Värsta med att ha bonusbarn

Jag är 43 så nej

Nej, det var ju inte värst ungt. Tänkte bara om det kanske skilde relativt få år mellan er och hon därför inte kände någon mer "naturlig" respekt för dig. Det kan ju vara svårt att ha någon vidare pondus också, om man är mycket ung. Men så var det alltså inte.

Hur som helst så tycker jag att du måste markera starkt att du inte vill bli behandlad så där. Det hade du väl gjort om någon kastat dina grejer på din arbetsplats eller liknande, antar jag? Och relation eller inte - det är helt och ytterligt oacceptabelt att förstöra eller kasta andra människors ägodelar. Det tycker jag att du ska göra klart för 19-åringen och för säkerhets skull också för hennes pappa. 

Ger hon sig på dina eller dina barns grejor så ge henne en överhalning hon sent glömmer. Man måste dra sin personliga gräns.

Herrejävlar vad jag hade gått i taket. Oavsett om det var min makes dotter, min egen eller vem f*n som helst som tagit sig rätten att medvetet förstört mina ägodelar. Jag hade skällt ut han/hon efter noter. Och det hade jag haft full rättighet att göra. Det bör hon kanske lära sig inför det verkliga livet? Att man inte få ha sönder andras tillhörigheter.

Bägge barnen nekar såklart till att tomten gått sönder för den hade visst ramlat ner av sig själv... Fast hänget är helt och kroken den hängde i är en rundad krok så det är svårt för den att falla ner helt av sig själv... Och även om den farit i golvet har jag svårt att se hur huvudet hade kunnat lossna av det... Ingen av dom har heller slängt julpynt i soporna... Så jag antar att jag fick blackout och gjorde det själv... Däremot mycket skrik om att jag alltid anklagar dom... Nu var det bara dom två hemma vi andra var borta... Vem. Ska man annars fråga... Och jag frågade själv yngsta som nekade sa det till sambon som själv trodde det var 19 åring och skulle fråga henne.. Ändå är det jag som anklagar varje gång....

Likadant när min dotters nya solglasögon hamnat i 19 åring ens bil... Ingen hade lagt dit dom.. Nähäpp min dotter är otroligt blyg och skulle aldrig ens våga peta på bilen så hon har inte gjort det.... Ingen har heller tagit henne PowerBank ut hennes låda och använt den....

Blir tjafs om allt som är mitt 10% är mitt resten är han och hans ex som valt ändå blir det diskussioner varje gång jag försöker föra in nåt som är jag... Varför har du lagt på en blå duk, varför måste vi duka med dom här besticken, porslinet, varför måste dom här fula kuddarna ligga i soffan, varför måste det ligga en matta på golvet.... Och nu sist cirkus över ngr julgardiner... Hade sett framåt julen, få pynta och göra nåt gemensamt men resten av grejorna är fortfarande nerpackade och jag känner ingen lust alls...

Enda sambon säger att ja dom måste väl få säga till.. Ja klart dom får men vi då? Ska inte vi få ha saker vi trivs med?måste dom gnälla över allt, kan dom vara tyst nån gång och acceptera läget som vi måste göra? Kan han nån gång säga att det är viktigt att vi också känner oss hemma och att man måste kompromissa.... När 19 åringen gnäller över att det ser ut som en cirkus borde han inte så säga att det är viktigt för oss att känna oss hemma, att det är jul och då blir det lite mer rött, att dom får vänja sig precis som vi fått vänja oss vid allt svart och vitt istället för att lamt säga jag vet...

Jag tycker det där tyder på ett stort behov av att konkurrera med dig och dina barn och allt vad ni står för. Jag håller helt och hållet med om att din sambo borde reagera. Min sambo har också haft lite flata tendenser. Jag påpekar något, han säger "men är du säker på att hen menade så" och sen händer ingenting. Ibland har hans barn stått bredvid min sambo och sagt nåt och tar jag upp det senare så har min sambo inte ens hört. Nu senast tjatade jag i över ett år och när han äntligen tog tag och pratade med sitt barn så kommer det fram saker som är precis det jag har haft på känn, och det har blivit skillnad sen han pratade med henom, stämningen är mycket bättre. Min sambo har hävdat att jag måste ta konflikten själv men jag har menat att han kan prata mer förtroligt med sitt barn. Jag kan bara säga ifrån om hur jag vill ha det men jag kan inte nå in på djupet, där måste han gå in och prata. Och som jag anat så har barnet och barnets mamma pratat och mamman har talat om vad jag får och inte får göra och haft sin syn på hur barnet ska vara hemma hos oss och barnet har lyssnat och tolkat och betett sig därefter. Nu när min sambo själv har haft ett snack med barnet så har han förstått mer av hur snett det har varit.

Det värsta med att ha bonusbarn är att de inte är hos mig och min man jämt!
Jag älskar dem till månen och tillbaka och det gör ont i hjärtat varje gång de ska åka till bio. 

Det är nog att jag inte kan ta tag i saker som i alla fall jag tycker behövs.

Kan bara påpeka och komma med tips men i det långa loppet är det hennes föräldrar som måste ta tag i det.

Ja det där är jobbigt... Att liksom inte ha nåt att sägs till om riktigt... Även om det inte fungerar så för sambon... För han får jag säga till men det blir ett jävla liv på ungarna...

I alla fall så tog jag återigen en diskussion med sambon när han kom hem och det var halvkaos i hallen och tvättstuga.. Japp.. Jag är ingen hushållerska och from nu plockar jag inte upp efter dina barn....för jag är så jävla less.. Blev mitt svar på hans påpekan oj vad det ser ut.... Han nlev först sur och tyckte det var en märklig inställning men han insåg snabbt att det var det rätta.... Han är nu på dom mer att dom måste plocka upp.. Ibland får jag påpeka för honom att han ska kolla tex tvättstugan och säga igen att jag tar inte reda på det... Men överlag har det blivit bättre och ev gnäll får han ta...

Tycker dock fortfarande det är störande att man ska måsta påpeka samma saker huuur många gånger som helst... Ställ ner disken i diskmaskinen, spela inte musik högt efter ett visst klockslag... Släng inte kläder på golvet i tvättstugan etc... Att måsta göra det med de yngre stör mig mindre men det vuxna barnet fattar fortfarande inte...

Jag behövde tjata mer på min nästan 20-åriga son än på min 10-åriga bonusdotter... Så det har tyvärr inte med ålder eller blodsband att göra tyvärr ;)

Nu har han flyttat hemifrån och nog saknar jag tjatet ibland. Dessutom så har han mer städat och prydligt hemma hos sig själv än han nånsin hade på sitt rum när han bodde hemma :) Så lite av tjatet fastnade nog, fast jag hade önskat att et gjort det redan när han bodde hemma...

Haha ja så är det ju... Sambon var likadant.. Hans pappa är pedant och var helt galen över röran på rummet men när han väll flyttat hade han fläckfritt hemma