• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • dansar
    Jag är bara jag skrev 2014-03-09 15:19:10 följande:
    Tillbaks igen efter en mycket jobbig resa. Maken blev förkyld och det var en massa småstrul,men 2 toppembryon insatta!   Jag skulle göra ALLT för att nånsin mer behöva åka till Tjeckien,men jag får vänta 2 veckor till innan jag vet. Tar alla mina 11 piller,sprutor,proggisar,så dödens less på´t... Vår i vart fall,mycket göra ute så jag hinner väl förhoppningsvis inte tänka så mycket. Det är det där sabla grubblandet som är värst! När man påminns om de som hunnit få tre barn efter vi började-känner flera såna par,det bara sprutar ut ungar...

    Tack för era tummar! Håll dem gärna några veckor till.  Nu hoppas vi på många glädjande besked denna vår om det så bara är att man ska genomgå behandling,bara nåt händer på fronten så finns ju hoppet där.



    Hur mår du?? Tänker på dig och pyret/pyrena! Kramar
  • Jag är bara jag
    dansar skrev 2014-03-14 10:58:34 följande:



    Hur mår du?? Tänker på dig och pyret/pyrena! Kramar

    Hostar snart upp lungorna typ... Men maken som blev sjuk innan-och smittade mig- hade fått Cocillana och det får man ta som tur är. Ingen feber vad jag känt,mest satt sig på stämbanden och sen hostan. Försöker att inte leta symtom,men det är rätt oundvikligt...

    Tack för omtanken! Själv då? Kram!
  • Jag är bara jag

    Ska ta blodprov på fredag,får väl kanske svar måndag. Om jag vågar testa jag hemma i helgen.  Mår inte som sist när jag hela tiden trodde det var kört,men,men...

    Igår hände det där jag gruvat mig för i flera år. Vi hade årsmöte och in kom ett par med bebis. Bara gå ut och åka hem,det gick bara inte!! Visste inte att de bodde här,de är nyinflyttade. Alla undrade,men maken skyllde på att jag mådde dåligt. Usch,nu blir man väl en visa häromkring...

  • Veronica1

    Jag är bara jag; ett bra tecken hoppas vi på att det känns lite annorlunda ! Fortsätter att hålla tummarna för dig . Vi väntar på svaren på proverna fortfarande, betalade för dom igår så snart så... Våran koordinator skrev igår att hon gör allt för att hitta lämpliga donatorer, längtar!

    Sköt om er tjejer <3

  • Jag är bara jag

    Tack för era tummar! Glad  Maken tror absolut jag är gravid så jag vet inte hur jag ska våga testa... Berättade inte om mina "symtom" förrän igår.  Ska träffa en kompis på fredag som såg då för 4 år sen att jag var gravid så vi får väl se va hon säger!

    Veronica: Det rör på sig,det är ju huvudsaken!  {#emotions_dlg.flower}

  • Tiana

    Nu är det en till i vänkretsen som fött. De började vad jag vet försöka efter oss. Vi är numera det enda paret utan barn. Men men snart är det förhoppningsvis dags för IVF för vår del. "Bara" tre pergoförsök kvar.

  • Jag är bara jag

    Vi träffade ett par i lördags som var 1 år yngre än maken och deras äldsta barn gifte sig förra året...  Gissa om vi kommer bli udda!?

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!