Det mest värdelösa sexliv
Hård rubrik. Försöker sammanfatta kort.
Vi har varit tillsammans 7 år. Två barn. Sexlivet var väl aldrig sådär som det brukar vara när man är nykär utan det hände 1-2 ggr i veckan redan från start. Han ganska oerfaren, jag kom från ett förhållande med ett jättebra sexliv.
Jag tänkte att det blir väl bättre med tiden, när han blir mer varm i kläderna och sådär. Så kom barnen och av naturliga skäl blev det ännu mindre liggande.
Så för ett par år sedan ledsnade jag ur en gång, när han kom efter två juck. Vi har på riktigt aldrig haft ett samlag som varat längre än 2-3 minuter - då är det verkligen max. Jag blev frustrerad och sa att jag längtade efter att ha sex "på riktigt'"- jättedumt och ja jag förstår att jag sänkte honom där och då. Mest frustrerad för jag försökt komma med tips på hur vi kan göra för att öka uthålligheten men som han aldrig tagit till sig.
Efter det här har det låst sig sig helt. Han blir så nervös att den slaknar, jag blir ledsen för jag får för mig att han inte tänder på mig, allt blir fel och det har blivit en ond cirkel vi aldrig tar oss ur. I perioder har det varit bättre, men det är alltid forcerat att den ska in direkt för jag antar att han är rädd att den ska slakna så det känns aldrig avslappnat och lustfyllt... Sen är det över på någon minut. Jo, han börjar ofta med att tillfredsställa mig men 1) kan inte ge mig hän längre när jag inte vet om han är tänd/hård eller bara ligger och är nervös och 2) jag saknar penetrerande samlag längre än 30 sekunder.
Nu får vi till ett halvkasst samlag kanske en gång i månaden. Jag blir ledsen och besviken varje kväll han inte försöker. Jag blir ledsen efter varje dåligt ligg. Jag vågar inte ta någon som helst initiativ och har helt tappat mitt "jag" i sängen efter allt som varit.
Jag saknar helt enkelt att känna åtrå, passion, att älska... så, så, så mycket. Kommer jag aldrig få uppleva det igen? Samtidigt älskar jag honom så otroligt mycket och kan inte tänka mig att leva utan honom heller.
Finns det något hopp? Tips? Råd?