Brumma skrev 2019-03-30 19:12:12 följande:
Just för att det inte ÄR ett litet barn som "bara säger fel" - en femåring bör, som du skriver, inte underskattas och säger inte fel om o om igen.. en femåring vet absolut att TS är "pappas nya"..
Som jag skrivit tidigare så tycker jag absolut att man bör prata med barnet, men utan att försöka påverka.
Min bonus var i samma ålder som TS bonus ungefär första gången hon tog upp ftågan. Sedan glömde hon det ;)
Hon tog upp det återigen när hon var i åttaårsåldern - då förklarade jag att hon hade en mamma men att hon fick kalla mig vad hon ville, men att hon äceb skulle vara medveten om hur mamman kunde känna. Jag - eller min man - har aldrig kallat mig för ngt annat än mitt namn, men HON har sedan hon var liten beskrivit mig som "min extramamma" när hon presenterat mig för någon. Det är även HON som sagt att när hon är hos oss är jag som hennes mamma. Så jodå, sådant kan komma från barnen utan bonusförälderns inblandning.
Jag håller hekt med dig om att man bör prata om det med barnet. Men som sagt inte bestämma åt barnet, som mamman här verkar göra.
Fast då är vi överrens, jag tror inte heller att en femåring säger fel om och om igen. Därför tycker jag att man ska prata om det om det sker flera gånger precis som ni gjorde så att det är en medveten grej. Flera här i tråden, inklusive TS, verkar mer låta barnet omedvetet falla in i en vana. Och om barnet säger det en eller två gånger antingen omedvetet eller för att testa och bonusmamman genast skiner upp som en sol, av sin egen känsla av att få relationen bekräftad, så skulle inte jag säga att det är barnets behov som satt den nya standarden. Precis som barn ibland talar illa om saker för att tillfredställa föräldern utan att föräldern bett om det.
På samma sätt som alla argumenterar att biomammans känslor bör stå tillbaka för barnens behov så tycker jag även att man som bonusförälder bör vara väldigt försiktig och avvaktande tills man är säker på att det här verkligen är barnets behov som kommer igenom, precis som ni gjorde. Att bara omedelbart uppmuntra beteendet, framförallt när man vet/tror att det även kan leda till en infekterad situation med biomamman känns själviskt.
I TS fall, gissning baserat på hur hon uttrycker det, verkar hon inte på något sätt ha ifrågasatt eller rättat barnet från första början.
