Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
#101Tycker absolut att du ska åka in akut om du känner dig så dålig. Du vet att det är nödvändigt för dig själv och din familj att du får hjälp. Håller på dig.MariaKsk88 skrev 2010-03-27 20:14:37 följande:Jag klarar inte heller samma skit igen men det verkar som om det inte kommer bli bättre... :( Vet inte om jag ska åka in akut på måndag efter min sons läkarbesök. Fan också.
-
#102Fråga du, vi har alltid varit öppna med hur pappa dog, vårat sätt att bearbeta sorgen.Maia skrev 2010-03-27 20:20:59 följande:(Linus): Tack! Jo, jag har många omkring mig som vill stötta. Den jag alltid vänder mig till och är ärlig mot är dock mamma. Får jag fråga en sak som för dig nog är väldigt känsligt och personligt? Du kanske förstår vilket spår jag är inne på och isf ska du absolut säga nej om du inte vill dra upp det.
-
#103Tack.Anonym (Linus) skrev 2010-03-27 20:51:03 följande:Fråga du, vi har alltid varit öppna med hur pappa dog, vårat sätt att bearbeta sorgen.Hur gammal var du? Hade du/ni skuldkänslor över att han gjorde det? Har läst och hört att barn och övrig familj men det är framför allt barn jag undrar över, ofta får skuldkänslor om en föräldrer väljer att.. ta steget. Det är faktiskt en tanke som jag bär med mig och jag vill ju naturligtvis inte utsätta min son för det.Nu ska du inte tro att om du säger att du inte haft skuldkänslor över din fars bortgång, att det skulle sätta griller i huvudet på mig. Det är dock något jag undrar över och du har ju gått igenom detta så svaret skulle ju bli från nån på andra sidan av saken. (Har lite svårt att formulera mig märker jag) Inte bara vad psykologer säger. Dessutom är ju alla individer så hur du har handskats med det drar ju inte alla över en kam.Förlåt igen att jag drar upp detta. Det var betydligt svårare att formulera den här undran , då jag inte vill göra dig illa till mods, än jag hade trott. :/
-
#104
Maia
Jag var 21 när min pappa dog, har två yngre bröder som var 18 och 14år.
Min allara första reaktion var ilska, jag var så jävla arg på pappa att om jag varit med när det hänt så hade jag slagit ihjäl honom. Senare kom det en enorm sorg. Men jag är ju äldst av syskonen så jag fick axla trygghets rollen för mamma och syskonens skull. Hade (och har) som tur är vänner som jag kunde smita undan till och prata, gråta och bara vara liten och ynklig hos.
Mellan brodern hade enorma skuldkännslor, tog på sig skulden för det som hänt.
Minstingen, hade skuldkännslor, men ledsenheten var mer uttalad.
Jag kommer ALDRIG förlåta pappa för det han gjorde. Däremot kan jag förstå att han gjorde det.
Trots att det gått flera år sen det hände så tänker jag på min älskade pappa varje dag. När jag själv fick barn för 2,5 år sedan, så kändes det som om saknaden kom tillbaka med full kraft. Önskar hett att han fortfarande var med oss och kunde få lära känna sina barnbarn.
Det är helt okej att du ställer dessa frågor. Sen hoppas jag innerligt att du får hjälp så att dina tankar vänds mot den ljusasidan!
Kram -
#105
Linus.
Tack så hemskt mycket för din öppenhet! Det är starkt av dig att skriva om det. Jag beklagar verkligen din förlust och att du fick ta på dig den största bördan.Min son är bara 16 månader och jag sörjer att jag missade nästan hela hans första år. Nu tror jag, hoppas jag, att jag lärt mig tecknen på när det går utför. Jag älskar min son över allt annat, näst intill avgudar honom. :)Jag gör allt jag kan, även om det tar emot och tar alla krafter jag har, att be om hjälp av psyk och tar emot den. Hämtar tex medicin en ggn/vecka då jag ff inte vill ha massa piller hemma. Jag vill inte riskera att om jag får en knäpp göra nåt dumt.Det är hemskt vad du och din familj fått gå igenom och jag hoppas du en dag kan tänka på din far med de fina stunder ni haft.Har du andra funderingar kring detta och om din arbetskamrat så är du lika välkommen som de med diagnoser. Och jag lovar, det är vanligtvis inte bara jag som tjötar, det finns fler i denna tråd. ;)Bara det att jag är inne i en lite manisk dator användnings period. Det och att många här verkar ha sämre perioder tyvär.Maia -
#106
Maia
Kikar säkert in i tråden och rådfrågar er igen.
Man ska avguda sina barn, annars skulle man inte stå ut med dom när dom har gnäll dagar, men då man avgudar dom så räcker det med ett litet leende från dom så har man glömt allt och ser bara det underbaraste lilla leende.
Tack för att jag fått "prata" med dig, kram -
#107
Ja, sonen är min solstråle även när han är gnällig.
Tack själv för "samtalet". Det var trevligt. Ta hand om och njut av din värdefulla familj.Kram Maia. -
#108
Hej hej, hur mår ni idag? Jag mår skitdåligt.. overklighetskänslor, nedstämd.. blä.. ska på min sons läkarbesök imorgon och är skitorolig. :( Är så trött på allt.
-
#109Jag är på samma sida som du. :(MariaKsk88 skrev 2010-03-28 21:01:45 följande:Hej hej, hur mår ni idag? Jag mår skitdåligt.. overklighetskänslor, nedstämd.. blä.. ska på min sons läkarbesök imorgon och är skitorolig. :( Är så trött på allt.Har du tänkt nåt mer på att själv uppsöka läkare?
-
#110
Ja jag funderar på det hela tiden.. vet du vad jag gjorde häromdan?? Köpte flygbiljetter!!!!!! Vi hade pratat om att resa och jag blev hyper och köpte dem samma dag som jag fick pengar av CSN :( Nu har vi fått problem och kanske inte kan resa... va faaaaaaaaan alltså!!
