Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

Blir ledsen över alla svar om att du skulle gjort rätt från början, eller att du låter något så ovärdsligt som sex styra dig att skiljas.

Jag var tillsammans med en man som var flygrädd. Det var inget han berättade om från början, utan det var först efter 4 år som jag insåg att han vägrade sätta sig i ett flygplan. Jag älskar att flyga. Jag älskar att resa. Jag går runt och drömmer och fantiserar om nya resmål. Alla platser jag ska se. Jag sparar pengar till resan, vänder på slantarna för att få åka.

När jag fick reda på att han var flygrädd tänkte jag att vi löser det. Vi kan bila istället, åka tåg eller båt. Det visade sig att han inte vill det heller. Då tänker jag att jag får åka själv, men nej, det gick inte. Vi hade gemensam ekonomi så skulle jag åka någonstans för 10000 skulle han också få ha 10000 att lägga på något annat. Vi var unga och det var inte så lätt att få fram tjugotusen på ett bräde. Så det blev att jag aldrig fick åka någonstans. Det var en stor sorg för mig och till slut insåg jag att vi inte var kompatibla. Jag kunde inte leva ett liv så här, där vi inte delade det gemensamma intresset, att inte kunna drömma och fantisera tillsammans.

Efter 8 år valde jag att avsluta det. Inte bara pga resorna, det är klart att det var annat också.

Det är samma med sex. Man kanske inte kan kalla det för intresse på samma sätt, men det kan vara en stor och viktig del av livet i ett förhållande. Att kunna fantisera, drömma, göra varandra upphetsade utan att det nödvändigtvis behöver sluta i sex... det är en dimension av livet som gör allt lite mer härligt, spännande och fantastiskt. Att förvägras det är otroligt jobbigt. Man tar bort ett glädjemoment. Och ibland tänker man att man borde klara det, att det funkar ändå även om man inte är kompatibla på alla plan. Man kämpar, försöker lösa det på andra sätt, tills man inser att nej, jag väljer att leva.

TS: Känn aldrig något annat än att du gör rätt. Jag hoppas det går bra för dig och att ni kommer kunna lösa det här på bästa sätt. Du verkar fin och sympatisk. Lycka till!

Man kan ha åsikter om kön.

Men att kalla kvinnor för lata, det fick mig nästan att sätta i halsen. Är det någon grupp som engagerar sig mest i relationer, det emotionella ansvaret i familjen och försöker hålla samman allt och typ slår Knut på sig själv för att räcka till för allt och alla så är det väl kvinnan? Problemet är väl att kvinnan BORDE bli mer lat för hennes egna bästa? Att många män är för bekväma vilket gör att hon får axla mer av detta ansvar än han och är därmed generellt mer stressade (och såklart därmed mindre kåta)?

Hon jonglerar just nu med presenter till pedagoger, peng till klasskassan, stämmer av studentfesten med planering och bestyr, ringer hennes och hans mormor för att stämma av de mår, köper solkrämer och nya badkläder till barnen, styr upp playdates och aktiviteter, styr upp semester, lämnar in semesterplanering till förskolan och skola, avslutningskläder, hämta hem och rensa upp kläder på barnens hatthyllor i skola och förskola, kollar upp simskola, styr upp för sommaraktivitet på jobbet.

Massa saker som ska avslutat på jobbet och i det privata innan ledigheten börjar. Trött, tröttare tröttast. Inte fysiskt trött men mentalt trött.

Så kommer han med snoppen i vädret och hon undrar om de bor på olika planeter.

Kram från en (vanligtvis kåt) fru men so just nu är helt slut lagom till semestern.

Hur har det gått?

Gick väl som vanligt i såna här fall.

Antingen kör han känslomässig utpressning, eller tjatsex, eller är otrogen.

För varför vågar inte missnöjda män som kvinnor har kraft till i samma sits. Avslutar och går vidare och mår bättre efter stormen lagt sig.

Hurraaaaaa jag är så synd att det inte bli så mycket att det inte är!

Varför postar du obegripliga inlägg i olika trådar hela tiden?

Äntligen någon som reagerade! Tack!

Och vad vill du ha sagt? Varför spammar du trådar?

Hej! 

Nu har jag kommit till en punkt där det inte funkar längre, vi har vissa problem i äktenskapet som är av den arten att det inte går att lösa med samtal, och min fru har inte viljan eller förmågan att ta tag i problemen utan skjuter över allt på mig. Så jag har helt enkelt fått nog, jag vill ha en fullt fungerande relation som innehåller kärlek, närhet och sex snarare än enbart delat ansvar för hus, hem och barn. Det berömda Familjen AB och frun som inte vill ha sex, det finns väl ungefär en miljon trådar om detta redan, jag har nog startat åtminstone fem av dem själv under årens lopp. Frun har uttalat att sex är inte viktigt för henne i äktenskapet, hon skulle likaväl kunna leva utan, hon känner sig obekväm när jag ser på henne eller tar på henne sexuellt, sexlivet är begränsat till missionären varannan vecka enbart för min skull, finns inte något intresse för förspel eller att jag ska göra det skönt för henne eller tvärtom, utan enbart in ut sprut så det är över så snabbt som möjligt. 

Men hur som, planen ser ut som följer: 

- Meddela min fru

- Kolla upp om det finns utrymme för utköp ur vårt gemensamma hus så att en av oss kan bo kvar

- Annars göra huset redo för försäljning, visning etc

- Köpa en (eller två) lägenheter i närområdet så att barnen (5 och 8) kan gå kvar i samma skola etc. 

Jag vill ju att vi kan skiljas som vänner, främst för barnens skull, och att vi kan ha ett bra samarbete i framtiden. 

Min oro är att min fru kommer att göra som hon brukar och slå ifrån sig sitt ansvar och istället förklara att det är jag som är egoistisk och vill skiljas "bara" för att hon inte vill ha sex tillräckligt ofta, eller nåt liknande. 

Så jag vill be er om tips på hur jag lägger upp samtalet och pepp och stöd, det känns inte roligt att behöva ha detta samtal men det är dags att gå vidare... Tips på hur jag kan göra det på ett schysst sätt men ändå tydligt?

Berätta gärna era erfarenheter också, om ni haft ett sådant samtal någon gång!