När krisade ni som värst efter otrohet

De bedrog dig lika mycket och var otrogna mot dig varje gång de gick hem till sin partner. De var inte trogna mot dig eftersom de samtidigt hade någon annan partner och du stannade och la inte benen på ryggen trots att de inte var trogna mot dig Heller.

Har levt i samboförhållande i många år efter att hon varit otrogen vid flera tillfällen när våra barn var små

Om jag kunnat ställa tillbaka klockan skulle jag gått direkt efter första tillfället

När barnen vuxit upp tog det inte lång tid innan hon drog i alla fall

Vet inte säkert om det har varit bra för våra barn att växa upp med båda sina föräldrar eller det gått lika bra för dem oavsett ? Hoppas att jag gjort dem gott åtminstone, de betyder allt för mig, dock har jag inte berättat om detta för dem, om de själva räknat ut hur det ligger till är oklart. Tror inte att dom tjänar något på att veta och jag har inte behov av att kasta skit trots att otroheten sårat mig oerhört

För mig själv hade det definitivt varit bättre att lämna direkt, hade garanterat mått bättre nu, men det är förstås rent hypotetiskt och kan kvitta nu

Går inte att leva ett bra liv med någon man inte kan lita på och för min del kunde jag inte känna tillit till henne igen även om livet i övrigt gick vidare och var bra på många sätt

Mitt råd: lämna era otrogna partners ! Ni är värda bättre än så.

Jag ska se till att leva ett gott liv nu, ensam eller kanske med någon som verkligen uppskattar mig !

Bränd, men har hopp om kärleken

Jag krisade ett år efter . Jag fick reda på att det var flera stycken min sambo varit otrogen med . Två stycken jag varit ihop med har varit otrogna mot mig . Känslan att man inte duger är stor . Svårt att lita på nya sambon. Kommer man någonsin sluta vara orolig . Min nya är dessutom bästa vän med sitt ex/dejt . Känns inte bra . Å han säger att han aldrig träffar henne men jag vet att dom har kontakt . Jag vill inte bli bedragen en gång till. Inte en gång till . Mån känner sig totalt värdelös

Fuck off ni som är otrogna

Hur är det nu TS?

Håller iof med om fuck off biten 

Men samtidigt har du ju själv valt att acceptera hans beteende och gör det dagligen (du vet att de fortsätter ha kontakt och du är kvar ändå), så en "fuck off" i tanken men acceptans i praktiken talar ju sitt tydliga språk. Och problemet är att det vet han och därför fortsätter han träffa henne. Du är ju kvar ändå.

Sant.

Man kan man verkligen be nån sluta umgås . Känns sådär de oxå . Tudelad känsla

Sant.

Man kan man verkligen be nån sluta umgås . Känns sådär de oxå . Tudelad känsla

Man kan inte tvinga någon att sluta men man kan själv avsluta förhållandet med personen. Varför skulle man vilja var ihop med någon som får en att må dåligt?

Fick nyligen veta att mitt ex har flyttat till villa några månader efter att jag kom på henne med den hon bedrog mig. Inte nog med det så är hon dessutom gravid. Ett år efter allt som hände.

Håller med tidigare skribent i att man känner att man inte duger. Att det är oss det är fel på. Inte så konstigt när allt går vägen för personer som istället borde få karma för allt de utsatt en för.

Hur lång tid ska detta ta egentligen?!

När ilskan släpper så krisar jag. har varit med om detta två gånger, den ena tog det några dagar, den andre flera veckor. Det är som att så länge jag är arg för det är det inte så farligt. Men när ilskan släpper det är då det blir som värst. Då kommer självklandrandet, ältandet osv.

Så länge jag är arg så är det så självklart att det är den otrognes fel enbart. Då tänker jag argt men klarsynt på något sätt, som försvinner sedan. Det är därför jag tycker att man bör bryta asap om nån vänstrat. Lita på den initiala reaktionen och inte det senare tvivlet och självklandrandet.

Min dåvarande flickvän och jag flyttade i hop (35 år sedan) efter att ha varit våldsamt förälskade i 2 år. Efter 3 månaders samboskap var hon otrogen med en 11 år äldre man när jag var hemma på jullov från högskolan (1 gång). Hon berättade det omedelbart efteråt, hon jobbade alltså. Jag förlät nog henne aldrig riktigt men vi gifte oss och skaffade barn och har alltså hållit ihop i 37 år. För två veckor sedan var vi på semester och jag frågade om det verkligen inte var något mer den där tiden och jag fick betydligt mer än vad jag hoppades. Dels hade det varit 3 gånger totalt med den mannen + att hon hade varit med 2 män till under de närmsta två åren. Den andra var jämnårig den tredje var 15 år äldre berättade hon (hon var väldigt söt och oskyldig, attraherade förmodligen sådana som gillade unga tjejer) honom var hon kär i också och han skulle lämna sin fru, hade två barn. Jag minns att hon gjorde slut med mig då men lyckades aldrig få mig att flytta ut.

Sitter här och försöker komma över detta trots att det hände för 35 år sedan känns det fortfarande hemskt och har nog aldrig kommit över det riktigt men hoppas man kan glömma.