Blir ingen dotter för mig

Men du verkar ju inte ens läsa vad jag skriver. Det var en som själv har bara döttrar som skriver att tonårtjejer är dramatiska och överreagerar och att man slipper det med söner. 

Jag har en son, personen som skrev det har inte en son. Hur i hela världen får du det till att det är otroligt elakt och sänkande att jag säger emot det? Och hur tänker du att den personen kan veta att det alltid är så när hon faktiskt inte har någon son?Inte ens om hon hade haft det hade hon ju kunnat veta det.  Du tycker inte det kanske är en aning elakt mot hennes egna döttrar att skriva så? Min poäng är att man kan skriva vad som är positivt med den ena utan att göra ner det andra. Det finns jättemycket positivt med söner och jag blev jätteglad när jag fick veta att jag väntade min son, han är supervild men världens finaste. 

Och pojkar kan absolut vara lugnare i tonåren, mina bröder var lugnare än jag och min syster.  Men inte alltid.. och för oss som inte typ bor i ett gated community i Djursholm eller långt ute på vischan finns det annat att oroa oss för också. En bekant till min äldsta dotter blev till exempel skjuten i huvudet på en restaurang 100 m från där vi bodde tills nyligen. Han var 15. Och min väns systerson var 13 när han blev avrättad i ett skogsområde. Det hör såklart absolut inte till vanligheterna men det är en verklighet nu i Sverige som man såklart oroar sig för som mamma till en son, att han ska bli inblandad i sånt. Med tjejer finns det annat att oroa sig för, jag har själv en numera vuxen tonårsdotter. Så att ha tonåringar är inte alltid lätt. Oavsett kön.  Det får man ta om man väljer att skaffa barn. 

Fast det kan man väl upptäcka ändå. Antagligen känner man väl andra människor än sina egna barn , förhoppningsvis iallafall, annars blir det nog inte bra för någon om man lever så isolerad. Jag har vänner som har söner som är helt olika min son till sättet. Min son är supervild men jag vet att det finns många pojkar i hans ålder som inte alls är det. 

Jag har båda könen (iförsej inte bara två barn, har tre döttrar och en son). Och det är inte så att jag tror att alla pojkar är likadana eller alla flickor är likadana bara för det. Min sambo till exempel har två bröder och de är väldigt olika alla tre. 

Vet inte varför alla såna här trådar måste handla om att något är bättre än något annat. Det finns nog fördelar med att ha två söner, att ha två döttrar , att ha en av varje .. osv. Och alla barn är olika så man kan aldrig veta innan heller hur det kommer bli. 

Menade inte att sänka andra. Utgick ifrån mig själv. Jag hade som idé att jag inte var en som hade döner. Döttrar trodde jag. först kom en pojke och sen kom en till. Jag var fast i min idé om att pojkar är si och flickor är så. Även fast jag ju vet att mycket handlar om hur vi vuxna kan skilja på hur vi bemöter en flicka och en pojke. Tex slapp min bror att hjälpa till med disken, det var liksom synd om honom som hade så mycket annat att hinna med.

Men iaf runt omkring mig när vänner och bekanta fått barn så har de som fått en av varje kön utbrustit att tjoho vi fick en av varje, att lyckan är gjord. Jag vet att jag också hade tänkt så och stannat i det. Men nu med två pojkar har jag upptäckt att jag hade fortsatt att tro, om jag hade haft ett av varje kön, att allt var komplett. Jag hade missat att det känns så ändå, med samma kön. 

Så absolut inte menat att sänka någon annan. Utan bara en förklaring av min upptäckt. jag och andra hade missat och missar att det ändå känns komplett. 

samt vill understryka att få barn som lever och får hälsan med sig är det vi ska värna om. Annars tappar vi meningen med livet och äter bakelser till frukost.

Jag är såklart orolig för sånt när det gäller mina döttrar. Jag har som många kvinnor tyvärr själv blivit utsatt när jag var yngre (våldtäkt). Men jag är orolig för andra saker när det gäller min son (när han blir äldre alltså, nu är han liten). När såna saker (skjutningar) har hänt har jag sagt att  är tur på ett sätt att jag har en tonårstjej nu och inte en kille. Men han kommer ju bli tonåring också. Det kanske blir mer på riktigt när det händer personer man känner och så nära där man bor. Min granne och vän blev skjuten precis utanför mitt köksfönster, nu har vi flyttat till ett lite lugnare område några km bort men sånt kan ju hända nästan överallt. Skönt att du slipper känna dig orolig för dina söner men så känner tyvärr verkligen inte alla mammor nuförtiden när det händer så mycket. 

