Tycker min pojkvän inte är jättesnäll mot mina barn

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Tyvärr är det inte ovanligt att våldsamt beteende börjar när kvinnan blir gravid. Det visar flera undersökningar och går ju väldigt på tvärs med allt man kan tro. Så det är egentligen ingen slump att han visar det här beteendet nu. Och det är heller ingen slump att han inte visat det innan. 

Jag vill att du ska tänka på detta och inte bara landa i att det nog var en engångsföreteelse. 

det du också bör fundera över är hur mycket ansvar han egentlgien tagit efter denna händelse. Många kvinnor vittnar om hur de känt att mannen ändå bad om ursäkt och var ångerfull osv men när de rannsakar allt som hänt så ser de att det är de själva som tagit initiativ till att prata ut, analysera, reflektera. Hade de inte drivit på samtal så hade mannen inte sagt ett ord om det. Många vittnar också om att de hela tiden hade en gnagande känsla av att det saknades något i ursäkten som till slut kom. Om någon tappar det en enda gång och gör det på ett så katastrofalt sätt så blir ofta den personen själv rädd. Han ställer kanske frågor om han betett sig så innan utan att ha märkt det själv. Han frågar om kvinnan blev rädd. Han börjar tänka på tidigare relationer han haft och sitt beteende där. Han kanske kontaktar en psykolog eller t o m kommer fram till att han bör flytta ut en period för att jobba på sig själv. De män som är våldsamma gör aldrig något av detta, förutom som en reaktion på vad kvinnan säger. Hotar hon t ex med att göra slut kanske han säger de kan gå i terapi. Han tar inte själv ansvar för att säga att hans beteende inte är bra för henne och barnen och att de kanske bör vara isär tills han har kommit till rätta med sitt beteende. Ser du skillnaden? Känner du igen detta? 

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Var har du läst det? Jag har läst precis tvärtom - undersokningar visar graviditet är inte en riskperiod för debut av våld i nära relation (t ex en litteraturöversikt GB universitet Våld i nära relation   i samband med graviditet  Kartläggning av förekomst och påverkansfaktorer 2014).

Tror många i enkäter inte vill ange sin klart idiotiska gärning att de blir gravida fast det existerar våld, eller så vill de helt enkelt inte se det våld som finns och tror barn ska gora det bättre och ändra på allt.

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Var har du läst det? Jag har läst precis tvärtom - undersokningar visar graviditet är inte en riskperiod för debut av våld i nära relation (t ex en litteraturöversikt GB universitet Våld i nära relation   i samband med graviditet  Kartläggning av förekomst och påverkansfaktorer 2014).

Tror många i enkäter inte vill ange sin klart idiotiska gärning att de blir gravida fast det existerar våld, eller så vill de helt enkelt inte se det våld som finns och tror barn ska gora det bättre och ändra på allt.

Sammanfattning

Tjugoen studier från tio olika länder har legat till grund för resultatet där det framkom att graviditet i sig är ingen riskfaktor för debut eller ökning av våld. Våld minskar ofta under graviditet och ökar efter graviditet. Våld innan graviditet, ålder, utbildning, paritet, civilstånd och oplanerad/oönskad graviditet framkom som viktiga påverkansfaktorer för våld
[...]
Våld i tidigare period

I tre av studierna framkommer våld innan graviditeten som en riskfaktor och visar på att graviditet sällan innebär debut av våld (Martin & Garcia 2011; Fikree et al., 2006;
Castro et al., 2003). Om kvinnan uppger erfarenhet av våld året innan graviditeten löper hon 9,47 gånger högre risk för att utsättas för våld under graviditeten enligt Castro et al. (2003).
 Även om Martin & Garcia (2011) visar, i sin studie av kvinnor från USA men med ursprung från Mexico, att våldet minskar under graviditeten jämfört med innan, så uppger 23 % av kvinnorna att våldet eskalerar från psykiskt våld innan graviditeten till fysiskt våld under graviditeten. Knappt en tredjedel (30 %) uppger att det fysiska våldet startade under graviditeten men majoriteten (56 %) rapporterar en minskning av våld under graviditeten.
[...]

Våld i tidigare period

Tidigare erfarenhet av våld gav en stor riskökning för våld i en senare period enligt tre studier (Pereira Silva et al., 2011; Guo et al., 2004; Martin et al., 2001). Enligt Perreira Silva et al. (2011) har de kvinnor som rapporterar våld innan graviditet 12 gånger högre risk att utsättas för våld under graviditeten. De kvinnor som rapporterar våld under graviditet löper åtta gånger högre risk att utsättas för våld efter graviditeten. I en studie från Kina fann man att våld innan graviditeten är en stark riskfaktor för våld under och efter graviditet. De minst vanliga mönstren av våld som framkom i studien är; våld enbart under graviditet, våld innan och under graviditet men inte efter graviditet samt enbart under och efter graviditet. (Guo et al., 2004).
Även i en amerikansk studie är våld i en tidigare period en stor riskfaktor för fortsatt våld. Man fann ett starkt samband mellan våld innan graviditet och våld under graviditet. Detsamma gäller sambandet mellan våld under graviditet och våld efter graviditet. Mindre än 1 % av de kvinnor som rapporterar våldsutsatthet efter graviditet uppger att våldet debuterar efter graviditet (Martin et al., 2001)

gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/36014/gupea_2077_36014_1.pdf&isAllowed=y

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Pojkvännen är helt underbar mot mig. Kärleksfull och respektfull. Men inte mot barnen.

Jag är orolig att han inte kommer kunna vara med våran bebis sen bär den är född. 

känns som om han tycker höga ljud är obehagliga och reagerar lite märkligt på det. Dock helt oacceptabelt när han blir så med barnen.

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!! 

Jag vill bara säga det att vissa kommentarer här visar på hur dömande människor är innan dom ens vet hela sanningen :) Ingen här har en aning om min historia, mina barns historia om varför vi är i den sits vi är i. Märker också att ni gör egna gissningar om hur vår situation ser ut. Ni behöver inte oroa er för barnen, pga våld i tidigare relation så har socialen vart inblandad och dom är inte alls orolig att mina barn har det dåligt med mig. Snarare tvärtom, jag ger mina barn kärlek, mat, bekräftelse, tid, lyssnar på dom, behandlar dom respektfullt, uppfostrar. Dom är fantastiska små individer som sover gott om natten, både ger och tar emot kärlek, den stora pratar mycket och vi skriker aldrig på varandra, kallar varandra för fula saker osv... Sånt förekommer aldrig här! 

Ni som dömer innan ni ens vet hela sanningen visar bara på okunskap och att ni gissar er till hur det är. 

Den här hädelsen som blev sist. Jag blev väldigt ställd. Man blir det när en person visat en kärlek och omtänksamhet i 1,5 år. Ni som dömer så hårt har ni själva vart med om liknande? Jag skrev här för att jag blev förtvivlad och känner att det blev så fel. 

Vi har haft en rejäl diskussion om det som hände och vad som gäller hädanefter.... 

Så jag skiter inte i det som hänt! Tvärtom!!!!