• Livetskamp

    Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...

    Måste få skriva av mig lite...

    Bakgrund/lång historia kort(are): Jag är en kvinna 30+ som sedan några veckor tillbaka arbetstränar på 50 % efter en längre tids psykisk sjukdom (däribland den berömda väggen) och ett flertal neuropsykiatriska funktionshinder i bagaget.

    Stortrivs i miljön jag hamnat i, med undantaget att jag rent ekonomiskt förlorar på praktik gentemot att bara drälla omkring hemma... Jag måste själv bekosta resorna till och från arbetsplatsen, där FK endast bistår med kanske 1/3 av det ursprungliga beloppet (och ändå betalar ut flera hundra kronor mindre i månaden än när jag var sjukskriven).

    Praktikplatsen trivs bra med mig och ser gärna att jag går upp en dag i veckan... Tror jag det, de behöver ju inte punga ut en krona för att ha mig där! Tvärtom misstänker jag att de får en månatlig ersättning mot att erbjuda mig en plats, så jag inser mycket väl att de är nöjda och belåtna... Någon anställning har man visst inte råd med heller, nä nä... tror jag det. Klart jag känner mig bitter.

    Kan tillägga att då jag var förtidspensionär och uppbar aktivitetsersättning för x antal år sedan, landade min totala inkomst (med bostadstillägg inräknat) på strax under 10000(!) kronor... Lägg därtill att mitt busskort var rejält rabatterat och jag fick diverse aktiviteter (däribland årskort på simhallen) bekostat av kommunen...

    Idag när jag går och gör rätt för mig åtminstone 20 timmar/veckan, får jag endast ut 5000 kronor i sjukpenning och tvingas ansöka om kompletterade försörjningsstöd (det som tidigare hette "socialbidrag") omgiven av personer mer både missbruksproblematik och kriminell bakgrund - som sannolikt inte går iväg och arbetstränar om dagarna, för att komma upp i en nivå av existensminimum... Förlåt för unken människosyn, men jag varken dricker alkohol eller röker för mina pengar. Lever ett sunt liv med mycket motion. Har t.o.m. en akademisk utbildning i botten (åtminstone på grundnivå). Är dock rejält stresskänslig och psykiskt skör, så har inte fixat att bli så långvarig på mina olika projekt som den öppna arbetsmarknaden erbjuder, men jag vill ändå hemskt gärna göra rätt för mig i allt det här, och på min nuvarande praktikplats får jag precis det stöd och den mentala hjälp jag behöver: lugn och ro, ingen stress och press för fem öre. Rimligt ställda krav där jag t.o.m. kan dra nytta av ämneskunskaperna jag fick via mina tidigare universitetsstudier.

    Totala intäkter idag: ca 7000 allt som allt...

    Idag lönar det sig inte att praktisera på den här nivån, trots att det skulle kunna innebära att jag äntligen kan ta mig vidare från det här hemska stadiet, för de ekonomiska incitamenten lyser helt med sin frånvaro som det ser ut just nu. (Kan också tillägga att jag så nyss som förra veckan blev tvungen att tacka nej till ett timvik jag blev erbjuden, för lever man på försörjningsstöd tillåts inga insättningar på kontot. Då ryker de månaden därpå...)

    Vid månadsskiftet kommer det ske ett uppföljningsmöte där jag förväntas delta och ge min syn på saken. Ingen av de berörda har hittills reagerat på den låga ersättning jag får och förstår inte alls min oro i det hela... Visst, hade de själv tyckt det var rimligt att leva på så lite pengar sett till omständigheterna?

    Jag har inte rätt till bostadsbidrag då jag inga barn har, samt sedan länge passerat 28 års ålder.

    Kan jag inte väldigt snart bli erbjuden någon form av lönebidragsanställning (googla) kommer det bli mycket svårt för mig att motivera fram en fortsättning, detta samtidigt som att jag verkligen kommer till min rätt på den praktikplats där jag befinner mig just nu (intellektuellt hög nivå - som natt och dag jämfört med på socialkontoret...) Jag vill verkligen inte avstå min plats i förmån för andra mer lågkvalificerade jobb som riskerar att bränna ut mig igen.

    Vad skulle ni ha gjort i min situation?

  • Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...
  • Livetskamp
    Anonym (kk) skrev 2016-04-21 02:03:28 följande:

    Hur ska du göra för att bli självförsörjande? Har du någon plan?


