Anonym (Leon) skrev 2020-05-16 10:18:54 följande:
För att hjälpa sonen komma förbi sina tankar att det är farligt/äckligt/fel att sitta ner. Som någon redan skrivit finns en liten risk att det här är början till renlighetsnojja. Pojken kommer att behöva bajsa på offentliga toaletter i framtiden. Han kommer att behöva sitta och kissa på toaletter på tåg och bussar. Han behöver lära sig att det är ofarligt.
Men det här får ju verkligen inte göras med tvång, som de gör på förskolan. Det behöver avdramatiseras. Förskolan skapar ett jäkla jättedrama istället...
Kanske kan det göra skillnad att pappa berättar att han sitter ner och kissar när det är lämpligt.
Och så undrar jag ju var pojken fått det ifrån att toaletten skulle vara äcklig att sitta på. Jag funderar på om det kan spela roll hur föräldrarna beter sig på offentliga toaletter. Jag minns ju en del, i mitt tycke, hysteriska kompisar från min egen barndom som blivit uppskrämda av sina föräldrar.
Eller så kommer det någon annanstans ifrån.
Baserat på hur TS skriver så verkar detta ju komma från henne.
Jag är för att anpassningar ska göras för barn vid behov, men första steget måste ändå vara att man tillsammans med föräldern försöker få det att fungera på det vanliga sättet. Och i detta fallet så upplever jag att det är TS som inte samarbetar för att lösa problemet, hon behöver tala med sonen om att detta inte är farligt, inte förstärka att det är äckligt att sitt ned och kissa.
Hon kan även tala med honom om att man kan torka av ringen ordentligt om man vill eller till och med lägga papper men i nuläget hjälper hon till att utveckla en bakterienoja.
Vilken är motivation till att inte sitta på en avtorkad ring?
Klart barnet insisterar om föräldern inte gör sitt och det skadar ju bara barnet i slutändan.
Att hjälpa barn utveckla tvångsbeteenden redan som barn(att det är äckligt att sitta och kissa men ok att sitta och bajsa går ju liksom mot allt sunt förnuft) är inte att hjälpa