Irritation över bonus existens

Ligg lite lågt nu tills den jobbiga åldern gått över, se sen hur det blir. Klickar ni fortfarande inte, så är det väldigt länge att stå ut tills han flyttar.
Hade han varit tonåring så hade det varit en annan sak att bita ihop och stå ut några år, då hade han dessutom klarat sig mer själv och ni hade kunnat va mer som om ni delade lägenhet, var och en sköter sitt.

Ja verkligen, har lagt så sjukt mycket energi på att vara bonusmamma att jag nästan fått avsmak. Men men mitt eget fel som sagt. Jag gjorde många fel i början och det blev många bråk med biomamman. Det var redan bråk när jag kom in i bilden men jag kämpade för att pappan skulle få ha sin son. Hon använde honom som ett vapen och jag kunde inte stå bredvid och se på. Nu önskar jag att jag redan från början låtit dem sköta det själva. Ja kär och dum var man.

Har ju pratat med sambon så han vet läget lite och vi har bestämt att han ska sköta bonus själv nu. Såklart jag får ställa upp med lämning/hämtning när han jobbar ibland. Ligger lågt och känner på det ett tag nu. Så får jag är hur det känns och hur sambon tycker att det känns. Vet ju att han egentligen vill att jag ska vara en delaktig bonusmamma.

Ja, det är nog så att du får ligga lågt ett tag. Pojken är ju inte din son och inte heller ditt ansvar, så du behöver inte engagera dig så mycket i honom. Även om du är ihop med hans pappa, så har du inget föräldraansvar. Men pojken är också bara sex år gammal, så han blir säkert mindre stojig och larvig för varje år. Och du och din sambo har också varannan vecka, då ni får chansen att bara bry er om varandra. Lycka till! 

Men han är bara 6 år.Orkar du vara bonusmamma 14 år till?Alltså leva så.

Kan det varit så att hon reagerade på att du la dig i föräldrarnas konflikt? När en ny bonusmamma skall "lägga sig i" blir det sällan bra. Lite "ju fler kockar desto sämre soppa".

Mm tanken är skrämmande. Tänker hela tiden att det ska bli bättre men vet inte... :/

Konflikten fanns redan med hot om det ena och andra mot pappan men såklart det inte blev bättre när jag kom in i bilden. Nu har det löst sig som tur.

Fy fan för bortskämda ungar. Inte konstigt att många drar sig för att dejta föräldrar.
Jag tycker synd om dig TS.

Man kan ju påstå att man "älskar" sin bonus och annat blaha blaha men när bonusungen slår ens biologiska barn eller jävlas med det på annat vis så faller lätt den skenheliga masken..............

Är det inte alltid så att det kan gå upp och ner i ett föräldraskap. Oavsett bonus eller eget barn. Även om känslorna säkert är jobbigare när det gäller en bonus (man har inte samma ihopsvetsande kit).
Av det jag läst tycker jag ändå att du tänker klokt kring det hela. Att du tänkt tillbaka och reflekterat kring "misstag" du gjorde i början (det är ju lättare att veta med facit i hand hur man skulle gjort, men att ha funderat kring det efteråt är ju toppen), att du funderar utifrån hur du ska trivas och orka med situationen idag. Också att du verkligen velat och försökt vara en bra bonusmamma tänker jag är positivt (även om du nu känner att du gav för mycket), det måste barnet ha känt av, de positiva vibbarna från dig då.
Kanske kan det hjälpa att du och bonusen får lite "paus" från varandra tills det känns bättre igen. Det låter som en bra idé att pappan tar ett större ansvar än du nu ett tag, bättre det än att du måste vara där när det känns jobbigt för dig (det känner nog barnet av). Kanske går det hela över av sig självt, att du och barnet "hittar tillbaka" till att genuint tycka om varandra. Jag tänker också att det finns ingen brådska i att bestämma hur ni ska lösa det hela många många år framåt, utan en dag i taget, hitta något som funkar nu och som du och familjen mår bra av.
Lycka till

Min sambo har inte fixat någon dagisplats till bonus i sommar. Vi båda ska jobba hela sommaren så fattar inte hur han tänker. Jag har ingen lust att ha bonus så fort jag är ledig. :/ :/

Jag messar min sambo och sagt det nu så får se hur han tänker.

Tack för dina ord. Ja en paus är nog det bästa tänkbara är bara orolig för hur sambon tar det. Vill ju inte heller att han ska vara sur på mig för att jag tar lite avstånd nu. Ibland visar han ju att han inte tycker det är okej.

TS, din sambo ville som så många andra ensamstående pappor hitta en ny "extramamma" till sin son och du gick in i detta med hull och hår, eftersom du trodde att det var vad som förväntades av dig.

Många av de problem du beskriver, och som även beskrivs i många liknande trådar, bottnar i ovanstående problem och felaktiga beslut. Orimliga förväntningar, att man vill olika saker med relationen, att bioföräldern vill "leka familj" utan att inse att en bonusfamilj aldrig kan bli detsamma som en kärnfamilj, osv osv.

Du måste ta ett steg tillbaka och ni måste prata ut om detta. Det är det enda sättet du kan få en fungerande relation till bonus. För självklart kan du engagera dig i honom, men på dina villkor och inte mer än du vill / orkar.

Alternativet är att bli särbo som sagt. Men eftersom ni "bara" har bonus varannan vecka, tror jag att det kan funka så länge pappan tar huvudansvaret samt inte ställer några krav på dig. Mer än att du behandlar sonen bra förstås. 

Mörda honom ! Eller så separerar du från föräldern, kanske lättast? 

En bonusmamma kan ta mig fan aldrig göra rätt. Om hon inte vill ta föräldraansvar för bonusbarnen är hon en häxa som förstör för barnen och aldrig borde ha valt en man med barn om hon inte vill ha "hela paketet". Men om hon istället engagerar sig för att barnen och pappan ska ha en bra kontakt heter det att hon lägger sig i.

Har du fått nåt svar? Nu är mina bonusar större och sköter sig själv men fasar ändå inför sommaren när dom kommer vara hemma hela dagarna.... :-/ jäkla bråk och tjafs (mellan dom) och dom drar ner nåt fruktansvärt.... Men ändå lugnare nu då dom faktiskt åker till sin mamma ibland.. Ett tag vägrade dom åka dit (över ett år, nästan två) .... Tom sambon tycker det är skönt när dom är hos mamman nu...