LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Från vårt första kontakt med vården tills nu 2,5 år. En dag ska jag skriva en lång text om allt som vi gått igenom. Vi kan inte försöka hemma i sängkammaren och bemötandet som vi har fått inte har varit det bästa. Känslan att vi får försök men Inte så att de bästa förutsättningarna skapas.. Ställer mig in på att det inte blir några barn om vi inte åker utomlands och betalat allt själva.

Vi började försöka i december 2014. Än har i det hänt. I förra månaden fick vi komma på vårt första besök på linneamottagningen i Växjö. Vi fick lite information och jag fick komma tillbaka när jag skulle ha min ägglossning.

Jag åkte dit och besima gjorde vul och såg en äggblåsa på 18mm. Jag kände att hoppet växte. Jag hade faktiskt iaf EN äggblåsa i bra storlek på dag 13! Vi fick rådet att mysa dagarna efter mitt besök och jag tänkte att nu måste det väl ändå ta sig. Vi har nog bara försökt under fel dagar och min ägglossning är nog senare än vad jag trott.

Nu sitter jag här BIM+1 och vips så kommer mensen som på beställning. Jag kände verkligen att något var annorlunda denna gången. Jag har haft menskänningar i flera dagar utan någon mens i sikte. Oftast känner jag bara av det ett par timmar innan mensen kommer. Jag har varit extra trött och yr och känt mig allmänt olustig. Jag trodde verkligen på en graviditet nu. Jag trodde att det äntligen skulle ta sig. Jag vill bara skrika rakt ut och jag vill inte se fler barndomsvänner med sina nyfödda bebisar! Jag orkar inte mer...

Ska ringa linneamottagningen sen och boka in en ny tid. Åh, jag vill verkligen att det ska gå nu.

/Wishfulthinking

Gör ni all behandling hos Besima? Jag har gjort fyra IVF-försök (misslyckade) i Malmö och utreddes först hos Besima i Växjö. Var inte nöjd alls. Särskilt inte eftersom hon aldrig sa till mig att något var fel. Hon sa att "allt såg bra ut" när utredningen var klar. Sen när vi kommer till Malmö och tror att vi ska få info om inseminering (är två kvinnor) så säger de att utredningen visar att jag inte kan bli gravid på det sättet. Att jag har för dålig äggproduktion/för få ägg och att det krävs IVF. Inget som Besima nämnde utan för henne "såg det bra ut".
Jag mest undrar om du är ordentligt fertilitetsutredd? Kanske kan det vara något annat som gör att det inte funkar. Besima ser ju uppenbarligen inte ens om man har fertilitetsproblem eller inte.

Vi har inte påbörjat någon behandling ännu utan jag har bara varit på mitt första besök. Besima sa att det tar ungefär tre månader för oss innan hon kan säga vad/om något är fel.

Jag har fått ett väldigt bra första intryck av Besima. Men det är tråkigt att ni känner att ni inte fick någon vidare hjälp av henne. Jag hoppas att det funkar bättre för oss, men det kan bara tiden utvisa.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! <3
Hur har det gått för er efter ni var i Malmö?

Okej, då förstår jag. Besima hjälpte oss absolut, hon gjorde utredningen och skickade svaren till Malmö. Men hon sa ofta att "allt såg bra ut". I Malmö fick vi veta att det inte gjorde det. Men ska ni också vidare sen, så kvittar det ju. Linnéamottagningen är mysig annars tycker jag, men var inte så nöjd med henne bara.

Det har inte gått bra för oss i Malmö. Fyra misslyckade IVF bakom oss. Är det Malmö som är tanken sen för er också?

Hej tjejer!

