Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

C, tänker fortfarande på dig eller rättare sagt, den jag trodde du var.
Kvinnan som jag älskade så innerligt men som inte fanns på riktigt.
Funderar fortfarande på vad som händer den dag vi råkar stöta på varandra.
Vi har inget att säga varandra då jag inte litar på något du har sagt eller gjort.
Det enda jag vet är att du söker bekräftelse där du kan hitta den. Jag kommer inte ge dig det.
Som väl är så har du nu straffat ut dig från min omgivning (tror jag).

Jag förlåter er och hoppas innerligt att ni finner modet och styrkan att ta itu med era inre demoner så att ni kan läka och hitta er inre frid. Jag hoppas att ni en dag inser att trycka ner och skada andra bara ger en ytterst kortvarig känsla av makt och överlägsenhet och att ni  inser att när mobbingoffret vänder er ryggen och går sin väg så kommer era inre sår fortfarande vara kvar. Liggandes  där under ytan tills de triggas igen av nästa "fel" person/trigger kommer i er väg. Och så kommer det att vara tills  den dag ni är redo att ta itu med vad det nu är som skadad er så svårt

Önskar er  inget ont alls utan som sagt önskar er inget annat än att ni läker era sår och  hittar er inre frid.

Med vänlig hälsning Ert senaste mobbingobjekt

Jag kommer nog aldrig att kunna berätta vad jag känner för dig. Det är ologiskt, men på något sätt vill jag att du ska lösa det, att få mina känslor att försvinna. Om jag fick veta att du inte känner samma sak skulle jag kanske ha en chans att gå vidare.

I mina tankar så försöker jag intala mig att det bara är jag som känner så här. Men sedan är det du som kommer och sätter dig bredvid mig. Sedan första dagen efter semestern, då jag kände besvikelse över att du jobbade hemifrån och uppenbarligen inte tänkt på mig, så dyker ändå det där meddelandet upp. 

Jag vill inte förstöra hela min värld, så jag vet att våra vägar aldrig borde mötas.

Yes! Du hörde av dig på måndag och nu träffas vi nästa söndag istället. Underbara söndagar. Din matlagning och din kropp 

Jag kommer dit varje dag I hopp om att få se dig men ser dig aldrig där mer. Varje gång blir jag lika besviken och ledsen, vet du att jag ens tänker på dig varje dag? 

Jag hoppas få se dig igen. 

Igen har jag träffat dig idag och igen känner jag så mycket som jag inte kan visa eller förklara till nån. Allra minst dig. Vad ska jag göra med allt som jag bär inombords? Jag önskar att du kunde gå med mig på en promenad nånstans bara vi två, en fika eller en öl eller en stund ensamma. Jag önskar att du också ville. Eller att alla fjärilar skulle lämna mig och bara försvinna förevigt så jag slapp lida.

Hej Josef. 
Den du skriver till är inte till mig. Men jag hoppas att du får se den du skriver om. Eller om du som jag kan komma till en punkt att du inte blir ledsen  eller besviken. För din egen skull och mående :)

Jag hamnade i torsdags i ett annat sammanhang, vi kan kalla det ett kalas, och alltså inte den plats jag skrev om tidigare  där jag alltid vet att personen är. Jag kunde inte veta det den här gången. Mötte en bekant som var där och hon sa att  personen  också var där. Jag såg henne, för det är en.hon, men vi sa.aldrog hej och jah vet inte om hon såg mig. I efterhand är jag tacksam över att hon och jag inte sågs där och då heller. Det hade varit svårare för mig då. Att möta hennes ögon och prata med henne hade gjort mig sårbar. Igen. För som jag skrev så tänker jag att hon och jag inte ska ses mer. Om hon ville ha det minsta lilla kontakt med mig, hade hon lätt kunnat skicka iväg ett meddelande till mig på messenger  Kanske fråga hur jag mår. Men hon  vill inte.  Så jag låter henne vara men vill henne väl och hoppas hon är lycklig och lever livet. 

Att vi är som gjorda för varandra, det vet vi! Men idag slog det mig plötsligt att den rädsla jag ofta känner för att göra/säga/skriva något dumt eller fel är helt obefogad- du älskar verkligen mig för den jag är!!! Precis så som jag älskar Dig <3

Till dig! 

Nu har de snart gått 6 månader sen ja kände dina läppar mot mina.. all den sorg ja har fått utstå under denna tiden har varit de värsta ja varit me om, men samtidigt väckte du liv i de där drivet som varit som bortblåst under många år. Du drev mig så långt att ja fick nog av att alltid bli misstrodd, att aldrig kunna få visa känslor utan att du trodde de var nåt fuffens på gång.. att alltid få allt tillbaka kastat i ansiktet så fort de var något. Alla gånger du skapade situationer som fick mig att bli otrygg o börja tvivla på mig själv.. ja har varit såå arg på dig för allt detta.. o framförallt på mig själv för ja tillät dig att göra så mot mig.

Nu e ja inte arg på dig längre, ja tycker synd om dig! Ja tycker synd om alla som e som du.. de e inte erat fel att ni har blivit såna :( de e heller inte mitt fel att ja blev uppfostrad av människor som liknar dig.. de tog lång tid att inse, men de gör ja nu! Ni ska inte få mig att hata människor för att ja inte insett tidigare att ja förtjänar mycket bättre. De gör fortfarande ont, men ja e mycket starkare nu, o du kommer aldrig att få mig i ditt grepp igen! Ja har förlorat mycket pga dig, men ja vann nåt mycket bättre.. mig själv, så tack! 

Fint beskrivet!