Denna frågan har varit uppe på FL ett flertal gånger, men eftersom folk är så känsliga om att bumpa en gammal tråd gör jag en ny.
Skulle du gjort abort om du fick veta att fostret hade Downs syndrom? Själv skulle jag gjort abort.
Bara för att man inte vet till 100% att ett foster kommer utvecklas till en "fullfungernade" individ betyder inte att man inte har rätt att önska sig ett "fullfungerande" barn.
Nu är jag man men jag skulle inte bry mig om jag skulle få ett barn med Downs. Dom kan leva ett fullgott liv och det skulle ju ändå vara mitt barn. Världen kommer bli jävligt tråkig om vi bara ska ha perfekta människor.
Jag har redan fyra barn, och jag hade gjort abort. Pga att det skulle påverka mina barn så pass mycket.
Hade jag däremot varit 40+, och inte haft några barn, då hade jag övervägt att behålla.
Jag är lite förvånad faktiskt över svaren här. Att så många skulle välja abort om de visste att barnet var ett ds-barn. Jag kan nog inte säga hur jag skulle göra själv. Jag menar absolut inte att jag dömer nån för att de vill göra abort, jag blev bara förvånad.
Ja det hade jag.
Jag hade som många andra här valt abort för några år sedan.
Men idag har jag förstått att barn med Downs syndrom ofta är betydligt kärleksfullare och öppnare är många andra barn. Därtill har jag själv blivit lite äldre och mer mogen. Så idag, nej, jag hade inte valt bort ett barn med downs syndrom, utan tyckt att det var spännande!
Vi behöver mer karaktärer och mer kärlek i Sverige. Att välja bort barn p.g.a. dess intelligens eller utseende, etc. är ganska motbjudande. Men jag antar att rädslan för det vi inte känner till ofta styr vårt beteende.
De i tråden som har berättat om en personlig kontakt de haft med någon som har downs syndrom - tycks vara betydligt mer positiva än de som inte har det. En notering som stöder min tes.
Jag hade som många andra här valt abort för några år sedan.
Men idag har jag förstått att barn med Downs syndrom ofta är betydligt kärleksfullare och öppnare är många andra barn. Därtill har jag själv blivit lite äldre och mer mogen. Så idag, nej, jag hade inte valt bort ett barn med downs syndrom, utan tyckt att det var spännande!
Vi behöver mer karaktärer och mer kärlek i Sverige. Att välja bort barn p.g.a. dess intelligens eller utseende, etc. är ganska motbjudande. Men jag antar att rädslan för det vi inte känner till ofta styr vårt beteende.
De i tråden som har berättat om en personlig kontakt de haft med någon som har downs syndrom - tycks vara betydligt mer positiva än de som inte har det. En notering som stöder min tes.
Ja.
Fu får köpa vad fan du vill. Men jo vissa med down har i stoet sett normalbegåvning vad gäller iq. Ligger på nedre spannet men jo klarar sig helt själva. Utan insatser av samhället. Men att du är trångsynt och en besserwisser visste jag redan så inte förvånad. Men jag som jobbar med dessa människor dagligen och har gjort i många år vet såklart ingenting om detta. Haha