Nu har jag enbart skummat igenom tråden och inte läst alla inlägg men jag bara känner att Dansars beskrivning i trådstarten stämmer så in på oss. Vi har försökt sen början av 2014 så vi har inte heller hållit på så länge men vi har haft sån otur sedan start känns det som. Allt som kan gå fel under våra IVF har gått fel. Vi har lyckats på naturligt väg också men fått tidiga ,missfall. Runtomkring oss blir folk gravida så fort de har börjat försöka. Både dem som har gjort IVF och dem som försöker vanligt tycks bli gravida på första försöket. 

Överallt postas det ultraljudsbilder, nyfödda bebisar, bebisar som ligger och ler och tittar in i kameran..Ja häromdagen fick jag en halv hysterisk utbrott då en en bekant gnällde på FB över allt hon inte kunde göra (träna, springa, yoga) för att magen nu var i vägen. Jag ville bara skrika!! Vad gnäller du för?!!!?? En annan skulle ge allt för att sitta där men en mage och skulle fullständigt skita i att den var i vägen och bara njuta... JA håller med Dansar om att jag ibland blir rädd för min psykiska hälsa. Den senaste IVF:n gick så dåligt att det har satt djupa spår i oss. Det är lite bättre nu, men det känns fortfarande tomt inombords. Vi har fått rådet att gå vidare med äggdonation om sista försöket vi har i 3-packs inte går heller. Så det känns tungt.

Och vi har inte ens hållit på så länge som många av er härinne har gjort. Ni är alla så starka!

Jag har inte varit inne på familjeliv på säkert två månader nu eller nåt och det första jag ser när jag loggar in är denna tråd. Känns faktisk skönt att någon skapat en sådan tråd då jag, precis som Dansar skriver, kände stort behov att skriva av mig lite med likasinnade.

Tack Dansar för tråden :)

Lider med dig och förstår precis hur du menar. De här klagande gravida är fanimej det värsta jag vet. Jag har en nyförlöst i mitt flöde på Facebook som här om dagen skrev om att "nu ska allt vara rosa moln, men så är inte verkligheten. Säger man att man vill ångra sig så blir folk arga" ja inte undra på att folk blir arga? Herregud...

Hur menar du med att era IVF-försök gått så dåligt som de kunnat? Hur har det varit för er? Vi har precis misslyckats med fjärde försöket nu. Ska ta bort familjeliv är det tänkt. Men fastnade lite i den här gruppen nu. Kram till dig!

Men jisses och jag som har enbart gjort två :O vilka kämpar ni/du är! Jag har som sagt enbart skummat igenom tråden och nu faktisk läst halva ca. men inte kommit till när du blev aktiv. Vad har hänt? Om du orkar dra igenom det igen vill säg... 

Ja vad ska jag börja? Du får den korta versionen :)

Vi har tagit fyra Pergotimekurer och hela tiden har jag haft en cysta som växer och växer och blockerar hela högra äggstocken. Cystan upptäcktes under en rutinkontroll för ca tre år sedan och gud vet hur länge den varit där innan. Högra äggstocken har inte producerat någon follikel under Pergokurerna, utan det har alltid varit vänster då den högra, som sagt, varit blockerad. Och jag har fått höra att den är normal så INGET har gjorts åt den. Den har inte gått bort som alla gyn och barnmorskor som kollat mig har sagt utan den är kvar där. hursomhelst så har jag faktisk lyckas bli gravid naturligt tre gånger, men gyn räknar inte dessa som graviditeter då mens kommit under femte vecka, missfall är det inte sa hon då, utan försenat mens. 

Vi bestämde oss för att betala egna försök då vi inte orkade stå i landstingskö och då jag närmade mig 40 så visste vi inte ens ifall vi fick. Första IVF gav bara fyra ägg och cystan tömdes innan vi påbörjade den men var så klart tillbaka lika stor igen efter fem dagar med hormoner och blockerade högra äggstock IGEN. Den gav ändå två ägg faktisk och två ägg från vänster. Två ägg blev befruktade men delade sig inte. Ingen ET.

