumpar alla som inte tycker som hon själv.

Hon har smsat till mig från bonus mobil med orden du är fullkomligt dum i huvudet. När jag smsat bonus att jag skulle hämta denna (vår tid) o att vi skulle köpa klappar till syskon o pappa.

När hon fått nej ifrån min man så har hon gjort som hon viljat i alla fall. Många gånger vi inte haft något barn att hämta.

Listan är lång med knäppa saker.

Det lustiga i historien är att människan inte kommer ihåg vad hon sagt och gjort.

Härskar tekniker och felfri allt är ju bara för barnets skull. Ett barn som gråter och inte vill till oss sagts av en rödsvullen förgråten mamma.

Barnet själv säger när denne lugnat ner sig o mamman åkt.

Jag ville hit men mamma ville att jag skulle stanna hos henne. Hon blev ledsen då blev jag också ledsen. (Detta var när bonus var liten)

Till er som tycker att pappan skulle kämpa. Han fick igenom det han ville i vårdnadstvist nr 1

Mamman följde ej avtalet. Blev vårdnadstvist nr 2.

Mamman vann på grund av att min man blev tipsad av advokat att lägga ner. Barnet var nu så stort så att snart skulle denna strunta i moderns tjafs och välja själv.

En vårdnadstvist skulle varken hjälpa eller rädda.

Låt tiden ha sin gång.

Hon verkade ha rätt!!

Hade vi "vunnit" hade livet fortsatt. Nu fick vi lugn o ro.

Hade varit skillnad om bonus varit yngre.

Jag kan tyvärr inte ta något den människan skriver på allvar. 

Visst finns det bonusmammor som är allt hon skriver och lite till. Men de allra flesta är som vem som helst annan men får skiten för att papporna ofta inte kan ta konflikter. 
Och att vissa biomammor tror att de har någon slags rätt att monopolisera på pappan bara för att de har barn ihop. 

Många pappor gör allt för sitt ex och barnen efter skilsmässan, åker dit och skruvar upp en hylla, skjuter till extra pengar, köper de dyra grejorna, skjutsar hit och dit, låter barnen ha svängdörrar hem till honom osv. 

Sen träffar han en ny. En person som han vill tillbringa så mycket tid som möjligt med och som också har önskemål om hur de ska leva. Då säger pappan plötsligt NEJ. Ve och fasa, det är den dumma svartsjuka nya kvinnan som säger nej,
B E R G I S!! 

Ha ha ja du har nog rätt där.

Min man var själv en längre tid efter deras separation. De var aldrig gifta dock. Det var biomamman som valde att flytta.

När det blev nej härifrån så var det mitt fel. När det var ja så hade de ett enormt bra samarbete enligt bion. En gång när min man smsade att den här gången blir det som vi har sagt. Fick han till svar. Hälsa till Tomas Maria. Det var då han som smsat från hans telefon.

Men sen tyckte hon illa om både honom o mig.

Det är en slags personlighet på dessa Bioföräldrar och tyvärr så ger dom sig inte förrens de får styra 100%.

De gör aldrig fel och har aldrig fel. De är föräldrar 365 dagar om året och det innebär att dom är det alla andra är barnvakter inklusive pappan.

Huvudet på spiken hur vår situation är och har varit.
Och allt som pappan nu gör annorlunda än tidigare ser biomamman som mitt (bonusmammans) fel. Som om mannen inte har en egen vilja.

Men hon tror väl att jag styr honom på samma sätt som hon har gjort kanske?

Oj vad jag känner igen det där som du skriver med!
Hennes definition på "samarbete" är att han gör som hon vill.

Och gör han inte det eller har egna förslag så är det förstås mitt fel. "Du har blivit så annorlunda sedan du träffade henne!". Jo... det har han ju... han har ju börjat då och då stå upp för vad han själv vill istället för att alltid rätta sig efter hennes vilja.

Ja, nu rättar han sig efter Din vilja tills han träffar nästa tjej och ändrar på sig igen

Där kan du ha fel (eller rätt!)

Jag lärde mig en läxa efter jag och mitt ex separerade. Jag är inte alls samma Maria som då när det gäller förhållanden i alla fall plus att jag är sexton år äldre.

Så varken min man eller Awas kanske ändrar sig efter kvinnorna någon mer gång ????

Ja eller hur! För mannen kan ju inte ha en egen vilja, så kan det ju bara inte vara?

Utan det måste ju vara så att jag styr honom helt nu och anledningen till att han inte gör som exet vill längre är att jag är så svartsjuk...

Suck.

Jag kan instämma här.
Jag var gift i många år och lärde mig mycket av det, särskilt åren kring uppbrottet. Jag har ingen önskan att styra min sambo. Det är inte en sån typ av relation jag är ute efter. Jag vill att min sambo ska vara en egen vuxen människa med egen vilja som han står upp för när det behövs. Precis som jag är numera.

Men det är den egna viljan, min sambos egna vilja, som hans ex inte har sett mycket av tidigare och jag gissar därför nu inte ens känner igen. Utan hon tror att det är jag som styr honom nu, som hon har styrt honom förut.

 

Många har inte den minsta susning om vad det verkligen innebär. Jag hade det inte och jag kan ärligt säga att jag önskar att bonus inte fanns. Det innebär inte att jag inte tycker om bonus, för det gör jag, det är situationen som sådan jag ogillar.

Jag tvingas dela min man med en annan kvinna kan det kännas som ibland. Hon ringer mitt i myskvällen för att säga något, hon har åsikter om allt möjligt och hon blir skitarg om min man inte gör det hon vill. (Oftast ge henne mer pengar)

Även om detta mest påverkar min man så påverkar det i viss mån mig också som får en man som inte mår bra. Han har inget som helst intresse i att prata med mamman om annat än nödvändiga saker men hon fattar inte. Han har gett upp han orkar inte tjata på henne om att bara ringa om det är något viktigt.

Att nn har fått ett blåmärke på knät skiter han i eftersom barn får blåmärken stup i kvarten, men hon ringer om allt sånt.

Man kan aldrig veta innan hur man ska reagera eller känna. Man vet inte hur barnet är, hur exet är och hur hon blir om man gifter sig med hennes barns pappa osv.

Ja, så kan det nog vara i många fall. Att exet inte känner igen pappan för att även han har mognat och lärt sig hur han INTE vill leva.

Kan också vara så att den man är ihop med är den man vill hjälpa och göra saker för, att man hjälper varandra. När det tar slut sen får man klara sig själv. En sån sak kan också vara orsaken att det tar slut, om man tas för given.