Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt

Jag riktar mig till alla som känner ett behov av att nedvärdera sin partner på nätet, alla som vill spy galla mer eller mindre offentligt och i melodramatiska, tårdrypande ordalag drar på sig offerkoftan samtidigt som de sablar ner på den andre.

Visa lite respekt eller skilj er, behandla varandra som vuxna istället för att förminska och förlöjliga varandra så mår både ni och de bättre samt era barn lär sig hur man uppför sig i ett förhållande. Det är så jag kräks när jag hör okända snacka skit om sina respektive när de är ute och shoppar i sällskap. Inte förvånande att folk skiljer sig eller vänstrar. Jag har ifrågasatt mina manliga kollegor varför de lever med så blåsta kvinnor som jag ibland hör dem framställas som, så ni är ju inte ensamma om det här svinaktiga beteendet.

Jag skulle bli rasande om min partner snackade skit om mig som allt för många gör om sina sk livskamrater. Är ert val av partner skit så gör dem och er själva en tjänst och separera!

Ja... han ser det inte riktigt som en problem utan gör en sak åt gången och funderar inte på att det tar väldigt lång tid. Han har fortfarande inte fattat att det är bra att börja med att sätta på pastavatten eller värma ugnen direkt, under tiden det är på gång så diskar man. Istället så börjar han med att diska och torka av allt, sedan plockar han fram recept, läser noga, tar fram råvarorna, sätter på ugnen och så tar allt evigheter. 

Tro mig, det gör underverk att det finns en färdig lasagne när allt annat bara är superstress. Kanske skulle maken som tydligen inte är så bra på just matlagningsbiten få ansvar för att plocka fram det som behövs förmorgondagen på kvällen?

Standardtipset på FL: vänj dig eller separera!

Jag gnäller inte över min man till mina vänner, för jag tycker att det är respektlöst. Därför är anonyma nätforum bra för att få pysa av sig lite irritation och också få höra att man inte är ensam och få lite bra idéer på hur man löser saken.  Jag skulle gärna LÖSA det här på ett smidigt, klokt och pedagogiskt sätt. 

Jag går väl mot strömmen och frågar varför man ska behöva göra 22 saker samtidigt när det tar lika lång tid att göra en sak efter varandra? Nu menar jag inte att stå att titta på att vattnet ska koka upp men som du beskriver det så har du kokat spagetti i ca 20 minuter, blev det verkligen god mat? Var det viktigt att diska upp frukosten? Jag gissar att det blev lite disk efter middagen, är det inte effektivare att diska allt på en gång?
Däremot tycker jag inte det är "ok" att bli lämnad med en massa matkassar som ska packas in och den andra personen går och duschar. (är ok om han jobbar som rörmokare eller annat äckligt som inte har i köket att göra.) Dusch tycker jag tillhör det personliga medan handling och inplockning av matvaror, speciellt när det så många kassar som det kan bli vid stor handling. 
Men var det sagt från din sida att: -"Ja det är ok, gå och duscha du så tar jag det här" Då har du redan sagt att det är ok att bli behandlad såhär, och då har du ju inget att klaga över heller.

Jag är en person som gillar att göra klart det som jag håller på med men det är nog mer planering med i min tid, blir oftast färdig med det som det är tänkt att jag ska hinna med även om jag gör en sak i taget. Sällan jag känner mig stressad över att saker hopar sig.
Min sambo börjar med att skala potatisen vad det än är för middag, kallops som falukorv. Det stör mig liten med inget som jag tänker göra något åt för det finns så mycket mer som är värt att lägga energi på.

Jag tror att ni kanske skulle börja förbereda middagen kvällen innan, ni kanske har rutiner som kan förbättras? Jag förstår att du vill lösa det här, annars går man runt och blir bitter till slut. Vad säger han själv när du påtalar problemet?

Tycker du ska tänka tvärtom, vad för problem har du som måste klara allt samtidigt.

"Trots" att jag är kvinna har jag ungefär lika svårt för att hålla många bollar i luften. Det gick bra av ren överlevnadsinstinkt  så länge som barnen var riktigt små men fy så illa jag mådde av den livssituationen.
Efter småbarnsåren har jag aktivt jobbat på att tona ner simultankapacitetsförmågan och jag måste säga att resultaten blir i allmänhet bättre.

Men för din del är det bättre om du accepterar att ni är olika och inrätta vardagen efter det. Att det faktiskt inte handlar om könstillhörighet utan är en personlig egenskap.

Ha ha ha, här är en till som känner igen sig PÅ PRICKEN! Har tyvärr inga råd att ge dig, men brukar väl ibland "tipsa honom" hur han kan göra saker för att det ska gå så snabbt som möjligt. Det känns bara så frustrerande att liksom alltid "ha jour" och tvingas tänka på allt som ska göras...

I likhet med övriga långsamma män som nämns här, är även min toppen på allla andra sätt!

Vi får nog försöka dela upp ansvarsbiten på något sätt för just nu fungerar det inte. Tack för klocka förslag!

Min man gör inte så.. Shit vilken tur jag har
Iofs skulle jag aldrig tillåta att han går och duschar.. Har vi bråttom att göra mat, gör vi det tillsammans, när det  är klart finns det ledig tid att duscha