Nästa gång skulle vi köra korta metoden, bara för att testa nåt annat och ICSI. Så efter andra mensdagen körde vi igång och sprutade och nu så kom cystan tillbaka efter fem dagar igen och den första läkaren som gjorde ultraljud räknade den som en vanlig follikel (han kanske inte kollade så noga vad vet jag eller var trött jag var första patient kl 07.00 på morgonen en måndag efter helgen....). Så nästa gång vi var på UL så hade cystan växt ännu mer och på samma äggstock hade en ny cysta bildas, eller ja en follikel som stack iväg och växte mycket fortare än de andra och både cystan och denna "follikel" blockerade min högra äggstock. Det fanns ca 4 follikalr som aldrig fick chans att växa pga detta så endast min vänster äggstock plockades på tre ägg som det blev ISCI på. Två ägg befruktades men delade sig inte :( Ingen ET

Så detta var korta versionen LOL :P jaja som du hör allt som kan gå fel gick fel typ. Så nu har jag faktisk inte så mycket hopp om nästa gång. Varför skulle allt gå bra nästa gång när allt gått så fel alla andra gånger? Jag är otroligt pessimistisk nu och hatar att vara det. Brukar alltid vara den som är glad och som kompisar hör(de) av sig till när dem ville ha råd. Nu orkar jag knappt träffa folk och sitter hemma och blir bara mer och mer bitter. Hatar den personen jag blivit. Bitter och deprimerad :(

Orkar inte heller träffa folk som har bebisar, gravida. Hittar på ursäkter och skyller på allt för att slippa prata och se dessa människor. Gör folk osynliga på FB så fort de blivit gravida och får barn. orkar inte se skrattande bebisar och bilder på magar. det är så hemsk men ja vad gör man. Ser detta som ett slags självförsvar. Jag unnar alla dessa vänner och bekanta deras lycka, men de kan vara lyckliga utanför min vetskap. Kanske när jag blivit starkare kan jag glädjas med dem.....

Sorry för ego och långt svar men kände att jag måste skriva av mig och tack för att du frågade. finns inte så många som frågar mig hur jag mår... Ja mamma och syrran vet så klart... Sambon är en klippa faktisk. Så glad att jag har honom! Men är så rädd att detta ska knäcka oss... :(

Du behöver inte be om ursäkt för ett ego-inlägg. Det är väl sådant en sån här tråd är till för.

Jag lider med er. Jag läser sällan om folk som genomfört försök men inte fått ET. Jag har själv varit i den sitsen och känt mig väldigt ensam i det. Men då vet ju både du och jag hur det känns.
Jag vet inte hur specifik jag varit i den här gruppen innan, så inte säkert du hittar något intressant om mig ändå. Har nog säkert bara skrivit något deppigt en gång.

Men såhär är det. Anledningen till att vi behöver hjälp med att få barn är dels för att vi är två kvinnor. Det hade kunnat gå smidigt och vi skrev upp oss för insemination för typ två år sedan.
Men visade sig efter utredning att jag har dålig äggproduktion/få ägg, vilket gjorde att insemination inte är någon mening. Jag kan inte bli gravid på naturlig väg, så det var IVF som gällde.
Första försöket fick de ut 7 ägg. Det låter mycket och bra för någon som har "få ägg". Men endast 4 var mogna. 3 befruktades, men alla dog. Så blev inget ET.
Inför försöket efter bytte de både donator och hormonspruta, vilket de trodde kunde ha påverkat utgången första gången. Försök 2 fick vi ut 4 mogna ägg. 3 blev befruktade även denna gång. Fick ET på det enda ägget som var bra. Redan samma dag som insättningen sa de att de andra två äggen var borta. Ingen graviditet. Blödning kom ruvardag 11.
Försök 3 sa vi till att vi gärna ville ha två embryon insatta om det fanns. Det skulle vi få. 8 ägg plockades, men samma sak här - 4 mogna och 3 befruktade. Insättning dag två fanns bara ett fint embryo. De andra två trodde de inte på, en delade sig för fort och en för långsamt. Ville inte sätta i ett fult embryo, då de sa att det kunde riskera slå ut det fina. De två "fula embryona" dog sedan, inget till frysen. Förstås. Ingen graviditet heller. Blödning dag 11. Som vanligt.
Försök 4. 3 landstingsbetalda försök förbrukade. Eftersom vi är samkönade OCH behöver IVF så finns ingen hjälp på privata kliniker. De gör bara inseminering med donerad sperma, inte IVF. Så vi fick fortsätta på samma klinik inom landstinget, men betala 43500 för ett försök. Försök 4 fick de ut rekordmånga ägg. 12 stycken. Men antalet ägg ut kvittar fullständigt. Precis som tidigare försök blev 3 befruktade (den här gången var faktiskt 6 stycken mogna, så hade kunnat gå bättre) inte heller denna gång fick vi två tillbaka, då de sa precis likadant som innan "det är bara ett som är fint, det andra är under vad vi klassar som okej, typ" det tredje ägget hade redan avstannat dag två. Behöver jag fortsätta och skriva att det inte blev någon graviditet och att blödningen kom dag 11? Ja, så är vår resa.