    Fortsätta på den nuvarande vägen: jobba med mig själv genom t.ex. mindfullness, egenkonstruerad KBT, hälsokost och motion framför mediciner, men också att avancera med det jag ägnar mig åt på arbetstid här och nu.

    Tror det handlar om att skapa så goda förutsättningar som möjligt, att bli bättre på nyttja de kontakter jag knyter här under vårens gång.
  • Livetskamp
    Anonym (Vienna) skrev 2016-04-21 08:37:48 följande:

    Ja om man tackar nej till ett jobb som man har möjlighet att ta ( enda anledningen hon sa nej var för att försörjningsstödet skulle dras in, inte sjukdom el motsvarande) som ts gjorde så då bör man inte vara berättigad bidrag!

    Så du menar att man skall kunna få massa bidrag trots man är arbetsför men att man tackar nej till jobb, för att leva på bidrag ist? 


    Systemet har kritiserats flerfaldigt gånger tidigare. Fler än jag vittnar om att det måste löna sig bättre i plånboken - finnas fler ekonomiska incitament - att tacka ja till vikariat, om så bara (som i mitt fall) en förmiddag i månaden, när man går på försörjningsstöd. Hade jag haft någon annan ersättning på motsvarande nivå skulle jag självklart ha tagit det där passet utan att blinka (om FK godkänt detta då jag var 100 % sjukskriven, vill säga...)

    Jag jobbade tidigare halvtid för brödsmulor (ca 8-9000 netto). Var helt ok med det, även om en extra tusenlapp inte hade skadat. Naturligtvis väljer jag inte bidrag framför jobb förutom i extrema undantagsfall (läs: en halv dags extraknäck den här månaden...)
  • Livetskamp
    Anonym (Vienna) skrev 2016-04-21 08:41:06 följande:

    Jag kommer aldrig hamna så att jag UTNYTTJAR systemet. DET är en jäkla skillnad. Hittills har jag aldrig nyttjat systemet och jag tror aldrig jag hamnar där, men vem vet, jag har inget emot nyttjandet av det för dom som behöver det, men att det är möjligt att medvetet utnyttja det  ja det tyder på att systemet inte är helt optimalt.


    Vill även påpeka att - ja, jag tackade nej för att det inte skulle löna sig rent ekonomiskt, men det var tvärtom vad du skriver inte "den enda anledningen". FK hade sannolikt satt käppar i hjulet då jag inte tilläts överskrida mina 17 timmar/veckan eftersom jag var sjukskriven via dem på heltid.

    Men visst, hade de ekonomiska incitamenten funnits, hade jag ju försökt prata med FK om att kringgå 17 timmar/veckan-regeln något, men på pappret var jag alltså inte fullt arbetsför (även om jag kände mig stabil just den aktuella dagen).
  • Livetskamp
    Anonym (kk) skrev 2016-04-21 02:03:28 följande:

    Hur ska du göra för att bli självförsörjande? Har du någon plan?


    En sak till: jag vill ha ett arbete som jag även kan utföra hemifrån vid perioder där jag mår sämre med mig själv, istället för att behöva ta till sjukskrivning i tid och otid. Det kan jag idag. Hade det bara resulterat i mer pengar skulle jag vara som klippt och skuren för jobbet. Så förbannat trist att situationen ser ut som den gör - har äntligen hittat mitt kall och så sätter byråkratin krokben för en.
  • Livetskamp
    Rovbinolia skrev 2016-04-21 07:52:37 följande:

    Hur jag skulle gjort om jag var i din sits har jag svårt att svara på (trots bra redogörelse i TS).

    Personligen har jag tidigare i livet tagit timjobb som gav sämre ersättning än den a-kassa jag hade. Främst för att jag mådde bättre mentalt av att jobba, men också för att det ser bättre ut i CV:n.


