Anonym (Svårt) skrev 2019-08-17 14:00:20 följande:
Det är svårt att råda..Jag förstår din känsla ??När det kommer till ens barn blir man en tigermamma Hur gammal är hans dotter och hur gammal är din? I en viss ålder kan en tre år yngre tjej vara " pest o pina" o sååå töntig ... Sedan betyder inte det att man får beté sig illa mot den som är yngre - vara snäsig och otrevlig jämt.. Också här lite olika hur mycket man kan kräva beroende på ålder men Din dotter ska inte behöva känna att hon är " i vägen" eller att hon är " ett småbarn" utan det är här ni som vuxna måste sätta upp regler för hur man beteer sig mot varandra och hur mannpå ett TREVLIGT sätt talar om att man vill vara ensam/ifred och inte har lust att leka just nu. Din dotter måste också lära sig att hanns dotter inte alltid vill vara med henne ( det måste finnas NÅgon sak de kan göra ihop också- spela ett spel,titta på film etc) och att hon måste acceptera detta och låta henne vara i fred Hur hans dotter beter sig påverkar hur din dotter mår när ni ses och det är HAN som måste prata med henne om detta..kan tänka mig att hon känner sig hotad av att din dotter kommer in och " tar" hennes pappa det är upp till Honom att visa henne att hon aöötid kommer vara hans dotter och att hans tid räcker till åt er alla ..har hon varit ensambarn länge och haft pappa för sig själv så ÄR det tufft att " dela med sig" av sin pappa och en viss grad av svartsjuka är helt normalt men detta är något hennes Pappa måste ta tag i och visa henne att han älskar henne lika mycket som förut att den kärleken aldrig kommer bli mindre bara för att han älskar och bryr sig om några mer ( nu säger inte jag att ni älskar varandras barn men jag förutsätter att ni båda har intentionen att man ska bry sig om varandras barn) Han kan junjämnföra med hur hon älskar sina far/morföräldrar tycker om ev kusiner och kompisar etc alla på olika sätt och hur inget förtar det andra
Hans dotter är 14 och min är 10. Jag förstår absolut att hon tycker att min dotter är jobbig och töntig etc. Men jag blir SÅ fruktansvärt arg när hon knappt svarar min dotter och sedan kan hon prata med mig/hennes pappa/kompisar glatt. Hon svarar min dotter oftast men det är liksom jämt med tonen att hon bara tycker att det är jobbigt att hon pratar med henne.
Jag vet inte om min dotter mår dåligt över detta, hon försöker ständigt bli vän med henne och vill inget annat än att dom ska va vänner. Hur mycket jag säger till min dotter att låta henne vara så vill hon prata mycket med henne och så. Förstår absolut att det kan va jobbigt, samtidigt så tror jag inte att min dotter skulle va lika på ifall hans tjej bara gav henne lite tid och göra något med Henne. Men hon vill aldrig aldrig det och hon är aldrig den som börjar prata med min dotter.
Min dotter har bättrat sig nu, efter att jag sagt till henne ett x antal gånger nu, att xx inte vill va med henne. Hon blir jätteledsen och undrar vad hon gör för fel, och varför hon så gärna leker med sina kusiner som är 3 och 4 år men inte med henne .
Oavsett vad så känner jag nu, att det nått gränsen. Jag vill inte ens försöka mer för att jag jämt känner att vi är ivägen för hans dotter.
Vad hade ni gjort i en sådan situation?