Vi hoppas kunna genomföra ett femte försök, men ska först ha ett möte med kliniken med en medicinsk bedömning. Det ska man alltid få efter tre misslyckade försök, men de missade det förra gången.

Tillbaka till dig. Lider med dig att du har det svårt. Kanske en korkad fråga.. Men den här cystan. Bildas den på nytt av hormonerna då? För jag tänker - kan man inte "bara" operera bort den? Jag hade en polyp på livmodern en gång som opererade bort. Är fortfarande livrädd att den ska komma tillbaka. Men kanske inte går att operera en cysta på samma sätt? Som sagt, kanske dum fråga, för har ju verkligen ingen koll.

Regnbågsdröm, vilken resa ni har haft du och din partner! Att göra så många IVF och få ändå, många ägg men inte lyckas... Så starkt att ni funderar på ett nytt försök! Jag undrar om ni inte har tänkt att vända er till Danmark och då främst Storkkliniken? De har ju IVF för regnbågspar och de gör ju IVF på dessa par och på ensamstående... Fast ni har ju säkert kollat upp detta. De har väl också lite bättre priser för deras trepack-ivf tänker jag? Vi kollade upp alla kliniker som fanns, vi ville till Danmark direkt vet ej varför kändes som om Danmark ligger före i så mycket vad det gäller IVF, forskning, alternativa behandlingar etc. 

Vad är det för utredning man får när man misslyckats med tre IVF:r? till oss har de bara sagt att vi ska nog tanka på äggdonation.... Ingen utredning faktisk...

Vet ej ifall jag ska be om utredning för mina missfall heller då jag har haft tre (tidiga) missfall och misstänker faktisk en fjärde nu förra månaden då mensen var sen med tre dagar och jag kräktes på BIM dagen och var yr, men ja testade aldrig då jag ville vänta en vecka för att inte få falska förhoppningar... Har stenkoll på min ägglossning då jag tempar och kurvan visade att jag haft ÄL på den dagen och ja...  Men mensen kom till slut. De andra gångerna jag har varit gravid har jag testat och fått ett synbart streck på testet....

Angående cystan så ska jag faktisk träffa en specialist nu snart. Fick till slut gå till vårdcentralen och tjata. Jag har tänkt att man kanske skulle operera bort den men fick som svar från min gyn och IVF:kliniken att det kan bli ärrbildningar och detta kan medföra att det blir ännu sämre med ägg på den äggstocken. Så där står man nu och ja den bokstavligen äter hormoner för varje gång jag har fått hormoner, även pergo, så har den växt. En gång lika stor som en tennisboll :( får ju höra att det är normalt och att den inte är farlig men ja. Kan den verkligen inte vara farlig när den växer och aldrig försvinner? Låter skumt tycker jag....