Jag menar inte att man är mer orolig för söner för så är det inte, man är nog lika orolig för båda men för olika saker. Det är ju så det är att ha barn och speciellt tonåringar. Så det måste inte vara så att det ena eller det andra är lättare i tonåren, det kan man ju inte veta innan hur det blir. Det kan kanske vara så att tjejer oftare bråkar mer med sina mammor  .. men som sagt vet man inte det innan. 

Det finns nog många fördelar med att ha två söner, att ha två döttrar , att ha en av varje och alla andra konstellationer. Det jag menar är bara att man kan prata om fördelarna med det utan att säga att det andra är sämre. Och jag känner att det ofta blir väldigt mycket negativt om tjejer i såna här trådar, även om man menar väl blir det inte så bra. Man kan väl prata om det som är positivt med söner utan att prata illa om att ha döttrar. 

Och tänk om TS faktiskt inte ens väntar en son till utan en dotter.. och så har hon fått läsa alla kommentarer här om hur dåligt det är. Som sagt, det är ingen barnmorska eller läkare som har sagt att det är en pojke utan det är personer på Familjeliv som har gissat. 

Både min pappa och min sambo har förresten vuxit upp med två bröder (och inga systrar) och de har inget dåligt att säga om det , det har såklart hänt att de bråkar men de har jättefin relation med bröderna. Pappas storebror fick själv två söner sen (inga döttrar) och nu har hans äldsta son (min kusin) fått tre söner (inga döttrar heller), jättefina och snälla , lite lugnare än min son och leker jättebra med mina barn. Så det kan bli jättebra med bara söner också. Eller med bara döttrar såklart eller med både och. 

Menade inte att sänka andra. Utgick ifrån mig själv. Jag hade som idé att jag inte var en som hade döner. Döttrar trodde jag. först kom en pojke och sen kom en till. Jag var fast i min idé om att pojkar är si och flickor är så. Även fast jag ju vet att mycket handlar om hur vi vuxna kan skilja på hur vi bemöter en flicka och en pojke. Tex slapp min bror att hjälpa till med disken, det var liksom synd om honom som hade så mycket annat att hinna med.

Men iaf runt omkring mig när vänner och bekanta fått barn så har de som fått en av varje kön utbrustit att tjoho vi fick en av varje, att lyckan är gjord. Jag vet att jag också hade tänkt så och stannat i det. Men nu med två pojkar har jag upptäckt att jag hade fortsatt att tro, om jag hade haft ett av varje kön, att allt var komplett. Jag hade missat att det känns så ändå, med samma kön. 

Så absolut inte menat att sänka någon annan. Utan bara en förklaring av min upptäckt. jag och andra hade missat och missar att det ändå känns komplett. 

samt vill understryka att få barn som lever och får hälsan med sig är det vi ska värna om. Annars tappar vi meningen med livet och äter bakelser till frukost.

Ja märkligt det där. Och så fort någon frågar mig om mina barn, vilket kön, och jag säger två pojkar. Så är det ofta, inte alltid, men ofta ett liksom oj till svar. Jag vet inte vad jag ska svara då. Men vet ju vad mina barn är. Det är inte bara två söner. Det är två individer. 

men jag hade om jag haft en av varje säkert tänkt samma. Inte sagt något men tänkt. Åh stackare två söner. Och jag har en av varje, vilken tur jag hade. Så hade jag tänkt utan att vilja avslöja det. 

så nu är jag glad att jag har mina barn som verkligen fått mig att uppleva glädjen i individen. 

Ja märkligt det där. Och så fort någon frågar mig om mina barn, vilket kön, och jag säger två pojkar. Så är det ofta, inte alltid, men ofta ett liksom oj till svar. Jag vet inte vad jag ska svara då. Men vet ju vad mina barn är. Det är inte bara två söner. Det är två individer. 

men jag hade om jag haft en av varje säkert tänkt samma. Inte sagt något men tänkt. Åh stackare två söner. Och jag har en av varje, vilken tur jag hade. Så hade jag tänkt utan att vilja avslöja det. 

så nu är jag glad att jag har mina barn som verkligen fått mig att uppleva glädjen i individen.