Varför saknar de flesta tjejer egna intressen?

Måste man producera nått med sitt intresse? Varför ska man ha sådana krav på sig? Kan man inte bara gilla saker som ren rekreation?

Hänger en del på nätdejtingsidor och har funderat på det där. Varför har majoriteten av tjejer så lite egna intressen? Runt 90% av alla tjejer har endast en eller flera av dessa intressen: Mat/Vin/Resor/Shopping/Träning. Det är ju inga direkta intressen. Det är ju mer allmängiltiga saker som man mer eller mindre måste göra, men som man ändå tycker är kul, i likhet med sova, bajsa, duscha, klippa sig,.. Inga direkt egna intressen alltså. Plus att dom alla är i princip konsumtionsbaserade, alltså du konsumerar i ditt intresse, du producerar ingenting. Jag tycker det lätt ger sken av en ytlig och odriven person..

Vore intressant att höra från en tjej med bara sådana intressen. 

Jättegammal tråd, men svarar ändå. Tror de flesta kvinnor oerhört gärna skulle vilja ha kvar sina intressen, men vi hinner inte när vi är i en relation. Barnen, mannen och hemmet tar upp varenda minut utanför jobbet, och oftast är mannen inte beredd att dra ner på SINA intressen utan kräver och förutsätter att de ska prioriteras. Då finns ju ibte tiden. Så det är ju oftast för mannens skull som kvinnan inte har tid med intressen, och det borde ju TS fakriskt vara lite tacksam för istället för att kritisera.

Haha, men varför drar ni upp och svarar i en så pass gammal tråd?

Jag älskar att sticka och är galen i garn, samlar på garn. Räknas det?

Jag vill helst av allt hitta en man som accepterar att jag är tråkig och inte har mer än sex och kärlek att erbjuda i en relation. Någon som älskar mig, pratar med mig, håller om mig, vill göra saker ihop med mig. Som jag känner mig trygg med. Som frågar mig om vad jag tycker om olika saker men inte dömer mig för hårt för att jag har ett fantasilöst tråkigt och dumt svar. Någon som är ok med att jag inte förstår eller kan så särskilt mycket om något men gärna vill lära mig. Någon som är ok med att jag misslyckas varje gång jag försöker vara rolig. Någon som är ok med att jag inte kan återge en händelse eller erfarenhet på ett intressant, underhållande eller engagerande sätt. Någon som kan älska ett tomt skal av en människa.  

Vänta lite här nu. Alla relationer ser inte ut så att det bara är kvinnan som tar hand om barnen. Och i de relationer jag haft (inklusive den med barnen) har jag personligen stått för minst 50% av engagemanget på alla fronter. Ändå... blev det ett satans pip, gnäll och ältande om allt som var så jävla jobbigt överallt och hela tiden.