Vad jobbigt Finesssan, jag förstår ditt huvudbry. Personligen har jag hela tiden vetat att jag vill ha många barn så för oss fanns aldrig ens alternativet att börja skydda oss. En spontan tanke är att om alla blodproven helt plötsligt var bra så kanske kroppen denna gång är mer "redo" för en graviditet, så att du slipper alla krämpor med blödningar, klådor från helvetet....
Och sen, det här vet du ju redan, men ändå, varken alla graviditeter är likadana ELLER alla barn. Bara för att Vida har svårt med sömnen så behöver ju inte nästa barn ha det också. Nästan troligare att det barnet inte kommer ha det problemet, däremot kanske andra problem dyker upp, men det gör det ju alltid. 
Det går ju aldrig att veta hur det blir nästa gång, det enda man vet (som det gamla ordspråket säger) är att det aldrig blir som man tänkt sig. Jag tror att det du ska fundera över är inte om du kommer att klara av/orka med alla problem som uppkommer, för det kommer du att göra om du kommer fram till att du vill ha ett barn till. Knäckfrågan är ju om du vill ha ett barn till eller om du känner att du är jättenöjd som det är med Vida.
Stor kram!
Idun grattis
Hej Finessan! 
Jag förstår ditt dilemma även om jag inte själv har börjat fundera i de banorna än. Men jag märker att jag fortfarande blir nedstämd av nya gravititetsbesked och tror att det tyvärr kommer att sitta kvar lääänge, förmodligen även om jag skulle få fler barn. Kanske är det samma för dig?
Men till frågan om du ska försöka med ett barn till så tycker jag att Idun var inne på en bra grej. Kanske ska du inte tänka så mycket på eventuella problem som kan dyka upp, utan helt krasst fundera på om du kan tänka dig att INTE försöka igen. Om det inte känns riktigt bra kanske det ändå är ett försök du ska göra, trots att det känns jobbigt med tanke på din historia?
hej!
Jag förstår oxå tankarna kring vad man orkar med. Är själv riktigt sugen på fler barn snart (inte ens bara ett till...) och skulle inte kunna tänka mig att nöja mig utan att ha försökt.
Tror att man ska fundera på om man vill ha fler barn och i så fall försöka vara så redo det går när man sätter igång. Många av oss har ju en strategi som har fungerat en gång och kanske kan göra det igen. Jag tror att man inte kommer vara nöjd annars om man egentligen vill ha fler.
jag försöker tänka att med Innohep har vi samma möjligheter som alla andra att få nästa barn.
Finesssan:; H 
Så vi lägger den ork vi har på de barn vi har.
Blev tvungen att skicka iväg
Åh nej Cia, har lillesyrran fått mf....så tråkigt. Jag förstår att dina tankar drar igång. Jag har inte hört att det ska vara ärftligt och min mamma har inte haft några mf.
Grattis Idun!! Så roligt! Jobbigt med blödningarna, hoppas att allt går toppen bra och att de avtar snart!
Jag vill ha flera barn, men jag vet inte om jag orkar och vågar, så jag förstår verkligen dina tankar Finesssan. Om jag inte får flera barn kommer det alltid att finnas en liten sorg över det, trots att vi har underbara S. Jag vill också att S ska ha syskon, det är värt så otroligt mycket. Men varken för mig eller maken lockar det med att dra igång ivf igen, vi skyddar oss inte här hemma, så om mirakel händer är det välkommet! Sen är maken livrädd efter förra förlossningen, han var en stund övertygad om att förlora mig och är inte sugen på en till förlossning, jag kan inte säga att det lockar mig heller. Om vi ska dra igång nya ivf:er så blir det nog inte det närmsta året, men man vet aldrig
Hej Finesssan,
Jag hade ju "bara" tre missfall innan E och första graviditeten med medicin fick vi ju henne. Jag vet inte om det påverkat mej eller om det är ett personlighetsdrag men jag kände istället för oro att få flera missfall en oro att jag itne skulle få flera barn och kände tidigt en längtan efter att försöka igen. Jag kände mig inte färdig med ett barn även om hon såklart är det bästa som finns.
Eftersom mitt förnuft sa att det var bäst att vänta med försök ivart fall tills E var drygt ett år så gjorde vi det men för övrigt så bestämde jag mig direkt för att försöka få flera barn.
Jag har hela tiden känt lite avundsjuka för andra som blivit lätt gravida(även om jag har tre kompisar nu som jag vill ska berätta att de är gravida varje gång jag pratar med dem, de har alla försökt länge och det är verkligen deras tur nu). Jag hoppas att detta kommer att försvinna med tiden.
Angående medicin så chansade jag med bara trombyl i höstas och om jag får med sambon på en trea om några år så kommer jag itne göra om det misstaget. Slutade ju med en skrapning i vecka 11.
Tydligen behöver jag både trombyl och fragmin även om det lilla utredning jag gjort inte visat något fel.
Vet inte om mitt svammel gjort det något klokare men det är iallafall såsom jag känt.
stor kram från mig.
Åh, ni kloka gummor. Tack för era reflektioner. 
Det är sant, bestämmer vi oss för att försöka igen så kommer jag att klara av allt jobbigt som kommer med en graviditet. OM det nu kommer att bli lika jobbigt som med V. Jag tror inte att jag kommer att vara lika rädd för missfall, fogarna tar jag och den hemska klådan har jag gjort efterforskningar om och fått fram att det inte alls är säkert att den kommer igen. Skulle den dyka upp så kommer jag vara hårdare den här gången och stå på mig om en tidig igångsättning. För den var riktigt knäckande, både fysiskt och psykiskt.
Jag tror också att det handlar om ett barn till eller inte. Jag kan känna ett litet sting av längtan efter ett syskon till V och det är den längtan, eller sorgen, som jag inte vill riskera att känna i framtiden. Samtidigt så är jag så nöjd med bara henne. Det är smidigt med ett barn, det är skönt att hon börjar bli stor och jag längtar inte direkt efter spädbarnstiden.
Om vi kommer att försöka igen så kommer jag att sätta en gräns när det gäller missfall. Ett par till kan jag ta, men sen är det stopp. Så stor tror jag inte längtan är att det är värt flera, flera mf igen. Skulle det bli så så kan vi säkert gå vidare med vetskapen om att vi i alla fall försökte och känna oss nöjda med det.
Fan, vad svårt det är. Hur sjutton ska jag kunna ta ett beslut? Idag, eller just i denna sekund så väger vågskålen över lite på att försöka igen. Imorgon vet jag inte, eller tom om några timmar. Mannen vill, det vet jag. Det är jag.
Cia, vissa problem med koagulationen kan vara ärftliga.
Finesssan: Tack för svar, men jag hade inga andra fel än TNF!
