Anser du att public service (SVT, SR, UR) är opartiska?

Det är en intellektuell härdsmälta att påstå att avsaknad av konservativt material i PS gör det inte opartiskt.

Finns det kommunistisk, socialistitisk, liberal, moderat, fascistisk sinnesnäring eller programinslag i svensk PS? 

Du menar att det bara är en slump att det saknas och inte alls partiskt bortsållat?

Vi verkar ha gått runt ett helt varv nu och hamnat på ruta ett igen. Det du radar upp existerar inte inom samma idésfär som det progressiva och konservativa.

Det finns progressiva och konservativa kommunister.

Det finns progressiva och konservativa socialister.

Det finns progressiva och konservativa liberaler.

Det finns progressiva och konservativa moderater.

Det finns progressiva och konservativa fascister.

Du menar att det bara är en slump att det saknas och inte alls partiskt bortsållat?

Vi verkar ha gått runt ett helt varv nu och hamnat på ruta ett igen. Det du radar upp existerar inte inom samma idésfär som det progressiva och konservativa.

Det finns progressiva och konservativa kommunister.

Det finns progressiva och konservativa socialister.

Det finns progressiva och konservativa liberaler.

Det finns progressiva och konservativa moderater.

Det finns progressiva och konservativa fascister.

Filosofiska rummet byter ju skepnad till teologiska rummet med jämna mellanrum. 

Du har ju fullständigt lyckats slå en intellektuell knut på dig själv.

Det är fruktansvärt enkelt - motbevisa mig genom att visa att det faktiskt finns konservativ sinnesnäring i Public Service och att innehållet därmed inte är partiskt utvalt.

Någonting mer behöver du inte göra och det finns inte heller någonting annat för dig att göra i sak.

🤷

Du menar att det bara är en slump att det saknas och inte alls partiskt bortsållat?

Vi verkar ha gått runt ett helt varv nu och hamnat på ruta ett igen. Det du radar upp existerar inte inom samma idésfär som det progressiva och konservativa.

Det finns progressiva och konservativa kommunister.

Det finns progressiva och konservativa socialister.

Det finns progressiva och konservativa liberaler.

Det finns progressiva och konservativa moderater.

Det finns progressiva och konservativa fascister.

Ok.

Att ta del av människors väg tillbaka från svåra tragedier är att ta del av livets olika redskap som gör vardagen bättre/lättare/dräglig. Att klara av livet är bokstavligen en livsviktig uppgift - om än extremt formulerat så är det egenskapen som slutligen formar oss som person.

De som har dåligt med sådana redskap riskerar att bli destruktiva genom livets gång och ett konservativt sinne tar på sig det ansvaret. Att försöka införskaffa redskap som förebygger potentiell destruktivitet är ett sätt att ta ett sådant ansvar på.

Här kan man även ana en skiljelinje till det progressiva som givetvis känner samma grader av ansvar men tenderar att fokusera på omgivningen, på att förändra den och under paroller som Acceptera mig som jag är! (observera att jag beskriver en progressiv nidbild för att göra det tydligt).

Ingetdera är fel. Bådadera behövs. Bådadera tillhör vår mänsklig natur. Det är extremerna som är vilsna i den här sfären och inte allt för sällan problematiska.

omoss.svt.se/arkiv/bloggarkiv/2020-01-24-vi-ska-skildra-sverige-i-all-dess-brokighet.html

Kanske inte för det konservativa sinnet att reflektera över. 

Och ändå står vi här och du IGEN fallera att med exempel berätta att SVT/SR inte skulle vara opartiska.
Det finner jag mycket intressant, och frågan är, kommer det ta lång tid innan du när dit?

Jaha, och ja, vi vet redan du gjort en cirkel och ändå står vi här med ett SVT/SR är opartiskt.

Och även efter detta inlägg, så inser man att SVT/SR är opartiska och sakligt objektiva nyheter och du inte ens kan påvisa deras partiskhet.
Det komiska är att i andra änden, så är man också opartiska.

Din mänskliga natur berättar att opartiskhet är inget du vill veta av, den större frågan är varför.

Jag tror att jag förstår vad du menar men sådant är mer bekräftelse än sinnesnäring.

Sinnesnäring är någonting att växa i som att exempelvis ta del av en queer-persons erfarenheter och ta med sig erfarenheterna som en annan queer-person, att studera intersektionalitetsteorin eller att se djupa och svåra debatter med meningsmotståndare.

Det enda som växer när man får sina åsikter bekräftade är väl dopaminnivån.

Med det sagt måste du väl ändå mena att mer progressiva programinslag skulle ge sinnesnäring till de konservativa?