    Jag bad arbetsgivaren från timjobbet att återkomma igen efter den 1 maj då jag förhoppningsvis är mer tillgänglig. Jag har inte alltså bränt mina broar fullt ut, som vissa försöker få det att framstå som.
  • Anonym (förstår)
    Livetskamp skrev 2016-04-21 11:27:12 följande:
    En sak till: jag vill ha ett arbete som jag även kan utföra hemifrån vid perioder där jag mår sämre med mig själv, istället för att behöva ta till sjukskrivning i tid och otid. Det kan jag idag. Hade det bara resulterat i mer pengar skulle jag vara som klippt och skuren för jobbet. Så förbannat trist att situationen ser ut som den gör - har äntligen hittat mitt kall och så sätter byråkratin krokben för en.
    Snart så kommer du hitta ett liknande jobb på en annan arbetsplats med den erfarenheten du nu skapar. Då kan din nuvarande arbetsgivare ta in en ny från arbetsförmedlingen som inte alls kan utföra jobbet lika bra som dig. Kanske till och med tar den nya personen så mycket tid att lära upp att arbetsgivaren förlorar på det. Karma is a bitch!
  • Furienna
    Livetskamp skrev 2016-04-20 22:08:06 följande:
    Och du har bostadsbidrag trots 31 är och inga barn?

    Bostadstillägg är det väl bara sjukpensionärer och seniorer som har rätt till? Försöker färska upp minnet lite, läser på Försäkringskassans hemsida med jämna mellanrum. Vet att jag erhöll bostadstillägg i samband med aktivitetsersättningen förr om åren. Har en extremt låg hyra så det är inte riktigt där skon klämmer, mer att jag vill kunna unna mig saker som sätter lite extra guldkant på tillvaron.
    Jag är i och för sig förtidspensionär, men nu har jag fått intrycket att du också i princip är det på halvtid. Du borde ha rätt att få mer än 7000 kr i månaden.
  • Anonym (;))

    Jag har också haft "socialbidrag", och vet du vad? Jag har aldrig suttit inne och jag är inte någon alkis heller. Jag var deprimerad, trots det skulle jag ändå ut och arbetsträna. Att det bara är missbrukare och kriminella som har försörjningsstöd är en myt. 

    Jag har läst på både högskola och universitet. 

    Tråkigt att du har så många fördomar om människor som har försörjningsstöd, speciellt med tanke på att din inkomst består till viss del av just försörjningsstöd. 

    Men till ämnet - ekonomin! Jag fick mitt busskort bekostat. Det borde du också få. Har du under existensminimum? Jag gissar på att du landar precis på existensminimum i och med att soc är inblandade. Prova att ansöka om busskort av soc. Du kan även ansöka om läkarvård, receptbelagda mediciner osv. 

    Men har du existensminimum finns det antagligen inte mycket mer att göra. Jag har som sagt också haft försörjningsstöd och arbetstränat. Tjänade inte en krona på det. Blev inte heller anställd, men jag ville inte det heller. Ordnade ett bättre jobb själv sen när jag mådde bättre. 

  • Tow2Mater
    Livetskamp skrev 2016-04-21 10:54:45 följande:
    Fortsätta på den nuvarande vägen: jobba med mig själv genom t.ex. mindfullness, egenkonstruerad KBT, hälsokost och motion framför mediciner, men också att avancera med det jag ägnar mig åt på arbetstid här och nu.
    Varför inte mediciner, också?
  • Anonym (Vienna)
    Livetskamp skrev 2016-04-21 11:03:36 följande:

    Systemet har kritiserats flerfaldigt gånger tidigare. Fler än jag vittnar om att det måste löna sig bättre i plånboken - finnas fler ekonomiska incitament - att tacka ja till vikariat, om så bara (som i mitt fall) en förmiddag i månaden, när man går på försörjningsstöd. Hade jag haft någon annan ersättning på motsvarande nivå skulle jag självklart ha tagit det där passet utan att blinka (om FK godkänt detta då jag var 100 % sjukskriven, vill säga...)

    Jag jobbade tidigare halvtid för brödsmulor (ca 8-9000 netto). Var helt ok med det, även om en extra tusenlapp inte hade skadat. Naturligtvis väljer jag inte bidrag framför jobb förutom i extrema undantagsfall (läs: en halv dags extraknäck den här månaden...)


    Ja bidraget borde givetvis dras in, då har du ditt ekonomiska incitament. Jag får inte heller några pengar om jag vägrar jobba. Varken från arbetsgivare eller något bidrag. Om du känner att du slavar å inte får ut ngt på praktiken att du får arbetslivsfarenhet å utbildning by doing, kanske du skulle börja plugga ist? Då får du CSN. Och enklare att få ett jobb som passar dig om du riktar in dig på att plugga det som passar.
Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...