Jag kan faktiskt förstå att din man är lite orolig för ekonomi och karriär generellt, även om det går ihop i dagsläget. Frågan är om han egentligen menar att han tycker du måste plugga NU när bebisen är under året eller om han egentligen menar mer generellt, men uttrycker sig lite korkat.
Du är flerbarnsmamma, 3 barn låter det som, kanske minst 25 år gammal, har jobbat deltid, verkar sakna gymnasiekompetens, pluggar på distans (generellt är det så att färre lyckas med sina distans- än platsförlagda studier) och vill läsa vidare på universitet.
Risken att han under ganska lång tid framåt kommer behöva vara ensam primärförsörjare är ju enormt hög. Kan det vara så att han vill, på ett ganska dåligt sätt förvisso, påpeka att han tycker den situationen är ohållbar? Att han är orolig för framtiden, med fler barn att försörja och en partner som antingen kommer ha mycket låg inkomst eller dra på familjen lån, och ändå har ganska låga inkomster.
Hur ser planen ut? Ska ni skola in när bebisen blir 1 år så du kan satsa på dina studier? Hur lång tid kvar av dina gymnasiestudier har du om allt flyter? Hur stora är dina chanser att bli antagen till det du vill läsa sen? Hur långa är de studierna?
Jag frågar för att jag har bekanta så är i samma sits som din man, partners utan jobb och med dåliga framtidsutsikter som lite grann harvar runt utan en realistisk och konkret plan. En av mina närmaste vänner är i desperat behov av att få ta en paus från jobbet, men eftersom hans fru (40 år gammal) aldrig haft ett riktigt jobb, pluggat 12 år på komvux, knappt närmast sig ett "slutbetyg" under den tiden och gått flera dyra privatutbildningar (hundtränare, livscoach, yogainstruktör) men aldrig fått tummen ur att sen starta verksamhet, så måste han kämpa vidare som ensam försörjare. 3 inläggningar för akuta stressreaktioner sista året, där han knallat direkt från sjukhuset till jobb, och det är tydligen henne det är synd om när han vill att hon börjar söka jobb eller åtminstone försöka ta körkort så hon själv kan handla eller köra barnen till/från skola och aktiviteter.
Hennes syn på det hela är ju att han ställer orimliga krav, att hon inte "duger som hon är" och vägrar se att han en vacker dag kommer få en hjärtinfarkt eller stroke.
Nu säger jag inte att ni är i samma sits, men i regel finns det två sidor av myntet.