Ni som är avundsjuka på dem som är i förhållanden
Hur hanterar ni vardagen för att inte låta avundsjukan ta över?
Hur hanterar ni vardagen för att inte låta avundsjukan ta över?
Ja du..
Dels påminner jag mig själv om att det inte behöver vara så perfekt som det ser ut på Instagram..
Dels så jobbar jag aktivt med mig själv, min självkänsla och försöker förbättra mig som person, både fysiskt och psykiskt.
Men det är klart att det är jobbigt som fan vissa dagar.
Ja du..
Dels påminner jag mig själv om att det inte behöver vara så perfekt som det ser ut på Instagram..
Dels så jobbar jag aktivt med mig själv, min självkänsla och försöker förbättra mig som person, både fysiskt och psykiskt.
Men det är klart att det är jobbigt som fan vissa dagar.
Genom att titta mig omkring och lyssna och se så får man ganska snabbt koll på att alla inte är lyckliga i sina förhållanden. Kompisar skiljer sig, släktbråk, otrohet, vårdnadstvister, sjukdomar etc etc
Bara läs igenom inlägg här på sajten så finns det massor av olyckliga förhållanden.
Att sluta vara naiv och tro att alla är lyckliga räcker långt.
Mina problem i vardagen slutar inte existera bara för att det dyker upp någon att bli kär i. Det funkar inte så.
Genom att titta mig omkring och lyssna och se så får man ganska snabbt koll på att alla inte är lyckliga i sina förhållanden. Kompisar skiljer sig, släktbråk, otrohet, vårdnadstvister, sjukdomar etc etc
Bara läs igenom inlägg här på sajten så finns det massor av olyckliga förhållanden.
Att sluta vara naiv och tro att alla är lyckliga räcker långt.
Mina problem i vardagen slutar inte existera bara för att det dyker upp någon att bli kär i. Det funkar inte så.
Det är underbart att vara i ett förhållande eller äktenskap. Det finns ingen finare känsla än att längta hem till sin partner, mysa, snacka, planera framtiden. Det är oslagbart. Jag är en lyckligare människa när jag inte är ensam.
Men alla förhållanden går igenom faser. Motgångar där det är mycket bråk och tjafs och ibland kan man undra vad man ens gör ihop med den här personen. Man stör sig på varann. Men kommer man igenom de motgångarna ihop som en enad front så blir man starkare. Vi lär oss av varandra hela tiden, speciellt när vi går igenom något jobbigt. Jag och min man brukar tänka "detta är inte min fiende, det är vi två MOT problemet och inte vi två mot varandra".
Sen säger jag bara fuck tinder, badoo osv. Ut och träffa människor på riktigt! Jag och min man var grannar i ett år innan vi började att dejta :)
Håller med. Jag har sett hur vidriga beteenden kärlek kan föra med sig så kärleken har trillat ner från min piedestal. Betraktar det mer som ett tillstånd människor kan hamna i som inte direkt är förankrat i verkligheten. Det har gjort mig smått äcklad av kärlek med. Så den sidan brottas med min egna längtan.
Kärleken kan vara helt underbar och rätt men man får aldrig vara naiv och tro att ett förhållande botar allt tråkigt.
Visst kan man vara avundsjuk på tvåsamhet men man får aldrig glorifiera det.
Samma sak åt andra hållet, allt är inte katastrof i ett förhållande.
Jag har varit gift länge och ibland har vi uppriktigt sagt att vi ska skiljas och sen har det vänt och vi är kärare än någonsin och vill bli gammal tillsammans.
Felet många gör är att jaga en quickfix och då väljer fel person och det blir inte så bra.
Kärlek med rätt person är underbart.
Försöker krydda min ensamma vardag med det jag kan för att känna mig ok ändå. Lätt att bli bitter men har märkt hur självdestruktivt det är.
Det där håller jag också med om, men du beskriver de mildaste svårigheterna med kärlek. Det kan föra med sig mycket ont och skada människor svårt. Det förstår man inte föränn man upplevt det nära inpå.
Det finns inget som kan få en att må så bra som en bra relation, och inget som kan förstöra ens liv så fullkomligt som olycklig eller destruktiv kärlek. Det är ingen sak att ta lätt på, menar jag.